Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reavinstbeskattning av småhus som ägts sedan 1968 och dessförinnan.
Nu gällande regler för beskattning av ”realisationsvinst” vid försäljning av bl a småhus, som förvärvades före 1968 är med hänsyn till inflation m m efter 1970 väsentligen konfiskatorisk gentemot pensionärer och deras arvingar.
Under hänvisning till bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen försäkrade dåvarande finansminister Gunnar Sträng med emfas, att de som före 1968 ägde sina fastigheter aldrig skulle drabbas av någon reavinstbeskattning, eftersom deras köpeskillingar etc skulle uppräknas med inflationen fram till försäljningsåret. Fram till 1980 gällde detta löfte, men fr o m 1980 har man successivt urholkat detta löfte och fr o m år 2000 rör det sig om ren konfiskation, vilket visas av följande exempel.
Småhuset förvärvades 1949 (omodernt, byggt 1925) för 25.500 kr moderniserades fram till 1952 för 7.000 kr och fick 1952 taxeringsvärdet 22.000 kr (får uppräknas till 33.000 kr). 1964–1968 skedde en omfattande modernisering och tillbyggnad för 65.000–70.000 kr resulterande i taxeringsvärdet 105.000 kr 1970. Inga åtgärder på fastigheten under 1970-talet. Taxeringsvärdet för 1981 fastställdes till 225.000 kr.
Ett småhus i en gruppbebyggelse i samma samhälle i Göteborgs närhet förvärvades 1964 för 94.000 kr. Inga åtgärder under åren fram till 1980. Taxeringsvärdet blev 110.000 kr för 1970 och höjdes till 310.000 kr fr o m 1981.
Omräkningstalet (för omräkningsreglerna för index etc) för år 1968 är i tabellen 5,53 och för 1980 är motsvarande tal 2,01, något som klart och drastiskt belyser inflationens verkningar under 1970-talet. Det är alltså uppenbart att nu gällande regler beträffande halvering av eventuell realisationsvinst bara kompenserar i någon mån för inflationen efter 1980. De äldre fastighetsägarna får ingen som helst kompensation för vad som hände under 1970-talet i anslutning till införandet av den ”eviga realisationsbeskattningen”.
Det är välkänt, att de som misstrodde regeringens löften om att de, som förvärvat sina villor före 1968, och därför gjorde snabba affärer under 1970-talet kunde byta upp sig utan reavinstskatt. Men de som gnetat, sparat och kämpat för att klara sina egna hem och inte hade en tanke på att utnyttja detta för annat än eget boende, de (eller våra arvingar) straffas nu med konfiskatoriska reavinstskatter! De har med säkerhet inte drivit på inflationen, utan är ett offer för den.
De äldre småhusägarna är av naturliga skäl en ganska fåtalig och glesnande skara, men det skulle å andra sidan ha liten påverkan på den statliga ekonomin, om man förbättrade situationen genom
att utan närmare utredning ge dem rätt att utnyttja 1981 års taxeringsvärde såsom ingångsvärde
att därefter kvarstående realisationsvinst beskattas med 15 %.
Därmed skulle man i rimlig mån respektera dels bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen, dels löftena från 1968.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Marianne Andersson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |