Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avsaknaden av en långsiktig alkoholpolitisk strategi och målsättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte överge WHO-målet om att minska alkoholkonsumtionen med 25 %.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de grunder den svenska alkoholpolitiken bör vila på.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en långsiktig uppföljning av de alkoholpolitiska effekterna av skattesänkningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall framföra folkhälsoargumentet i EU-sammanhang.
I propositionen föreslås det att skatten på vin och andra jästa drycker än vin och öl sänks med 18,8 procent från och med den 1 december 2001. Enligt kommissionens uppfattning överträder Sverige, genom att beskatta öl lägre än vin, förbudet för medlemsstaterna att genom beskattning missgynna varor från andra medlemsstater. Om en ändring av skattebestämmelserna inte gjorts inom två månader från den 12 juni 2001 överlämnas ärendet till EG-domstolen.
Sveriges traditionella alkoholpolitiska inriktning har varit att sänka totalkonsumtionen och därmed de alkoholrelaterade skadorna. De huvudsakliga instrument som använts har varit detaljhandelsmonopol, prispolitik, åldersgränser och information. De flesta forskare stöder uppfattningen att den svenska alkoholpolitiken har varit verkningsfull. Även andra länder i EU diskuterar en mer restriktiv alkoholpolitik eftersom de ser problem med ökad alkoholkonsumtion särskilt bland ungdomar.
Det är uppenbart att Sverige nu står inför större utmaningar än tidigare, inte minst med tanke på den uppluckring som skett genom riksdagsbeslut om lördagsöppna systembutiker och EU-anpassade införselkvoter. Genom dessa beslut är våra två viktigaste alkoholpolitiska instrument, alkoholskatterna och försäljningsmonopolet, hotade. Den framlagda propositionen visar tydligt att regeringen återigen inte förmår ta ett helhetsgrepp avseende alkoholpolitiken. Förslaget är en i raden av stora alkoholpolitiska förändringar som har skett inom en relativt kort period och utan en synbart långsiktig strategi eller målsättning. Genom denna ostrukturerade anpassningspolitik på alkoholområdet riskerar regeringen att förlora greppet om den svenska alkoholpolitiken i dess helhet.
Målet som Sveriges riksdag beslutat om, mot bakgrund av WHO-dokumentet, om att sänka alkoholkonsumtionen med minst 25 % får inte överges bara för att det inte uppnåtts till år 2000. Arbetet måste givetvis fortgå. Kristdemokraterna anser att Sverige även i framtiden måste föra en restriktiv alkoholpolitik för att kunna sänka den totala alkoholkonsumtionen. Den alkoholpolitiska inriktningen bör vara dels att få storkonsumenter att minska sitt drickande, dels att förhindra att nya grupper hamnar i alkoholmissbruk. Det är även angeläget att begränsa ungdomars umgänge med alkohol. All erfarenhet visar att en senareläggning av alkoholdebuten minskar risken att hamna i ett missbruk. För att uppnå detta mål är det angeläget att arbeta med olika typer av förebyggande insatser. Vi anser att den svenska alkoholpolitiken även fortsättningsvis bör vila på följande grunder: attitydförändringar, begränsad tillgänglighet, försäljningsmonopol och en aktiv prispolitik.
Skattesänkningen av vin är ur ett folkhälsoperspektiv inte så okomplicerad som det kan framstå. Alkoholinspektionen anför i propositionen att regeringen i förslaget även borde ha redovisat de alkoholpolitiska effekterna av en sänkning av vinskatten. Man menar vidare att det borde ha angivits vilka försäljningsprognoser för vin som ligger bakom de ekonomiska beräkningarna. Kristdemokraterna kan inte mer än instämma i denna kritik. Det finns gott om forskning om alkoholdryckernas priskänslighet. Det är helt uppenbart att den isolerade effekten av en prissänkning är en ökning av konsumtionen, även om den vid något tillfälle dolts av andra faktorer. Regeringen har dock, enligt propositionen, valt att ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att, efter skattesänkningen, följa utvecklingen av konsumtionen och skadorna och först då beakta de eventuella konsekvenserna av förslaget, ur ett folkhälsoperspektiv Kristdemokraterna menar att detta givetvis skulle ha gjorts innan förslaget lades fram. Liksom när det gällde lördagsöppna systembolag visar regeringen prov på ett oacceptabelt experimenterande i viktiga alkoholpolitiska frågor, som slutligen berör människor. Arbetet med att följa de alkoholpolitiska effekterna av skattesänkningen måste präglas av en långsiktighet.
För att inte de viktiga alkoholpolitiska grundpelarna skall gå förlorade anser vi att Sverige i EU-sammanhang i större utsträckning i framtiden skall framföra folkhälsoargumentet, som bygger på EU:s fördrag.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Lars Gustafsson (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Magda Ayoub (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Desirée Pethrus Engström (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Erling Wälivaara (kd) |
Ulla-Britt Hagström (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |