Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mervärdesskatt på dans.
Kulturen i vårt land är viktig för att skapa livskvalitet och harmoni för invånarna. Med kultur kan människor orka med ett i övrigt stressigt och arbetsamt vardagsliv. Det är därför gott att Sverige har infört den lägsta momsskattesatsen på flera kulturarrangemang, viss biblioteksverksamhet, viss museiverksamhet, upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Även delar av det närbesläktade idrottsområdet har inordnats i sexprocentsområdet.
Att dans inte kan inordnas under detta lågskatteområde är svårbegripligt. Dansen är för sina utövare i allra högsta grad vad idrotten är för sina utövare. Att dansbandskultur skulle vara sämre än någon annan slags kultur går heller inte att hävda.
Beskattningen av dansbandskulturen ter sig därför bådet godtycklig och obegriplig. Den kraftigt subventionerade kulturen i storstäderna är visserligen viktig. Men gamla fina institutioner i huvudstaden skapar inte kultur som når ut till alla medborgare. Dansbandsmusiken är däremot en folkrörelse som når det breda folkdjupet. Ofta är musikerna heltidsarbetande människor som på fritiden ägnar sig åt dansbandsverksamhet. Den höga momsen försämrar förutsättningarna för att dansbandskulturen ska kunna fortsätta att fungera som den gör.
Regeringen borde därför utreda hur en mer enhetlig kulturmoms skulle kunna utformas så att även dansbandskulturen får omfattas utav den.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Sven Brus (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |