Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre förutsättningar för restaurangnäringen.
I december 1990 fattades beslut, två veckor före ikraftträdandet, om att mervärdesskatten på restaurangerna skulle fördubblas från den 1 januari 1991. Vi kan nu konstatera det helt orimliga i att branschen aldrig fick möjlighet att hinna anpassa sig till de nya förutsättningar som detta beslut ledde till.
Lunchkupongerna skulle beskattas. Representationsavdragen försämrades.
Vi upplevde också en av de svåraste lågkonjunkturerna Sverige varit inne i under modern tid. Ganska snart resulterade problemen som uppstått i över 1.000 restaurangkonkurser. Det var ofta välskötta familjeföretag som föll.
Efter hand har förändringarna pressat restaurangföretagen mycket hårt med låg lönsamhet, ojämn kundtillströmning och sviktande investeringsförmåga som följd.
Hårda skatter, tunga arbetsgivaravgifter och orättvisa förutsättningar jämfört med cateringbolag, gatukök m.fl. leder till en konkurrenssnedvridning som seriösa restaurangföretag har svårt att klara.
De gamla skånska gästgivaregårdarna med sina höga kulturvärden och gediget goda, rika matkultur utgör exempel på ekonomiskt tungt pressade företag. I våra städer finns också många gamla fina restauranger som i dag har det tufft.
Vi är övertygade om att denna bransch liksom turismen skulle kunna skapa många nya arbetstillfällen. Lika övertygade är vi om att såväl kommuner som staten skulle kunna få ökade skatteintäkter från denna bransch, om så sker.
Men om detta skall bli möjligt krävs ett nytänkande och förändrade nivåer på skatter och avgifter.
Vi anser att det nu är hög tid att besluta om lättnader för såväl restaurangnäringen som dess gäster:
Momsen bör nu kunna sänkas till matmomsnivå.
Elskatten bör sänkas till samma nivå som industrin har.
Avdragsrätten vid representation bör höjas till en mera rimlig nivå.
Det är inte heller rimligt att restaurangerna tvingas köpa in öl, vin och sprit till konsumentpriser.
Då arbetslösheten, trots dagens högkonjunktur, fortfarande är mycket hög inom branschen, vore det klokt och rimligt att sänka restaurangmomsen och även lätta på arbetsgivaravgifterna. På så sätt skulle många av branschens arbetslösa och a-kasseberoende troligen kunna återanställas. Stat och kommun skulle helt säkert också vinna på en sådan lösning.
Det skulle också kunna leda till bättre arbetsförhållanden för restaurang-ägarna. Det är många familjeföretagare inom branschen som nu tvingas arbeta minst 15 timmar per dygn sju dagar i veckan, beroende på att man med den låga lönsamhet som nu råder, inte har råd att anställa den personal man behöver.
Vi har här pekat på några punkter som är angelägna att åtgärda för att få till stånd en blomstrande framtida restaurangnäring i Sverige.
Sverige har råd att värna och stärka svensk och skånsk god matkultur som ofta har sina rötter i 1600-talet, då till exempel många av våra skånska Gästgifvaregårdar och landets gamla stadskrogar startades.
Vid skatteutskottets behandling av likartade yrkanden som framförs i denna motion, i betänkandet 2001/02:SKU15, framhöll utskottets majoritet återigen att Sverige är bundet av gällande EU-direktiv. Enligt dessa skulle inte någon lägre skattesats än den normala på t.ex. matservering kunna medges. Vi konstaterar dock att Portugal tidigare fått medgivande att sänka mervärdesskatten för restaurangtjänster. Det borde då vara möjligt för Sverige att göra detsamma.
Utskottets majoritet vill uppenbarligen inte hjälpa till att skapa goda förutsättningar och ökad sysselsättning inom restaurangnäringen.
Vi menar att det höga skattetrycket och den höga nivån på momsen lägger en hämsko på ambitionen och förmågan att utveckla restaurangnäringen och därmed möjligheten till nya arbetstillfällen. Det finns mycket starka skäl att genomföra de förändringar vi föreslår i motionen. Det är nu hög tid att reger-ingen inser branschens situation och går till handling.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Ingvar Eriksson (m) |
Ewa Thalén Finné (m) |