Den socialdemokratiska regeringen har ett tungt ansvar för många av de problem och brister som är särskilt tydliga på landsbygden och i glesbygden. Vägnätet har tillåtits förfalla. Höga skatter, inte minst för låg- och medelinkomsttagare, samt krångliga regler för företagande har hämmat utvecklingen.
Det behövs nu konkreta satsningar för att förbättra näringsklimatet i hela Sverige. Transporter av såväl varor som människor måste fungera. Det behövs också en politik som kan ge nya lösningar för hur den grundläggande samhällsservicen skall kunna upprätthållas också i lands- och glesbygd. De traditionella landsbygdsnäringarna jord- och skogsbruk samt fiske måste ges likvärdiga konkurrensvillkor i form av regler, skatter m.m. i jämförelse med vad som gäller inom övriga EU.
Bensin och dieselpriserna har nått nya rekordhöga nivåer. Huvudanledningen är stigande råvarupriser och en allt svagare krona. Trots dessa förändringar är ändå huvuddelen av bränslepriset skatt. Skatterna drabbar alla som behöver använda bil, men i synnerhet boende på landsbygd och i glesbygd som saknar alternativ till långa bilresor för resor till och från arbetet, till dagis, affärer m.m. Moderaterna föreslår att skatten på bensin och diesel sänks med 70 öre per liter inklusive moms.
Vidare vill vi underlätta arbetspendling med bil genom att höja bilavdraget till 20 kronor per mil.
Vi föreslår betydande skattesänkningar vad gäller jord- och skogsbrukets skatter på diesel och handelsgödsel. När det gäller dieselolja som används i skogs- och jordbruket samt arbetsredskap föreslår vi en sänkning av skatten med 2,51 kronor per liter till nivån 53 öre per liter. I dag beskattas handelsgödselns kväveinnehåll med 1,80 kronor per kg kväve. Vi föreslår att kväveskatten helt tas bort.
Vi föreslår vidare att inkomstskatterna sänks samt att fastighets- och förmögenhetsskatten successivt tas bort.
1 Sammanfattning 31
2 Innehållsförteckning 32
3 Förslag till riksdagsbeslut 33
4 Att bo och verka på landsbygden 35
4.1 Inledning 35
4.2 Från bondesamhälle till IT 35
4.3 Att leva på landsbygden på 2000-talet 36
4.4 Mycket behöver göras bättre 37
4.5 Regionalstöden har inte gett resultat 37
5 Ett förbättrat näringsklimat för hela landet 37
5.1 Entreprenörskap grunden för välstånd 38
5.2 Enklare regler 38
5.3 Rimliga skatter 39
5.4 Vägar och transporter 40
5.5 Informationsteknik 40
5.6 Utbildning 41
5.7 Vård och omsorg 42
5.8 Barnomsorg 43
5.9 Post, bank och övrig grundläggande samhällsservice 44
6 Traditionella landsbygdsnäringar 44
6.1 Jord- och skogsbruk 44
6.2 Äganderättskonflikter inom renskötselområdet 45
6.3 Turism 45
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att entreprenörskap är grunden för välstånd.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Småföretagsdelegationens förslag till bättre och enklare regler för företagare bör genomföras snarast.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utgångspunkten för tilldelande av F-skattsedel skall vara att tilldela alla som begär sådan, om det inte framstår som uppenbart att det angivna företagssyftet är oseriöst.
Riksdagen beslutar sänka inkomstskatterna i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen beslutar successivt ta bort fastighets- och förmögenhetsskatterna i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen beslutar ta bort den statliga inkomstskatten i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förändra skattereglerna för fåmansföretag för att ta bort diskrimineringen av dessa företag.
Riksdagen beslutar sänka skatten på bensin och diesel med 70 öre inklusive moms.
Riksdagen beslutar att höja reseavdragen till nivån 20 kr per mil.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en väl utbyggd och underhållen väginfrastruktur för att hela Sverige skall kunna växa och utvecklas.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av upprustning också av det enskilda vägnätet.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten skall ta ansvar för att den informationstekniska infrastrukturen blir tillfredsställande också på landsbygden.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur friskolereformen i kombination med en nationell skolpeng ökar möjligheterna att bevara och utveckla skolor i lands- och glesbygd.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom primärvården stärka patienternas ställning och öka möjligheterna att bedriva primärvård i nya former.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av flexibilitet och individuella lösningar inom äldrevården också på landsbygden och i glesbygden.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att anpassa barnomsorgen och öka valfriheten efter olika familjers behov.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka möjligheterna att bevara och utveckla grundläggande samhällsservice på landsbygden och i glesbygden genom lokal samverkan samt genom att nya såväl privata som kooperativa aktörer får möjlighet att utföra dessa uppgifter.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grunden för en livskraftig lands- och glesbygd är ett lönsamt och konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.6
Riksdagen beslutar sänka skatten på diesel som används till jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner till nivån 53 öre per liter.
Riksdagen beslutar avskaffa skatten på handelsgödselns kväveinnehåll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den hämmande effekt den nuvarande reavinstskatten har på möjligheten att genomföra generationsskiften i familjeföretag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en gränsdragningskommission för att lösa äganderättskonflikterna inom renskötselområdet.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bättre villkor för turistnäringen.1
1 Yrkandena 1, 2, 17 och 23 hänvisade till NU.
2 Yrkandena 10–12 hänvisade till TU.
3 Yrkande 13 hänvisat till UbU.
4 Yrkandena 14 och 15 hänvisade till SoU.
5 Yrkande 16 hänvisat till SfU.
6 Yrkandena 18 och 22 hänvisade till MJU.
Det finns ingen entydig definition av vad som är gles- respektive landsbygd. Glesbygdsverket har tagit fram en egen definition som de använder sig av för att särskilja olika typer av bygder och för att synliggöra deras skilda förutsättningar. I Glesbygdsverkets definition är det möjligheten att nå service och arbete som avgör vad som är glesbygd respektive landsbygd. Glesbygd definieras som områden där det tar mer än 45 minuter med bil att nå närmaste tätort med mer än 3000 invånare. Denna glesbygd innefattar både ren landsbygd och tätorter med upp till 3000 invånare. De områden som finns inom 5 till 45 minuters bilresa från tätorter större än 3000 invånare definieras som tätortsnära landsbygd. Enligt denna uppdelning bor knappt 200 000 svenskar i glesbygd och drygt 1,9 miljoner i tätortsnära landsbygd. De resterande 6,7 miljonerna av befolkningen bor i tätorter.
Det är viktigt att skapa förståelse för de speciella villkor som är förknippade med att bo och verka i olika delar av Sverige. Åtgärder som underlättar för enskilda människor i hela Sverige att skapa sig en bra livssituation behöver vidtas. Lands- och glesbygdsbefolkningens bekymmer och utmaningar delas många gånger av människor i tätorter. Det är därför egentligen inte meningsfullt att dela upp Sverige i landsbygd och tätort. I Sverige är alla beroende av varandra och det finns inte, eller borde åtminstone inte finnas, några motsättningar mellan landsbygd och tätort. Det som är bra för landsbygden bör också vara bra för tätorterna och tvärtom.
Sverige har som nation under en relativt kort tidsperiod genomgått en stark förvandling. Så sent som i början av 1900-talet var Sverige fortfarande i huvudsak ett bondesamhälle. Den snabba industrialiseringen och den senare omvandlingen i riktning mot ett tjänste-, informations- och kunskapsbaserat samhälle har i grunden förändrat samhällsstrukturen. Från att flertalet svenskar var bosatta på landsbygden eller i glesbygden bor i dag mer än 75 procent av befolkningen i tätorter med mer än 3000 invånare.
Det är därmed inte längre naturtillgångar som bra jord- och skogsbruksmark, vattenkraft eller liknande som har avgörande betydelse för var merparten av svenskarna väljer att bo.
Under senare år är det framförallt storstadsregionerna som har haft en positiv ekonomisk utveckling i form av ekonomisk tillväxt. Moderaterna anser att det är naturligt att olika regioner är tillväxtmotorer under olika skeden av samhällsutvecklingen. För Sverige som land och för alla de människor som vill skapa sig en framtid i andra delar av landet än där de i dag bor behöver politiken dock utvecklas. Målsättningen måste vara att ge människor verktyg för att skapa sig en god framtid i hela landet.
Gemensamt för människor boende i glesbygden och på landsbygden är att de är beroende av väl fungerande kommunikationer. Många behöver pendla långa sträckor varje dag till och från arbete, barnomsorg, samhällsservice och affärer. I de flesta fall är kollektivtrafiken för dessa behov inte tillräcklig, utan det är bilresor som gäller för att klara av vardagen. Vägstandarden har blivit allt sämre, vilket gör att pendlingen tar längre tid. Dessutom slits bilarna hårt och bensinförbrukningen ökar. Bensinpriserna har också stigit kraftigt. Från 1995 till 2001 har bensinpriserna ökat med i storleksordningen 35 procent. Detta märks i plånboken, i synnerhet för dem som är beroende av att dagligen köra långa sträckor för att klara vardagslivet.
Arbetsmarknaden skiljer sig kraftigt åt beroende på var i Sverige man är bosatt. Dessa regionala skillnader på arbetsmarknaden splittrar Sverige, vilket tydligt illustreras av nedanstående AMS-statistik över arbetsmarknadsläget.
|
Placering |
Län |
Sammanlagd arbetslöshet i procent av arbetskraften |
Öppen arbetslöshet i procent av arbetskraften |
I aktiva åtgärder i procent av arbetskraften |
|
1 |
Stockholms |
4,1 |
3,4 |
0,7 |
|
2 |
Uppsala |
5,5 |
4,5 |
1,0 |
|
3 |
Jönköpings |
5,6 |
4,2 |
1,4 |
|
16 |
Örebro |
10,0 |
6,9 |
3,1 |
|
17 |
Västernorrlands |
10,2 |
7,0 |
3,2 |
|
17 |
Jämtlands |
10,2 |
7,0 |
3,2 |
|
17 |
Värmlands |
10,2 |
6,8 |
3,4 |
|
20 |
Gävleborgs |
11,3 |
8,4 |
2,9 |
|
21 |
Norrbottens |
13,4 |
9,3 |
4,1 |
|
Riket |
21 län |
7,5 |
5,6 |
1,9 |
Källa: Ams, översikt över arbetsmarknadsläget i juli år 2001
Ovanstående tabell visar hur arbetsmarknaden skiljer sig åt i olika delar av Sverige. Arbetslösheten i Norrbottens län är exempelvis mer än tre gånger högre än den är i Stockholms län.
På den tätortsnära landsbygden finner alltfler människor goda möjligheter till försörjning genom de arbetstillfällen som finns i tätorterna. Detta gäller i synnerhet i närområdena till de större tätorterna. På den tätortsnära landsbygden är det därför särskilt viktigt att pendlingen fungerar i form av tåg, bussar infartsparkeringar m.m. I glesbygden och i den del av landsbygden som ligger långt från större tätorter med tillhörande arbetsmöjligheter är det av mer avgörande betydelse att kunna sysselsätta sig lokalt. I den delen av landet är verksamheter som skogs- och jordbruk, turism m.m. viktiga för att klara försörjningen.
De möjligheter som modern IT-teknik och bredband ger till bland annat distansarbete har ännu inte fått något större genomslag för lands- och glesbygdens utveckling.
Den socialdemokratiska regeringen har ett tungt ansvar för många av de problem och brister som är särskilt tydliga på landsbygden och i glesbygden. Vägnätet har tillåtits förfalla. Höga skatter, inte minst för låg- och medelinkomsttagare, samt krångliga regler för företagande har hämmat utvecklingen. Priset för den bristfälliga och många gånger felriktade politiken har i stor utsträckning fått betalas av lands- och glesbygden i form av låg tillväxt och en fortsatt hög arbetslöshet. Nu behövs konkreta satsningar för att förbättra näringsklimatet i hela Sverige. Transporter av såväl varor som människor måste fungera. Det behövs också en politik som kan ge nya lösningar för hur den grundläggande samhällsservicen skall kunna upprätthållas också på landsbygden och i glesbygden. De traditionella landsbygdsnäringarna jord- och skogsbruk samt fiske måste ges likvärdiga konkurrensvillkor i form av regler, skatter m.m. i jämförelse med vad som gäller inom övriga EU.
Den hittills förda regionalpolitiken med riktade stöd till svaga regioner har inte gett några bestående positiva resultat. Det är nu dags att ändra inriktning på regionalpolitiken och börja utgå från människors egna initiativ och ansvar, såväl för sig själva som för sin hembygd. Varje region och varje bygd har sin styrka och sina svagheter som bäst kan tas till vara genom lokala initiativ.
Företagandet är tillväxtens motor. En politik som underlättar för företagande ökar efterfrågan på arbetskraft och främjar välståndet. Höga skatter har en hämmande inverkan på företagande och därmed på tillväxten – inte minst i glesbygden.
Det behövs en ny strategi för kreativitet och företagsamhet i Sverige. Det handlar om skatterna och företagandet, arbetsmarknaden, skolan, den högre utbildningen och forskningen, kulturen, sjukvården, rättsväsendet med mera. En strategi som kan lösgöra enskilda människors skaparkraft är en oavvislig del av en samlad politik som kan höja vårt lands välstånd och trygghet och ge konkurrenskraft till Sverige och svenskarna.
Sverige är naturligtvis bra på flera områden. Det beror till stor del på de avregleringar inom bland annat teleområdet som genomfördes av den borgerliga regeringen 1991–1994. Men om detta skall var giltigt även framöver och Sverige dessutom bli bra på andra områden krävs det ordentliga strukturförändringar. Det handlar exempelvis om en bättre konkurrenssituation, mindre regelkrångel, tryggare energiförsörjning, rörligare arbetsmarknad, skapandet av fler fria universitet och högskolor, utbyggd yrkesutbildning, sänkta skatter, kulturell mångfald, utbyggd infrastruktur, bättre sjukvård, förändrad bostadsmarknad och minskad brottslighet. Det behövs en strategi som förstår de nya förutsättningarna och skapar ett Sverige som är attraktivt att bo och verka i.
Sverige är fullt av kreativitet. Enligt det europeiska patentkontoret, EPO, är holländare, svenskar och finländare de mest uppfinningsrika folken i Europa räknat efter antalet ansökningar om nya patent i relation till befolkningsstorleken.
Idéer och patentansökningar leder ofta till att företag startas. Så är dock inte fallet i Sverige. I stället har Sverige relativt få företag, och någon större ökning tycks inte vara aktuell. Det tyder på att uppfinnarna och idéerna stöter på problem någonstans på vägen genom det svenska systemet. Idéerna finns, men inte entreprenörskapet.
Entreprenörskap är den mänskliga kraft som skapar nya produkter, tjänster och arbetstillfällen. Entreprenörskapet skapar också nya sätt att producera, konsumera och organisera livet. Genom entreprenörskapet åstadkoms förnyelse. Utan entreprenörskap skapas inga företag och utan företag skapas inga arbetstillfällen. Vikten av entreprenörskap och nyföretagande kan därmed inte överskattas.
Jämförelser visar att Sverige är allt annat än ett föregångsland gällande entreprenörskap. Den internationella forskningsrapporten ”Global Entrepreneurship Monitor” (GEM), som studerar 21 länder, visar att bara 1 av 25 svenskar är involverade i aktiviteter av entreprenörsart. Därmed hamnar Sverige i undersökningens bottenskikt. Som största hot mot en förbättrad svensk entreprenörsanda nämns lagstiftningen och den förda politiken i stort. Vidare rapporteras att gemensamt för de nordiska länderna är att det finns en dålig social tolerans för att misslyckas som egen företagare samt att de sociala trygghetsreglerna gör att människor hellre är anställda än blir egna företagare.
Reglernas mängd och komplexitet – samt myndigheternas sätt att tillämpa dem – påverkar möjligheten att starta företag, utveckla produkter och reagera på marknadsförändringar. Regelverket är därmed en viktig strukturfaktor med betydelse för näringslivets utveckling och Sveriges ekonomiska tillväxt. Det är därför viktigt med färre, enklare och stabilare regler.
Det arbete för bättre och enklare regler som inleddes av den borgerliga regeringen 1991–94 måste drivas vidare. Småföretagsdelegationens förslag bör genomföras skyndsamt. Dessutom bör regelförenklingsarbetet bedrivas systematiskt på alla nivåer. Vi anser att samtliga befintliga regler som berör företagare skall granskas i syfte att förenkla och minska regelmassan.
Erfarenheter från länder som tar regelförenklingsarbetet på allvar, såsom Storbritannien och Holland, visar att det krävs politiskt stöd från allra högsta nivå om arbetet ska bli framgångsrikt. Arbetet med regelförenklingar bör därför ges hög politisk prioritet, och företagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd. Vi vill att alla nya förslag från regeringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter skall omfattas av kravet att göra en konsekvensanalys.
F-skattsedeln har blivit företagandets skattemässiga grund. Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. Därför måste utgångspunkten vara att alla som begär F-skattsedel skall tilldelas sådan, om det inte framstår som uppenbart att det angivna företagssyftet är oseriöst.
De höga skatterna hämmar utvecklingen och gör många beroende av bidrag för att kunna klara sin ekonomi. Med moms och punktskatter betalar de allra flesta svenskar, även låginkomsttagare, ca 60 kronor i skatt på varje intjänad 100-lapp. Det är enligt vår uppfattning ett djupt orättfärdigt system när stat och kommun tar merparten också av låg- och medelinkomsttagarnas inkomster.
Vi föreslår att inkomstskatterna skall sänkas samt att fastighets- och förmögenhetsskatten successivt tas bort. Inkomstskatterna vill vi sänka med fyra olika åtgärder.
För det första vill vi införa ett grundavdrag på 50 000 kronor för alla. Detta innebär att de första 50 000 kronorna blir skattefria, oavsett om de kommer från förvärvsinkomst eller pension.
För det andra vill vi införa ett särskilt förvärvsavdrag som inom några år skall vara 15 procent av inkomsten. En del av det man tjänar skall alltså alltid vara skattefritt. I takt med att samhällsekonomin tillåter det vill vi ytterligare höja detta avdrag.
För det tredje vill vi premiera utbildning och ansvar genom att slopa den statliga inkomstskatten.
För det fjärde vill vi införa ett extra grundavdrag på 15 000 kronor per barn och år. Dessutom vill vi öka valfriheten i barnomsorgen genom att införa ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader.
Skattereglerna för fåmansföretag är allvarligt diskriminerande och behöver ändras. Vårt förslag till slopande av den statliga inkomstskatten tar bort den största orättvisan. Vi förväntar oss dock att den pågående utredningen om småföretagarbeskattningen snabbt skall komma med ytterligare förslag som ger fåmansföretagen rimliga skatteregler.
Bensin- och dieselpriserna har nått nya rekordhöga nivåer. Huvudanledningen är stigande råvarupriser och en allt svagare krona. Trots dessa förändringar är ändå huvuddelen av bränslepriset skatt. Skatterna drabbar alla som behöver använda bil, men i synnerhet boende på landsbygd och i glesbygd som saknar alternativ till långa bilresor för resor till och från arbetet, till dagis, affärer m.m. Vi föreslår att skatten på bensin och diesel sänks med 70 öre per liter inklusive moms.
Vidare vill vi underlätta arbetspendling med bil genom att höja bilavdraget till 20 kronor per mil.
För att ge det svenska skogs- och jordbruket möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med övriga EU-länders föreslår vi betydande skattesänkningar på produktionsmedel som diesel och handelsgödsel. Våra förslag till skattesänkningar för skogs- och jordbruket redovisas i detalj under avsnittet Jord- och skogsbruk.
En väl utbyggd och underhållen väginfrastruktur är en absolut förutsättning för att hela Sverige skall kunna växa och utvecklas. Sverige är ett avlångt land med stora geografiska avstånd, vilket gör beroendet av väl fungerande vägtransporter stort. Åtta av tio svenskar har tillgång till bil i hushållet. På landsbygden är det för många människor helt avgörande för att klara den dagliga tillvaron att bilen kan utnyttjas som transportmedel.
Vi anser att det behöver göras stora satsningar på vägarna under de närmaste tio åren. För att återställa vägkapitalet på det låg- och medeltrafikerade vägnätet föreslår vi att anslagen till rekonstruktion, bärighetshöjning samt drift och underhåll skall öka med mer än 50 procent.
Även det enskilda vägnätet behöver en ordentlig upprustning. Därför föreslår vi från och med nästa år kraftigt höjda anslag också till det enskilda vägnätet. Av denna satsning skall en betydande andel avsättas till bärighetshöjningar.
Bristen på bra och effektiv infrastruktur verkar tillbakahållande på utvecklingen i vårt lands expansiva regioner samtidigt som det hindrar tillväxten att spridas till mindre tätbefolkade och expansiva regioner. Bra kommunikationer är även ett bra konkurrensmedel.
När det gäller IT-infrastrukturen anser vi att statens främsta uppgift är att främja och stimulera konkurrensen på marknaden. Spelreglerna måste vara förutsägbara och tillämpas konsekvent.
En viktig förutsättning för att nya tjänster skall kunna utvecklas och göras tillgängliga är utbyggnaden av landsomfattande bredbandsnät till företag, myndigheter och hushåll. Det är i första hand marknaden som bör svara för denna utbyggnad. Statens roll är att vara brukare av IT-infrastruktur och tjänster samt att via ordinarie glesbygdsmedel ge rimlig tillgång till bredband i glesbygd och till speciella grupper.
I de fall där en utbyggnad av IT-infrastrukturen inte kommer att kunna ske på kommersiella villkor kan det alltså vara motiverat för staten att medverka i olika former.
En god infrastruktur är av stor betydelse för företagens utveckling. Till infrastrukturen hör det fysiska transportnätet, men också IT-motorvägar. Den informationstekniska infrastrukturen spelar en avgörande roll för etablering av de nya snabbväxande företagen. Informationstekniken behöver nät med hög kapacitet för att kunna nyttiggöras fullt ut. Inte minst utbildning över stora avstånd kräver möjligheter till interaktivitet. Tekniskt sett finns olika möjligheter att tillgodose kapacitetsbehovet. Optisk kabel är bäst teknik i vissa områden, medan satelliter kan vara det i andra. Utvecklingen förändrar dessutom hela tiden både de tekniska möjligheterna och de kommersiella villkoren.
Normalt sett är utbyggnaden av överföringskapacitet en fråga för marknadens aktörer. I de mer tätbefolkade områdena av Sverige fungerar detta väl. De mer glest bebyggda delarna av vårt land riskerar dock att bli dåligt försörjda med överföringskapacitet. Begränsningar av överföringskapacitet för information kan därmed komma att vara det svåraste hindret för en allsidig regional utveckling. Vi menar därför att regionalpolitiska insatser bör kunna utnyttjas som ett verktyg för att undanröja detta potentiella utvecklingshinder. Det kan antingen ske genom upphandling eller genom att staten tar hela ansvaret och privatiserar projektet när det har genomförts. Det är dock viktigt att staten inte handlar på ett sådant sätt att ny teknik begränsas.
Det allmänna har ansvar för att alla unga får möjlighet att tillägna sig de kunskaper ett gott och berikande liv kräver. Detta är ett statligt åtagande som är lika för alla elever oavsett var de bor. Formerna för hur olika elever väljer att tillägna sig nödvändiga kunskaper skiljer sig åt. Det är därför viktigt att skolsystemet kan erbjuda så flexibla lösningar som möjligt för undervisningens genomförande.
Ett decentraliserat ansvar kombinerat med en nationell skolpeng som följer elevernas val av skola gör det möjligt att behålla även små skolor i lands- och glesbygd samt att finna olika former för hur de skall drivas med goda resultat. Den nationella skolpengen gör att pengar kan läggas direkt till den skola elev och föräldrar valt. Det gör att skolpengen oavkortat går dit där den gör störst nytta, med hänsyn till lokala förutsättningar.
Erfarenheterna av friskolereformen är mycket positiva när det gäller utvecklingen på landsbygden. Numera finns friskolor över hela landet, och inte minst i många landsbygdsskolor pågår ett spännande utvecklingsarbete. Många små skolor har med hjälp av engagerade föräldrar räddats från nedläggning och i stället kunnat ombildas till friskolor.
Glädjande nog öppnas fler och fler möjligheter för distansutbildning även för grundskole- och gymnasieelever. Det finns i dag dryga tjugotalet distansskolor, och utbudet och tillgängligheten för eleverna bara växer. En utveckling av det här slaget är ett led i att ge alla barn en god, individanpassad undervisning.
Även för vuxnas lärande ger informationstekniken nya möjligheter. I en värld där fortbildning ständigt är aktuellt måste nya möjligheter till högre utbildning utvecklas. Eftersom distansutbildningarnas utformning är relativt ny är det särskilt viktigt att med ordentliga utvärderingar och uppföljning säkerställa kvaliteten för de elever som väljer att läsa på distans.
Det är av största vikt att läraryrket görs mer attraktivt och tillgängligt. Särskilt i mindre kommuner med få skolor är det viktigt att tillse att det finns många vägar som leder till läraryrket, men också att det finns möjlighet att lägga ut undervisning på entreprenad.
Äldreomsorgen har på senare tid öppnats alltmer för privata alternativ. Det har tillfört många nya idéer, utvecklat kvaliteten och bidragit till att inte minst flera äldre har kunnat få del av bra vård. Men konformiteten i äldrevården är fortfarande stor. Problemet ligger hos den kommunala sektorn som inte haft utrymme varken för brukare med individuella önskemål eller för personal med egna idéer om hur verksamheten kan förbättras. Kommunerna har inte vågat släppa greppet om entreprenörerna, vilket bidragit till sämre brukaranpassning.
Vi menar att hindren för okonventionella lösningar och brist på flexibilitet bör uppmärksammas i ett glesbygdsperspektiv. Med de lösningar som erbjuds i dag riskerar bl.a. äldre i glesbygden att tvingas anpassa sig till de lösningar som ges i tätorten. Större flexibilitet och vilja till individuella lösningar behöver inte bli dyrare utan är en fråga om inställning och vilja till nya arbetsformer och om samordning mellan olika insatser som ses i ett enhetligt kostnadsperspektiv.
Det måste för många äldre te sig märkligt att det offentliga hellre fortsätter betala för konventionell äldreomsorg, även om andra och kanske t.o.m. billigare lösningar vore att föredra. Som enskild har man mycket begränsade möjligheter i en sådan situation; man har rätt till äldreomsorg från kommunen, men vill man ha något annat får man stå med mössan i hand. Så är det trots att kommunen också kan spara pengar genom den alternativa lösningen.
Med en större öppenhet för entreprenörskap, alternativ drift och okonventionella lösningar skulle många äldre kunna få den valmöjlighet som de i dag saknar. I dag öppnas och stängs äldreboenden enligt centralplanerarnas beslut. De ställer offentlig verksamhet inför orimliga sparkrav i stället för att nya alternativ och arbetsformer prövas.
Det är också svårt att få äldreboende om man inte bor i kommunen, och man kan heller inte flytta dit om man inte får äldreboende. De som bor nära kommungränserna – dvs. oftast långt ifrån centralorten – kan mycket väl ha större social anknytning till grannkommunen än till den egna kommunen. Att de riskerar att tvingas till ett äldreboende långt ifrån vänner och anhöriga ger knappast en ålderdom med trygghet med den bästa möjliga kvaliteten. Detsamma gäller för de äldre som blivit ensamma kvar när barnen flyttar till andra delar av Sverige – de måste också ges bättre möjligheter att välja boende i närheten av dem som står dem nära om de så önskar. Den lagstadgade rättigheten att välja äldreboende måste också efterlevas i praktiken.
Vi föreslår att ett system med äldrepeng införs. Det ger större möjligheter att välja det boende och den hemtjänst man trivs med och som passar det egna behovet. Detta borde vara möjligt för alla och inte bara för dem som bor i borgerligt styrda kommuner. Utgångspunkten måste alltid vara den enskilde äldres och de anhörigas önskemål och uppfattningar om sina egna behov och önskemål, inte kommunala politikers och tjänstemäns uppfattningar.
Det finns inte – som Socialdemokraterna tror – någon entydigt bästa omsorgslösning för alla föräldrar och barn. I glesbygd är kommunal barnomsorg ofta ett opraktiskt eller mindre realistiskt alternativ. Många tvingas ändå välja denna eftersom dagens familjepolitik gör att det ofta saknas alternativ. De som hittar egna lösningar får inte del av den maxtaxa som Socialdemokraterna beslutat införa. Samtidigt är de ändå tvungna att bidra till den via kommunalskatten. Det kan inte vara rimligt att tvingas finansiera sina egna barns barnomsorg helt ur egen ficka samtidigt som man tvingas betala för andras.
Förutom att ta ifrån föräldrarna vardagsmakt, upplevs maxtaxan av många föräldrar som djupt orättvis. På flera håll i landet har ”föräldrauppror” startat för att få till stånd en mer neutral fördelning av det stöd som i dag enbart går till kommunalt finansierad barnomsorg.
Vi menar att Socialdemokraternas familjepolitik försvårar ett liv i glesbygden. Denna bild förstärks av att behovet av barnomsorg i glesbygden ökat de senaste åren. Borta är den tid då en hel familj kunde försörja sig på en normalstor gård utan att behöva ett förvärvsarbete bredvid. För många jordbrukare är jordbruket i dag bara en deltidssysselsättning. För att försörja sig behöver de även annat arbete.
Med vårt förslag till barnkonto på 40 000 kronor per barn ges ytterligare utrymme att göra egna val efter barnens och familjens individuella behov och önskningar.
Med moderat familjepolitik ges lands- och glesbygdens familjer möjlighet att på ett helt annat sätt än i dag styra över sin vardag efter de förutsättningar som gäller. Med moderat familjepolitik får dessa familjer en större del av välfärden.
För att kunna garantera att lands- och glesbygdsbefolkningen skall få tillgång till en tillfredsställande grundläggande service bör nya lokalt anpassade lösningar prövas. Det måste skapas möjligheter för småföretagare eller ekonomiska föreningar med entreprenörsanda att ta över serviceverksamheter som post, apotek, systembolag och liknande. Genom lokal samverkan mellan olika verksamheter kan den service som på många håll i dag är hotad bibehållas och utvecklas. Samlokalisering av olika verksamheter praktiseras redan med framgång på flera håll i landet.
Genom att ge privata och kooperativa aktörer möjligheten att utföra grundläggande samhällsservice utifrån de lokala behoven ökar möjligheterna att skapa flexibla lösningar. Lösningarna kan därmed anpassas efter människors behov i respektive område snarare än att som i dag tvinga människorna att anpassa sina behov efter statens eller kommunens servicemall.
Förutom vikten av ett allmänt förbättrat klimat för arbete och företagande är det för landsbygden av särskild betydelse att förutsättningarna för de traditionella landsbygdsnäringarna förbättras. De arealanknutna näringarna jord- och skogsbruk, trädgård, jakt och fiske är, och kommer att förbli, avgörande för försörjningen på en stor del av Sveriges lands- och glesbygdsbefolkning.
Produkterna från skogen utgör Sveriges viktigaste exportvara, och det svenska jordbruket tillhör de mest effektiva i världen. Trots detta dras jord- och skogsbruket med lönsamhetsproblem, framförallt beroende på omfattande svenska särskatter.
Grunden för den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU är att de olika medlemsländernas jordbrukare skall kunna konkurrera på likvärdiga villkor. I Sverige har jordbruket produktionsskatter på en nivå som ger de svenska lantbrukarna en betydande konkurrensnackdel. Vi menar att detta är ohållbart och föreslår därför betydande skattesänkningar vad gäller jord- och skogsbrukets skatter på diesel och handelsgödsel. När det gäller dieselolja som används i skogs- och jordbruket samt arbetsredskap föreslår vi en sänkning av skatten med 2,51 kronor per liter till nivån 53 öre per liter. I dag beskattas handelsgödselns kväveinnehåll med 1,80 kronor per kg kväve. Vi föreslår att kväveskatten helt tas bort. Kadmiumavgiften bör däremot vara kvar.
De familjeägda jord- och skogsbruksföretagen utgör grunden i näringen. Det saknas i dag rimliga möjligheter till generationsväxlingar, vilket är en nödvändighet för att de familjeägda företagen skall kunna bestå. För företagen, inte minst inom skogs- och jordbruksnäringen, är det viktigt att skattelagstiftningen vad gäller reavinster inte försvårar eller hämmar generationsskiften.
Även övriga skatter som påverkar övergången från en generation till nästa, såsom arvsskatt och gåvoskatt, är ofta förödande. Det finns exempel på barn till jord- och skogsbrukare som inte har råd att ärva sina föräldrar på annat sätt än att totalskövla eller sönderstycka fastigheten ifråga. Detta minskar framtidstron och hämmar utvecklingen på landsbygden.
Den socialdemokratiska regeringen har satt upp som mål att den ekologiska livsmedelsproduktionen skall uppgå till 20 procent av den totala produktionen. Vi anser inte att det är politikens uppgift att sätta upp den typen av kvantitativa mål. Det är inte fel med alternativa produktionsformer, men utgångspunkten måste vara att den ekologiska produktionsvolymen, som på vilken marknad som helst, får anpassas till efterfrågan utan statlig inblandning.
Under överskådlig tid kommer basen i det svenska jordbruket att utgöras av den konventionella produktionen såväl ur ett produktions- som ett miljöperspektiv. Det konventionella jordbrukets konkurrenskraft på den alltmer globaliserade livsmedelsmarknaden är avgörande för att åstadkomma en positiv utveckling av den svenska landsbygden. Grunden för en hållbar utveckling och en livskraftig lands- och glesbygd är därför ett lönsamt och konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.
Inom renskötselområdet, och då framförallt på de s.k. vinterbetesmarkerna, är den privata äganderätten under diskussion. I utredningen om ILO-konventionen 169 framgår det att Sverige bör genomföra förändringar i lagstiftningen i syfte att stärka renskötselns rättigheter på annans mark för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Dessa förändringar skulle leda till att markägarens rättigheter minskar och att renskötelns rättigheter stärks i motsvarande mån. Mot bakgrund av denna rättighetsförskjutning motsätter vi oss en svensk ratificering av ILO 169.
Det pågår rättsliga processer mellan markägare och olika samebyar beroende på konflikter om samernas sedvanerätt till vissa vinterbetesmarker. Mot bakgrund av detta är det viktigt att en gränsdragningskommission tillsätts skyndsamt. Det är svårt att hitta former för samråd och samexistens om man inte löser problematiken med vad som är samernas vinterbetesmark.
Turismen är en näring med betydande tillväxtmöjligheter. Dess andel av BNP är för närvarande drygt 2,8 procent och antalet sysselsatta kan beräknas till drygt 140 000. En fördubbling av all turism skulle motsvara cirka 100 000 nya arbetstillfällen, och möjligheterna för branschen att växa är betydande.
Turistnäringen är mycket intressant, inte minst i ett regionalpolitiskt perspektiv. Den är spridd över hela landet, och möjligheterna att skapa en turistprodukt finns varhelst det finns en turistentreprenör. Vinterturismen i norr och sommarturismen i söder kompletterar varandra. Just möjligheten att hela landet kan exploatera sina turistiska tillgångar gör den ytterligare värd att satsa på. I Sverige finns turismens råvaror i riklig mängd: natur, kultur, evenemang och allehanda aktiviteter. Det som fattas är bättre villkor för turismen som näring.
Turistindustrin är personalintensiv. Det innebär att branschen blir mycket känslig för förändrade lönekostnader. Höga kostnader för personal medför färre anställda. Beskattningen av arbete i Sverige är mycket hög i förhållande till beskattningen i andra länder inom EU. För att klara konkurrensen måste skatten på arbete sänkas. Därvidlag skiljer sig turistnäringen på intet sätt från annat företagande. Sänkta skatter på arbete innebär nya arbetstillfällen. Förutom sänkt skatt på arbete måste också reglerna på arbetsmarknaden anpassas till turismens karaktär.
Det kommunala engagemanget på turismens område innebär svårigheter för turistföretagen eftersom konkurrensen inte sker på lika villkor. Detta hämmar utvecklingen av befintliga och nya företag, och för småföretagaren kan det vara svårt att hävda sina intressen gentemot kommuner ifall tvist skulle uppstå. Kommunerna bör inte engagera sig i aktiviteter som bättre kan drivas av privata företagare. Turismen är en servicenäring och regler och förordningar måste anpassas på ett sådant sätt att de möjliggör, inte stjälper, turistisk verksamhet.
Antalet myndigheter som är inblandade i turismen är stort, vilket riskerar att orsaka onödigt byråkratiskt krångel när olika tillstånd skall sökas.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Bo Lundgren (m) |
|
|
Per Unckel (m) |
Beatrice Ask (m) |
|
Anders Björck (m) |
Carl Fredrik Graf (m) |
|
Chris Heister (m) |
Anders G Högmark (m) |
|
Gunnar Hökmark (m) |
Henrik Landerholm (m) |
|
Göran Lennmarker (m) |
Fredrik Reinfeldt (m) |
|
Inger René (m) |
Per Westerberg (m) |