Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av sänkta bränsleskatter.
Den svenska staten är i dag beroende av inkomsterna från en mycket hårt beskattad vägtrafik. Besluten att höja och bibehålla dessa skatter, och då framför allt drivmedelsskatterna, grundar sig ofta på argument om att vi måste ta ansvar för effekterna av utsläpp och andra miljökonsekvenser.
Det är uppenbart att ett ökat miljömedvetande i framtiden är mycket viktigt. Av just denna anledning bör de höga s.k. miljöskatterna inte bibehållas och höjas enbart i tron att detta får positiva effekter på miljön. Vilka signaler ger man, och vilka vill man ge? Lagstiftning och politiska regleringar (genom höga skatter) anses ofta vara lösningen på problem, men har i många fall faktiskt visat sig förvärra dem och till och med skapa nya. Med anledning av detta är det viktigt att man noga funderar på effekterna av samtliga miljöpolitiska åtgärder.
Målet med miljöpolitiken måste vara att skapa en genuin ansvarskänsla för miljön hos varje enskild individ. Hur ska man uppnå ett långsiktigt och hållbart kretsloppstänkande utan förståelse och insikt bland ”vanliga människor”? Det är en fråga om upplysning, inte om straffåtgärder, för att nå målet. Förutom att politiker ger signaler som motverkar sitt syfte har höga drivmedelsskatter även andra negativa effekter. Skatten slår orimligt hårt mot vissa samhällsgrupper, vilket ökar missnöjet och minskar förtroendet för politiken. Man säger: ”Politikerna i Stockholm, som har sina resor betalda, struntar i oss som måste stå för kostnaderna själva.” Detta är en både naturlig och förståelig reaktion. För en normalbilist som kör 1500 mil per år blir den totala bensinskattekostnaden ca 9600 kr. Är det rimligt? Alternativet för de allra flesta är inte att ta tunnelbanan!
Vägtrafiken bidrar med stora belopp till statens inkomster. De sammanlagda inkomsterna för samtliga skatter som belastar bilismen uppgår år 2001 till ca 73,8 miljarder. Dessa skatter är fördelade enligt följande:
Energi- och koldioxidskatt på bensin: 24,3 miljarder kronor.
Fordonsskatt: 7,3 miljarder kronor.
Vägavgifter: 640 miljoner kronor.
Energi- och koldioxidskatt på diesel: 7,3 miljarder kronor.
Moms på bensin och diesel: 14,6 miljarder kronor.
Moms på nya/begagnande bilar: 10,7 miljarder kronor.
Moms på reparationer/service: 4,0 miljarder kronor.
Inkomstskatt/arbetsgivaravgift, tjänstebilar: 5,0 miljarder kronor.
En rimlig utgångspunkt för beskattning av bilismen är att den bör motsvara bilismens kostnader, varken mer eller mindre. Under dessa förhållanden kan man konstatera att bilismen är kraftigt överbeskattad. Det är rimligt att bilskatterna täcker statens kostnader för väghållning samt externa effekter som CO2, NOx, buller etc. Dessutom kan man betrakta vägavgifterna som en legitim beskattning av tyngre fordons större utsläpp, likaså bensinens grundpris samt momsen på bilförsäljningar.
Vi anser att en av de viktigaste regionalpolitiska reformerna är att sänka bränsleskatterna.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Björn Leivik (m) |
Elizabeth Nyström (m) |