Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om avskaffande av reklamskatten för alla medier.
Reklamskatteutredningen skrev bl.a. följande: ”Reklambeskattningen har genom såväl sin grundkonstruktion som omvärldsutvecklingen kommit att framstå som ett omodernt och orättvist system för att ta ut skatt”. (SOU 1997:53) I konsekvens med detta föreslog också utredningen – vars huvuduppdrag egentligen var att undersöka om det gick att bredda skatten – att den skulle avskaffas helt.
Riksdagen beslöt på våren 1998 att avskaffa reklamskatten på reklamtrycksaker, d.v.s. på direktreklam. Många uppfattade detta som ett första steg i en total avveckling av reklamskatten.
Så har emellertid inte blivit fallet. Reklamskatten kvarstår alltjämt för ett begränsat antal medier, framför allt dagstidningar och tidskrifter. Reklam i radio, TV, på Internet eller andra nya medier omfattas inte av reklamskattelagen, och den mest påtagliga effekten av att ta bort reklamskatten för direktreklamen blev därför att konkurrenssnedvridningen ökade ytterligare, då direktreklamen utgör en av dagstidningarnas och tidskrifternas främsta konkurrenter.
Denna konkurrenssnedvridning är inte försvarbar. Etablerade medier, såväl som nya medier, skall självfallet konkurrera på lika villkor. Reklamskatten snedvrider inte bara konkurrensen utan lagen är också omvittnat svår att tillämpa, oförutsebar och rättsosäker för de skattskyldiga.
I detta instämde i stort sett alla remissinstanser i frågan. Även regeringen anförde, när reklamskatten avskaffades på direktreklamen, att dess mening var att skatten borde avskaffas helt. Likväl har ingenting hänt.
Det är nu hög tid att gå från ord till handling. Det första steg som togs i och med att reklamskatten på reklamtrycksaker togs bort måste nu följas av ett andra – och innebära att reklamskatten avskaffas för alla medier.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |