Riksdagen avslår regeringens förslag om deklarationsskyldighet för förmögenhet.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om deklaration för förmögenhet som baserar sig på förslagen i Folkpartiets skattemotion, 2001/02:Fi285.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör avge en avsiktsförklaring till ledning för Riksskatteverket att arbetet bör inriktas på att minska företagens uppgiftslämnande i självdeklarationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen noga bör följa utvecklingen vad gäller användande av utländska skatteregistreringsnummer och särskilt bevaka att inte uppgiftslämnandet blir onödigt betungande och att inte integritetsintressen kränks.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att den som är eller kan antas vara skyldig att lämna kontrolluppgift skall kunna ansöka om besked om kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning hos Riksskatteverket och att detta besked skall vara bindande för skattemyndigheten och kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt vad som anförs i motionen.
Propositionen innehåller förslag om en ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter. I betydande grad handlar det om språklig modernisering och anpassning till den nya inkomstskattelagen. Folkpartiet accepterar huvuddelen av dessa förslag.
På ett antal punkter har Folkpartiet en annan uppfattning än regeringen. Folkpartiet vill successivt avskaffa förmögenhetsskatten. Detta innebär att Folkpartiet under tiden har en annan prioritering än regeringen. Folkpartiet vill som ett första steg avskaffa sambeskattningen som är en kvarleva från ett äldre samhälle. Detta vill vi genomföra från den 1 januari 2002. Som ett andra steg höjs det enhetliga fribeloppet till 2 100 000 kronor från den 1 januari 2003. Detta innebär självfallet annorlunda utformning av förmögenhetsdeklarationen än den regeringen föreslår. Regeringens förslag avslås.
Regeringen föreslår ett generellt stadgande att den som har inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet ska lämna de uppgifter som behövs för den egna eller delägarens taxering. Det är sedan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska lämna närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas.
Företagens uppgiftslämnande till myndigheter är en tung administrativ börda på företagen. En ny OECD-undersökning har visat att den administrativa börda som läggs på företagen för Sveriges del är särskilt tung för mindre företag som försöker växa från en mikronivå upp till ett par tiotal anställda. Det är därför en viktig politisk uppgift att minska den administrativa bördan och uppgiftslämnandet för företagen. Särskilt viktigt är detta för de mindre företagen. Vi anser därför att det bör avges en avsiktsförklaring till ledning för Riksskatteverket att arbetet bör inriktas på att minska företagens uppgiftslämnande i självdeklarationen.
Regeringen föreslår att den som är skyldig att lämna kontrolluppgift vad gäller inkomst av tjänst eller utbetalad ränta ska vara skyldig att ange mottagarens utländska skatteregistreringsnummer eller motsvarande i uppgiften. Avsikten är dels att skärpa den interna kontrollen, dels att öka möjligheten att få motsvarande uppgifter från andra länder. Som ett led i arbetet på att minska skatteundandragande är detta självfallet positivt.
Remissinstanserna visar dock att förslaget inte är oproblematiskt. Fondbolag och banker anger att det inte är möjligt för instituten att i sina datasystem mata in all världens identifikationsnummer utan att de säkerhetskontroller som finns inbyggda i systemen slås ut. Datainspektionen anser att en skyldighet att ange skatteregistreringsnummer inte bör införas, då de praktiska svårigheterna, när det gäller hanteringen av dessa uppgifter hos banker och värdepappersbolag, kan innebära att integritetsproblem uppstår.
Regeringen har tagit visst intryck av kritiken. Övergångstiden blir tre år, och om andra länder dröjer med att införa motsvarande regler ska de inte heller införas i Sverige. Folkpartiet anser det mycket angeläget att inte företag på detta sätt åläggs tunga administrativa bördor vars värde från kontrollsynpunkt är tveksamt. Regeringen bör få i uppdrag att noga följa utvecklingen och särskilt bevaka att inte uppgiftslämnandet blir onödigt betungande och att inte integritetsintressen kränks.
I den departementspromemoria som låg till grund för propositionen (Ds 2000:70) föreslogs att den som är eller kan vara skyldig att lämna kontrolluppgift ska kunna ansöka om besked om kontrolluppgiftens omfattning hos Riksskatteverket och att detta förhandsbesked ska vara bindande för skattemyndigheten och kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen vill dock inte införa någon sådan möjlighet.
Regeringen glömmer tydligen att myndigheterna och myndighetsutövandet inte är till för sin egen skull utan ska syfta till att tjäna medborgarna och att detta också innebär att ge en god service till företagen. Folkpartiet har i olika sammanhang krävt att myndigheterna i större utsträckning ska underlätta för företagande genom öppethållande, tidsgränser för besked etc. Det är rimligt att en företagare ska kunna få besked i förväg om en viss verksamhet ska leda till att kontrolluppgift måste lämnas eller ej. En sådan möjlighet till förhandsbesked bör öppnas.
|
Stockholm den 9 november 2001 |
|
|
Lennart Kollmats (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |