Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en normallönemodell skall användas i ett nytt beräkningssystem för beskattning av inkomster i fåmansbolag.
I dag finns en regel som fördelar inkomsterna i ett fåmansbolag mellan tjänst och kapital. Dessa benämns populärt ”3:12-regeln”. En utredning sitter för att se över de nuvarande 3:12-reglerna och pröva olika möjligheter till förändring för att stimulera tillväxt.
Vi är av den uppfattningen att reglerna i dagens utformning måste bytas ut mot andra regler för att öka tillväxten, sysselsättningen och i slutänden välfärden. Vi vill att nuvarande s.k. 3:12-regler byts ut mot en normallönemodell. En sådan modell ger starka incitament till småföretag att maximera avkastningen. Den är förutsebar och enkel att tillämpa för småföretagare.
Dagens system har den stora svagheten att investeringsbeteendet drabbas negativt i den meningen att beskattningen på investeringar är högre i fåmansbolag jämfört med andra bolag. Därtill är reglerna komplicerade. Detta innebär att tillväxten i dessa företag blir lägre än vad som annars skulle bli fallet. I ett läge där tillväxtpotentialen ligger hos de mindre företagen skapar reglerna en stor samhällsekonomisk kostnad.
Det tekniska problemet idag är att kapitalinkomsterna bestäms först och tjänsteinkomsten därefter. Först får företaget beräkna en kapitalavkastning som dras ifrån företagets inkomster, och resten räknas som inkomst av tjänst. Detta innebär bl.a. att om företaget gör en lyckad investering som höjer företagets inkomster på marginalen kommer denna avkastning att beskattas som tjänsteinkomst, d.v.s. högre än kapitalinkomst. Således finns det inga incitament att satsa i det egna företaget utan det är mer lönsamt att satsa kapital i ett annat företag, och detta endast ur skattehänseende. Avkastningskravet på det egna företaget ökar således. Vidare blir effekten att avdragen för kapitalkostnader blir mindre än beskattningen på kapitalvinster, d.v.s. assymetrisk beskattning. Detta förhållande ger också lägre investeringar i företaget.
Om beskattningen sker i omvänd ordning skulle dessa problem elimineras. Företagaren skulle då först ta ut en tjänsteinkomst för att sedan beskattas för kapitalinkomst. Investeringsbenägenheten skulle då öka eftersom all avkastning på ytterligare investeringar skulle beskattas som inkomst av kapital. Vidare skulle inte avkastning beskattas hårdare än de förlustavdrag som kan uppkomma. Neutralitet skulle råda mellan vinst- och förlustinvesteringar, precis som för utomstående (passiva) investerare. Denna modell kallas normallönemodellen.
Naturligtvis är detta en grov förenkling, men den visar på den principiella skillnaden mellan de olika systemen. En normallönemodell skulle också ligga i linje med skattereformen i början av 1990-talet, och den är enklare och mer pedagogisk än nuvarande system. Enkelheten och förutsägbarheten i modellen skulle dramatiskt underlätta den administrativa bördan för företagen i linje med de flesta politikers vilja. Företagen skulle då i större utsträckning kunna koncentrera sig på kärnverksamheten och mindre på rent administrativa uppgifter.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Inger Strömbom (kd) |
|
|
Inga Berggren (m) |
Marianne Andersson (c) |
|
Kenth Skårvik (fp) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Ola Karlsson (m) |
Åke Sandström (c) |
|
Kerstin Heinemann (fp) |