Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag om fastighetsinvesteringsbolag i enlighet med vad som anförs i motionen.
Vid föregående riksmöten har från moderat håll väckts förslag om lagstiftning som skulle möjliggöra bildande av fastighetsinvesteringsbolag (FIB). (Motionerna 1996/97:Fi909 och L215, 1997/98:Fi908, 1998/99:Fi503 samt 1999/2000: Fi503) Vårt yrkande fördes även fram i den moderata kommittémotionen 1997/98:Fi13. Först i samband med behandlingen i finansutskottet 1998 skedde en reell sakbehandling av ärendet, och bl.a. genomfördes då en hearing med sakkunniga som engagerat sig till förmån för en lagstiftning om FIB. Bakgrunden då var att även Aktiefrämjandet tillsammans med en grupp större pensionsförvaltare och Stockholms Fondbörs överlämnat en studie och utredning med anknytning till vårt förslag om fastighetsinvesteringsbolag och redovisat ett färdigt författningsförslag till regeringen.
Under våren 2001 behandlades vår senaste motion i ärendet, nu i skatteutskottet, som anordnade en intern hearing. Även denna gång avslog dessvärre majoriteten vårt förslag.
Regeringen har ännu ej visat något intresse för frågan, vilket är anmärkningsvärt mot bakgrund av dess vikt för en fungerande fastighetsmarknad i vårt land. När regeringen 1997 yttrade sig i ärendet hänvisade man till att en av effekterna som åsyftas genom fastighetsinvesteringsbolag, dvs. enkelbeskattning, skulle kunna uppnås genom att fastighetsbolag ger ut speciella lånebevis. Vi fann då regeringens ställningstagande egendomligt. Det är orimligt att på detta sätt hänvisa till en komplicerad och för småsparare i praktiken helt otillgänglig metod. Regeringens inställning innebär de facto att man inte vill åstadkomma de fördelar som fastighetsinvesteringsbolag kan åstadkomma för fastighetsmarknaden och de allt fler småsparare, och nu snart pensionsmedelsplacerare, som vill investera i fastigheter.
Erfarna fastighetsförvaltare och kapitalplacerare har i artiklar utvecklat de starka argument som finns för FIB i vårt land. De har därvid pekat på att fastigheter utgör en stor del av den svenska nationalförmögenheten. Värdet av svenska fastigheter som kan vara aktuella som kapitalplacering ligger i nivå med det samlade värdet av alla aktier på Stockholms Fondbörs. Att fastighetsmarknaden fungerar väl har stor samhällsekonomisk betydelse. En dåligt fungerande marknad leder till högre kapitalkostnader, vilket i sin tur bl.a. påverkar nybyggnationen negativt. I ett väsentligt avseende fungerar fastighetsmarknaden i Sverige dåligt, konstaterar artikelförfattarna, nämligen om man vill attrahera kapital via aktiemarknaden. FIB borde kunna attrahera riskvilligt kapital för att förbättra strukturen i fastighetsbestånden eller för att expandera genom förvärv eller nybyggnation. Men som det är i dag är situationen helt låst, heter det. Fastighetsbolag har mycket svårt att växa p.g.a. rådande substansrabatt som praktiskt taget omöjliggör förvärv och nyemissioner. I snitt ligger i dag substansrabatten för de noterade fastighetsbolagen på över 30 procent. Dubbelbeskattningen är en väsentlig förklaring till detta.
I Finland antogs 1998 en lag om fastighetsfonder, vars syfte var att skapa tydliga förutsättningar för ”värdepapperisering” av finländska fastigheter och att stärka placerarnas förtroende för fastighetsmarknaden. Ekonomiutskottet i den finska riksdagen anförde bland annat att fastighetsägarna med hjälp av fastighetsfonderna kunde omvandla svårrealiserbara fastigheter i en mer likvid form och bredda ägarbasen. Det skulle bli lättare för andra än institutionella placerare att investera lättillgängligt kapital i fastighetsegendom. Riskspridningen skulle bli väsentligt bättre än om man direktinvesterade i enstaka fastighetsbestånd.
I Sverige skulle införande av fastighetsinvesteringsbolag också kunna skapa möjligheter för strukturomvandlingar inom fastighetsbeståndet, vilket i sin tur skulle innebära en bättre fungerande marknad för fastighetsinvesteringar och i förlängningen för byggandet.
Det är uppseendeväckande att intresset hos den svenska regeringen för att diskutera önskvärda förändringar är så svagt mot bakgrund av fastighetsmarknadens storlek och betydelse för samhällsekonomin.
De föreslagna fastighetsinvesteringsbolagen skall vara befriade från inkomstskatt under förutsättning att 95 procent av resultatet vidareutdelas till aktieägarna. Mottagaren av aktieutdelning skall vara skattskyldig för denna på vanligt sätt. Förslaget om FIB ger en lång rad viktiga fördelar av samhällsekonomisk och stabiliseringspolitisk karaktär. Fastighetsmarknaden effektiviseras och stabiliseras. Institutionella placerare och hushåll får bättre möjligheter att hitta lämpliga engagemang i fastigheter. Det bör understrykas att detta placeringsperspektiv växer snabbt i betydelse i vårt land. Pensionsreformen har behov av fler placeringsmöjligheter. De tidigare aktörerna på fastighetsmarknaden har varit stora och få och har klarat av lönsamma fastighetsplaceringar genom direktägande. I framtiden behöver de många och små placerarna smidiga och effektiva placeringsmöjligheter i det för dessa så lämpliga fastighetskapitalet utan att behöva direktäga fastigheter. Dagens dubbelbeskattning gör det svårt att räkna hem sådana placeringar i jämförelse med direkt ägande.
Resultatet av denna situation har blivit att detta placeringsbehov i växande utsträckning kommit att tillgodoses genom utländska placeringar, något som nu tydligt kan avläsas i hur t. ex. AP‑fonderna placerat sina medel. Även om detta inte behöver vara negativt för framtidens pensionärer i Sverige är det sett ur den svenska kapital- och fastighetsmarknadens synvinkel klart negativt. I en avreglerad värld ökar konkurrensen om kapitalet. Om den utländska fastighetsmarknaden fungerar bättre än Sveriges kommer detta att på sikt leda till att förräntningskraven på den svenska marknaden ökar. Det skulle vara negativt både för hyresgäster och byggbransch. De ovan refererade artikelförfattarna (bl.a. f.d. statssekreterare m.m. Carl Johan Åberg) noterar att regeringens motstånd mot en delreform av företagsbeskattningen som införande av FIB kan sägas vara är ett exempel på hur det bästa kan bli det godas fiende. I en artikel konstaterades: ”Ett införande av fibbar i Sverige skulle emellertid vara en viktig signal om att sakargumenten har fått väga tyngre än stelbenta och i många avseenden otidsenliga principer.”
Vi vill sålunda med hänvisning till de tidigare motionerna återkomma med vårt förslag om fastighetsinvesteringsbolag. Vi finner det vara av stort allmänt intresse att fastighetsmarknaden blir mer likvid än i dag. Det kommer att ta mycket lång tid att skapa effektiva och anpassade fastighetsinnehav om ingenting görs för att underlätta denna process. Inte minst mot bakgrund av det stora omstruktureringsbehov som föreligger för de i dag kommunala bostadsbolagen är de av oss föreslagna fastighetsinvesteringsbolagen en angelägen reform.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
Carl Erik Hedlund (m) |