Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattelättnader för hemnära tjänster som utförs av kooperativa företag.
Varje hushåll har behov av att det utförs arbete i anslutning till hemmet. Det kan röra sig om städning, inköp av mat, reparation av fönster, egentligen vad som helst. Hushållen kan applicera olika modeller för att få dessa arbetsuppgifter utförda. Oftast görs de i egen regi, och finansieras med den egna tiden. Alternativet till detta förfaringssätt är att köpa in en privat tjänst. För den som väljer att leja bort dessa arbetsuppgifter står då valet mellan att gå den smala vägen och betala skatter och sociala avgifter. Eller så kan den enskilde välja en mer ljusskygg modell, nämligen att anlita svart arbetskraft.
Behoven varierar mellan olika hushåll. Vi kan också se att behoven av hemnära tjänster ökar. Exempelvis barnfamiljer känner en allt större press att få tiden att räcka till. Så många som 70 procent av småbarnsföräldrarna uppger att de har brist på tid. Behovet av hjälp i hemmet har även ökat bland funktionshindrade och bland äldre. Den kommunala hemtjänsten klarar inte av att leva upp till de krav som dessa målgrupper har.
Det rimliga sättet att möta detta ökande behov av hemnära tjänster är att se till att fler människor kan begagna sig av dem. I dag är de förbehållna den välbeställda delen av vår befolkning. Andra, de som inte har råd att köpa svarta tjänster, får skura sina golv eller tapetsera sin bostad efter bästa förmåga, eftersom hemnära tjänster har en alldeles för hög prislapp.
Människor skulle kunna använda sin tid på ett bättre sätt. I dag ökar stressen i samhället, med galopperande sjukskrivningstal som följd. I många hushåll skymmer ofta vardagens praktiska bestyr de saker som människor skulle vilja ägna mer tid åt. Tid för barnen, make eller maka blir satt på undantag. Det finns skäl att anta att en icke oansenlig del av sjukskrivningarna beror på människors hemsituation. För andra finns det inte hjälp att få trots stora behov av sådana tjänster. Kunde man då ta del av en marknad med hemnära tjänster till ett rimligt pris skulle vara en välkommen avlastning och leda till en höjning av livskvaliteten.
En utveckling av hemnära tjänster är också ett naturligt steg i en ökad specialisering på arbetsmarknaden. Ingen tycker det är konstigt att man inte tillverkar sina egna cyklar eller bilar. Däremot anses det i vissa kretsar vara omoraliskt att man överlåter viss tjänsteproduktion till personer som är professionella på dessa områden. Det skulle också kunna öka deltagandet på den vita arbetsmarknaden. Tjänstebeskattningskommittén skrev i sitt förslag att sänkta arbetsgivaravgifter för hemnära tjänster ”har påfallande hög effektivitet för att öka antalet anställda i hemnära tjänster. Det beror på att efterfrågan här skapar mindre löneinflation (SOU 1997:17). Inom denna sektor skulle människor kunna få ett fotfäste på arbetsmarknaden, för att kanske senare gå vidare till andra arbeten. Det har argumenterats att skattelättnader på området för hemnära tjänster skulle leda till uppkomsten av ett låglöneproletariat. Det är en felsyn som till stor del bygger på en bild av att det skulle innebära en återgång till gårdagens klassamhälle. Det är i stället dagens situation som leder dit, där människor som arbetar svart inte har rimliga löner, vettiga arbetsvillkor och ingen möjlighet att exempelvis samla pensionsår eller försäkra sig mot sjukdom. Om de som arbetar inom denna sektor kunde komma in på den reguljära arbetsmarknaden skulle mycket vara vunnet, allra helst ur mänskligt perspektiv.
I debatten har flera argument för och emot skattelättnader för hemnära tjänster luftats.
Att införa skattelättnader skulle minska den svarta arbetsmarknaden. Riksrevisionsverket (RRV) presenterade 1998 siffror på att mellan 650 000 och 800 000 svenskar arbetade svart någon gång under 1997. Det totala antalet timmar som arbetas svart beräknas uppgå till fem procent av det förvärvsarbete som utförs i Sverige.
Riksskatteverket (RSV) har uppskattat att den svarta delen av ekonomin uppgår till 80–100 miljarder kronor. Hälften av detta uppskattas vara lönekostnader. Med en skattelindring av hemnära tjänster finns det stora möjligheter att dessa siffror skulle sjunka, och att statskassan skulle få in många skattemiljarder som man går miste om i dag.
Den vita marknaden för hemnära tjänster kan organiseras på flera olika sätt. Som ett första steg att göra denna marknad tillgänglig för fler föreslår vi en modell där kooperativa företag som tillhandahåller hemnära tjänster får en skattereduktion på en viss procentsats av kostnaden. På så sätt kan denna marknad få villkor som gör att hemnära tjänster får ett rimligare pris än i dag.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Cecilia Magnusson (m) |
Anita Sidén (m) |