Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta innehavare av F-skattsedel få ta tillfälliga arbeten hos annan företagare.
Det finns ensamföretagare som inte vill ha några anställda men har mycket att göra och därför skulle vilja anlita en underentreprenör till att utföra en del av arbetet. Men tyvärr vågar många inte ta in en kollega, som har F-skattsedel, för att utföra arbete åt sig på grund av den osäkerhet som råder om ersättningen kommer att anses som ersättning för arbete i stället för betalning till kollegans näringsverksamhet.
Den skatterättsliga bedömningen bygger på den arbetsrättsliga, vilken i sin tur utgår från ett flertal faktorer av vilka det sedan görs en samlad bedömning. Faktorerna är bl.a. antalet uppdragsgivare, om firma finns inregistrerad, var arbetet utförs, arbetets organisation och ledning. Rent civilrättsligt är det ofta inget problem eftersom båda parter anser det vara ett avtal mellan sina företag och inget anställningsförhållande. Men båda företagarna kan få problem med skattemyndigheten eftersom såväl den arbetsrättsliga som den skatterättsliga bedömningen bara i liten grad påverkas av parternas avsikt med avtalet.
Ett exempel från verkliga livet är en bilmekaniker som har för mycket att göra. Han har en bekant som är bilmekaniker med egen firma men som inte har tillräckligt med kunder. Bilmekanikern med många kunder övervägde därför att leja in sin bekant att komma till bilverkstaden och som underentreprenör utföra en del arbeten. Bilmekanikern blev dock av sin revisor avskräckt från att göra detta eftersom underentreprenören arbetsrättsligt och skatterättsligt kunde anses som anställd. Det skulle innebära bl.a. att underentreprenören blev beskattad för inkomsten som inkomst av tjänst och inte som inkomst i sitt företag. Om underentreprenörens arbete hos bilmekanikern uppenbart är ett anställningsförhållande så skall bilmekanikern anmäla det till skattemyndigheten. Bilmekanikern tvingas alltså göra en avancerad bedömning av flera omständigheter för att kunna avgöra om det är ett anställningsförhållande.
Problemet är att skattereglerna hämmar samarbete i fall som i exemplet. Osäkerheten om hur förhållandet mellan bilmekanikerna kommer att bedömas ledde i ovanstående fall till att bilmekanikerns kunder fick vänta extra länge och att den bekante kollegan fick lägre inkomst. Det är inte realistiskt att tro att företagare ska registrera sig som arbetsgivare för att ge arbete åt en annan företagare i några dagar. Aktiebolag med en ägare är registrerade som arbetsgivare då ägaren som arbetar i företaget anses som anställd.
Lösningen är att uppdrag inte omfattas av den normala bedömningen av om det skatterättsligt är fråga om ersättning för arbete då företagare ger tillfälliga uppdrag åt andra företagare som har F-skattsedel. Detta skulle avsevärt förenkla samarbete mellan ensamföretagare.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Maud Ekendahl (m) |