Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör återkomma med förslag som innebär att arbetsgivare får ge varje anställd personalvårdsförmån med högst 5 000 kr per år i enlighet med vad i motionen anförs.
Ett av de stora problemen i dagens Sverige är att sjuktalen ökar alltmer. Det är främst långtidssjukskrivningarna som ökar. I viss mån kan sjukskrivning förhindras och bli obehövlig genom att arbetsmiljön är god. Det gäller inte minst den sociala miljön.
Till en god social miljö hör inflytande över arbetet och arbetssituationen. Dit hör också möjligheten att utbilda sig, tillgång till motion och att få tid att utveckla sig själv.
Redan i dag kan arbetsgivare bekosta utbildning utan att den anställde behöver ta upp det till beskattning eller att betala arbetsgivaravgifter för det. Vissa företag har möjlighet att tillhandahålla egna lokaler för motionsändamål och på så sätt möjliggöra motion på eller i anslutning till arbetstid.
Det är därtill möjligt att ge personalförmåner för trivselåtgärder i anslutning till arbetsplatsen. Vad gäller motion kan dock medges att denna sker utanför arbetsplatsen för att skapa rättvisa mellan större arbetsgivare och småföretag.
Enligt vår mening är detta en alltför inskränkt syn på personalvård. Personalvård kan för olika individer betyda olika saker. Viktigt är att bli sedd för den man är. Det är inte säkert att just motion eller annat som är tillåtet enligt lagstiftningen är det som bäst motiverar en anställd och bidrar till en bättre psykosocial arbetsmiljö.
Vi anser att det är motiverat att arbetsgivare årligen får ge personalförmåner motsvarande 5.000 kronor per anställd. Förmåner upp till detta belopp skall få användas till ändamål som arbetsgivare och anställd kommer överens om. Dagens höga ohälsotal gör att det finns anledning att pröva varje möjlighet för en arbetsgivare att kunna bedriva en bättre personalvård. Förmånen skall inte nödvändigtvis vara knuten till arbetsplatsen. Den skall inte förmånsbeskattas hos arbetstagaren och den skall vara avdragsgill för arbetsgivaren. Personalvårdsförmån skall vara just en förmån och inte kunna utgå som kontant ersättning.
Dagens regler när det gäller förmåner knutna till anställningen är många gånger svåra att förstå. En schablon skulle därför leda till förenklingar och minskat antal tvister mellan skattemyndigheten och arbetsgivaren, men också inom arbetsplatsen.
Att tillåta förmån upp till ett bestämt belopp och utan specificerad användning innebär avsevärda förenklingar för såväl arbetsgivare som för myndigheter och enskilda.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Carl Fredrik Graf (m) |
|
|
Carl Erik Hedlund (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
Catharina Hagen (m) |
Stig Rindborg (m) |
|
Stefan Hagfeldt (m) |
Ola Sundell (m) |
|
Inga Berggren (m) |