Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till skattemyndigheterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av beloppsgränsen för när näringsidkare skall lämna kontrolluppgifter för tillfälligt arbete.
Riksdagen beslutar att införa deklarationsskyldighet för sambeskattade par vid 3 000 000 kr.
Regeringen föreslår i proposition 2001/02:25 En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter att de gamla lagarna, lag (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, lag (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension samt lag (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ersätts med den av regeringen föreslagna. Förutom en språklig modernisering av lagen föreslås den bli mer överskådlig och anpassas till den nya inkomstskattelagen (1999:1229). Dessutom föreslås en gemensam deklaration för alla fysiska personer och dödsbon med förtryckta kontrolluppgifter. Den 2 maj föreslås bli gemensam deklarationstidpunkt för alla självdeklarationer. Revisorerna ska i vissa fall skicka orena revisionsberättelser till skattemyndigheten.
Kristdemokraterna föreslår i motionen att beloppsgränsen för när en kontrolluppgift behöver lämnas från näringsidkare till skattemyndigheten höjs. Vidare anser Kristdemokraterna att fribeloppet för förmögenhetsbeskattning ska höjas och föreslår därför att deklarationsskyldighet till följd av förmögenhet ska uppstå först vid 3 miljoner kronor, då sambeskattning ska ske. Kristdemokraterna understryker också i motionen behovet av att tillföra skattemyndigheten ökade resurser, vilket med regeringens förslag borde anses vara ännu mer angeläget när fler självdeklarationer ska hanteras under en kortare period.
I propositionen föreslår regeringen att den 2 maj ska vara gemensam deklarationstidpunkt för alla. Således försvinner den 31 mars som sista inlämningsdag för alla som har inkomst från näringsverksamhet eller av någon annan anledning ska lämna särskild självdeklaration.
Kristdemokraterna har inga principiella invändningar mot regeringens förslag. Dock anser Kristdemokraterna att det är nödvändigt med åtgärder för att det ska vara praktiskt genomförbart. Förslaget innebär att skattemyndigheterna får betydligt fler deklarationer att hantera under kortare tidsperiod. Under en längre tid har det indikerats från skattemyndighetens tjänstemän att man inte har möjlighet att genomföra önskvärda kontroller av deklarationerna. Regeringens förslag om en mer komprimerad behandlingsperiod torde försämra skattemyndighetens möjligheter till kontroll av deklarationer.
Kristdemokraterna anser att det är självklart att medborgarna och företagen ska betala den skatt som de är skyldiga att betala. Skatterna används till våra gemensamma angelägenheter och till särskild hjälp för dem som har särskilda behov. Det totala skattetrycket är dock för högt i Sverige. Mycket tyder på att skatter undanhålls staten då de uppfattas som orimliga. Skattefelet i Sverige beräknades till uppemot 80–90 miljarder kronor 1997. Sänkta inkomstskatter och skatter på företagande skulle inte bara förbättra den svenska ekonomins möjligheter att växa och på så sätt skapa ökade resurser till den offentliga sektorn, det skulle också öka viljan att betala skatt.
Skattemyndigheten, som är till för att kontrollera att de skattskyldiga lyder lagen och betalar in skatt, får inte tillräckliga resurser för att sköta sin uppgift. Den nuvarande situationen när skattemyndigheterna mycket sällan kan kontrollera de skattskyldiga bidrar endast till att urholka förtroendet för staten. Skattemyndigheterna upplever uppgivenhet och får svårt att rekrytera ny personal.
Kristdemokraterna anslår därför i sitt budgetalternativ 100 miljoner kronor mer för skattemyndigheterna 2002 och framåt. Kravet på ökade resurser aktualiseras än mer av regeringens proposition som innebär en hårdare belastning för skattemyndigheten då alla deklarationer ska lämnas in vid en gemensam tidpunkt.
Inte sedan 1956 har beloppsgränsen höjts för när en näringsidkare måste lämna kontrolluppgift till skattemyndigheten om ersättning vid tillfälligt arbete. Trots det föreslår regeringen en bibehållen gräns på 100 kronor i propositionen. Det är anmärkningsvärt att detta belopp så länge varit oförändrat och föreslås att fortsätta vara det. Beloppsgränsen för när arbetsgivaravgifter måste betalas är 1000 kronor. Likaså är 1000 kronor gränsen för när en fysisk person eller ett dödsbo måste lämna kontrolluppgift.
Regeringen motiverar sitt ställningstagande med två argument. För det första anser regeringen att risken för skatteundandragande blir för stor om ingen kontrolluppgift lämnas från näringsidkare till skattemyndigheterna för tillfälligt arbete. För det andra anser man att en åtskillnad kan göras mellan privatpersoner och näringsidkare då den senare ”torde vara en rutinerad uppgiftslämnare”.
Visserligen har företag rutiner för att lämna uppgifter till skattemyndigheterna. Vad regeringen inte verkar beakta är att varje kontrolluppgift medför en betydande kostnad för det tillfälliga arbetet som näringsidkaren köpt. Kristdemokraterna anser därför att beloppsgränsen för kontrolluppgift vid tillfälligt arbete bör höjas även för näringsidkare.
Vid en första anblick kan kravet på kontrolluppgiftslämnande verka som en marginell fråga för företagen. Men kostnaden för lämnandet av kontrolluppgift kan uppskattas till uppemot 100 kronor eller mer per uppgift. Detta är i sig ett kostnadsproblem.
Ett exempel på hur uppgiftslämnandet kan leda till stort merarbete och kostnader gäller undersökningsbranschen. Undersökningsbranschen som arbetar med ett stort antal personer under några timmar är helt beroende av att kunna göra ett slumpmässigt urval av befolkningen för sina intervjuer. Ett representativt intervjuunderlag är helt avgörande för om undersökningsresultatet ska kunna anses vara tillförlitligt. För att få ”rätt” personer att ställa upp i en marknadsundersökning krävs att undersökningsföretaget kan ersätta personerna ifråga för tid och resa till och från intervjun. En sådan ersättning kan aldrig vara lägre än 100 kronor då få människor skulle ställa upp för en så liten ersättning. Således måste ett marknadsundersökningsföretag lämna kontrolluppgift till skattemyndigheterna för var och en som intervjuas av dem. Det handlar årligen om tusentals människor för ett vanligt marknadsundersökningsföretag.
Den låga beloppsgränsen medför inte bara att undersökningsföretagens kostnader ökar på ett onödigt sätt, vilket i sig hotar branschen. Hela branschens trovärdighet hotas också av att ”rätt” personer, alltså de som slumpmässigt valts ut, inte vill ställa upp då det upplevs som besvärligt att behöva uppge personnummer samt att komma ihåg att föra in uppgifterna i sin självdeklaration.
Eftersom respondenterna väljs ut slumpmässigt är sannolikheten mycket liten att samma person skulle delta i en marknadsundersökning mer än en gång per år.
De eventuella kostnaderna för en sådan förändring skulle kunna betalas genom en avgift som näringsidkare betalar på de totala kostnaderna för tillfälliga arbeten. De företagsom använder tillfällig arbetskraft mot en ersättning som understiger 1000 kronor skulle enligt en sådan modell särredovisa utgifterna för tillfälligt arbete och betala en schablonmässig avgift för dem. Ett sådant förfarande skulle underlätta inte bara för företagarna utan också för skattemyndigheterna som nu tvingas hantera ett stort antal kontrolluppgifter på mycket små belopp.
Kristdemokraterna föreslår därför att beloppsgränsen för kontrolluppgift vid tillfälligt arbete bör höjas till 1000 kronor även för näringsidkare. Detta skulle innebära att den svenska marknadsundersökningsbranschen får samma förutsättningar som den har i övriga Europa. Riksdagen bör besluta att låta regeringen återkomma med förslag till riksdagen om hur en sådan avgift kan konstrueras.
Regeringen förslår i propositionen att deklarationsskyldighet på grund av förmögenhet bör inträda när nettoförmögenheten överstiger 1 500 000 kronor eller i de fall sambeskattning ska ske 2 000 000 kronor.
Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet som överstiger 2 000 000 kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett sammanboende par utan barn har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte sambeskattas, eftersom de var och en kan ha nettotillgångar på 1 500 000 kronor innan skatten börjar tas ut. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.
Kristdemokraterna har därför i sitt budgetalternativ föreslagit att effekten av sambeskattningen av förmögenhet avvecklas från 2002 och fribeloppet för sambeskattade par höjs till 3 000 000 kronor. Därefter vill vi successivt avveckla förmögenhetsskatten med 0,5 procentenheter per år så att den blir 1,0 procent 2003 och 0,5 procent 2004.
Följaktligen föreslår Kristdemokraterna med anledning av proposition 2001/02:25 riksdagen att besluta att deklarationsskyldighet för förmögenhet bör inträda först vid 3 miljoner kronor även för gifta par och samboende med barn.
|
Stockholm den 8 november 2001 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Harald Bergström (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Magnus Jacobsson (kd) |
Per Landgren (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Inger Strömbom (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |