Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av att skattekilarna inom den privata tjänstesektorn elimineras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av att förmånsbeskattningen av familjetjänster reduceras.
Trots en hård beskattning på hemtjänster förekommer viss företagsamhet på området. I exempelvis Kalmar och Stockholm, men även på andra platser i landet, erbjuds privata hemtjänster helt lagligt. Affärsidén är att företag abonnerar på ett visst antal timmars hemhjälp i veckan och sedan portionerar ut tjänsterna till de anställda som en förmån. Tack vare denna service kan de anställda arbeta utan större störningar. Däri ligger företagets vinst.
Privat hemtjänst är emellertid inte så omfattande som den skulle kunna vara. I studien ”Tjänsteföretagens vardag” från Företagarnas Riksorganisation läggs reformer fram som är nödvändiga för att ge den privata tjänstesektorn en god grogrund. Framtidsutsikterna synes löftesrika: om bara tjänsteföretagen ges skäliga villkor kan många människor finna sin anställning där. Framför allt gäller detta de lågutbildade, vilket har ett särskilt värde. I takt med att den övriga arbetsmarknaden ställer allt högre krav på utbildning, kan hemtjänstsektorn hjälpa till med att fånga upp människor som annars blir hänvisade till arbetslöshet eller svartjobb.
Den svarta sektorn är p.g.a. de oskäliga skatterna avgjort störst. Riksskatteverket uppskattar att enbart svartstädningen omsätter omkring en miljard kronor varje år. När man använder sig av den abonnerade tjänsten som nämns i motionen, betalar den anställde c:a 100 kronor per timme – i skatt! Inte ett öre av de pengarna tillfaller alltså den som utför tjänsten eller dennes företag. Alltjämt är det alternativet billigare än att den anställde på eget initiativ väljer privat legal hemtjänst, något som i dag är ekonomiskt oförsvarbart för de flesta. Vänder man sig i stället till den svarta marknaden, torde priset för hemtjänst ligga på omkring 70 kronor per timme. Än lägre är de kommunala taxorna. Den som får hjälp med barnpassning via kommunen erbjuds med den rådande maxtaxan ett pris om högst 1 140 kronor per månad. För den som behöver sex timmars barnpassning per dag varje vardag motsvarar det ett pris på knappt 10 kronor i timmen.
I och med att den anställde har laglig rätt till bl.a. ersättning för vård av sjukt barn, innebär förmånen med företagssubventionerad hemtjänst inte något alternativ för den anställde. För företaget kan det däremot vara av stort värde att den anställde finns kvar på plats. Den anställde kan ändå tvingas att avböja eftersom denne i de flesta fall förlorar alltför mycket på att gå till arbetet. En möjlighet att lösa det här problemet vore att fastställa ett schablonbelopp som grund för förmånsbeskattningen. Detta skulle förslagsvis kunna sättas till 100 kronor i timmen.
En stor brist i dag är att de regler som skall ligga till grund för förmånsbeskattning är så oklara. Ett tjänsteföretag som erbjuder hushållstjänster brukar debitera en serviceavgift för att täcka kostnader för bl.a. avtalsskrivande, besiktningar och uppföljningsmöten. Rimligen borde inte bara den direkta kostnaden för hushållstjänsten utan också serviceavgiften betraktas som en företagsrelaterad kostnad. Därmed borde även momsen vara avdragsgill för företaget. Skattemyndigheten förefaller i dagsläget inte dela denna bedömning. Om skattekilarna minskade och större klarhet kunde skapas beträffande förmånsbeskattningen borde ett stort antal legala hushållstjänster kunna skapas, samtidigt som svartarbetet skulle minska i motsvarande mån. En sådan förändring skulle vara lönsam också för staten.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Nils Fredrik Aurelius (m) |
Ola Karlsson (m) |