Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att statens fordran på vissa kommuner för mervärdesskatt för uppförande eller ombyggnation av enheter för särskilt boende under perioden 1991–1995 bör avskrivas.
Kommunerna kom med i mervärdesskattesystemet år 1991 med all verksamhet. Syftet var att lösa de konkurrensneutralitetsproblem som annars skulle uppkomma när basen för mervärdesskatten utvidgades och skattesatserna höjdes i samband med skattereformen.
När kommunerna kom med i mervärdesskattesystemet år 1991 tog Riksskatteverket ställning till vilken typ av äldreboende enligt socialtjänstlagen som skulle omfattas av avdragsförbudet respektive vilka typer som skulle falla utanför och anses utgöra institutioner. Vid den tidpunkten ansåg Riksskatteverket att alla äldreboendeformer utom servicehusboende skulle anses som institutioner, vilket sedermera kom till uttryck i verkets rekommendation 1991 om social omsorg. I denna anges uttryckligen att gruppboende och ålderdomshem ska anses utgöra institutioner, till skillnad från servicehus. Sjukhem nämndes inte i rekommendationen, men rimligen kan inte sjukhem betraktas på annat sätt om både enheter för gruppboende och ålderdomshem klassificeras som institution.
Vissa skattemyndigheter har i den revisionsverksamhet som genomförts mot landets kommuner avseende åren 1991–1994 ansett att kommunerna saknar avdragsrätt enligt lagreglerna ovan, bl.a. med hänvisning till avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Andra skattemyndigheter, bl.a. Skattemyndigheten i Stockholm, har godkänt kommunernas avdrag för mervärdesskatt för enheter för äldreboende etc.
I samband med Sveriges inträde i EU år 1995 kunde kommunerna inte längre vara kvar i mervärdesskattesystemet annat än med verksamheter som är skattepliktiga på sedvanligt sätt, eftersom olika EG-direktiv inte medgav detta. Därför skapades ett särskilt system för kommunernas skattefria verksamheter, och från år 1995 fick kommuner rätt till återbetalning av ingående skatt som inte dragits av enligt mervärdesskattelagen genom det s.k. Ludvikasystemet. Efter införande av Ludvikasystemet godkänns återbetalning av ingående skatt för enheter för äldreboende etc. fullt ut från den 1 juli 1998 genom en lagändring och dessförinnan enligt samma tolkning som skattemyndigheten i Stockholm har gjort, då skattemyndigheten i Ludvika till skillnad från en del andra skattemyndigheter har samma uppfattning som skattemyndigheten i Stockholm om hur den gällande rätten var före 1998 års lagändring.
Under 1993 och 1994 fick ett stort antal kommuner momsavdrag för särskilt boende omprövat av skattemyndigheten. Dessutom har skattemyndigheten ofta i regel påfört de berörda kommunerna skattetillägg.
Olika skattemyndigheter har behandlat denna fråga helt olika. Vissa kommuner har medgivits avdragsrätt för sjukhem och ålderdomshem, men inte för t.ex. gruppboende för senildementa. Andra skattemyndigheter har beviljat avdragsrätt för gruppboende, men ej för ålderdomshem etc.
I Stockholms län godkände efterhand skattemyndigheten kommunernas avdrag. I alla övriga fall tvingades kommunerna överklaga skattemyndighetens beslut till länsrätten. Ett antal mål är avgjorda, men fortfarande väntar ett stort antal kommuner på att länsrätten skall behandla frågan. Ett flertal ärenden är överklagade av kommunerna till kammarrätten. I de två fall kammarrätten har lämnat dom har kommunerna i allt väsentligt vunnit.
Generellt kan sägas att de kommuner som varit ambitiösa, tidigt moderniserat och byggt ut särskilt boende för att möta ett växande behov drabbats av de tidigare oklara reglerna och skattemyndigheternas/länsrätternas olika hantering av frågan. Kommuner som inte i samma utsträckning moderniserat och byggt ut sina enheter för äldreboende kommer däremot att gynnas av möjligheten att framdeles kunna göra ”avdrag” för mervärdesskatt enligt Ludvikamodellen. Detta är både principiellt och politiskt orimligt. Jag anser att regeringen omgående bör vidta åtgärder så att pågående processer avbryts genom att besluta att avskriva statens fordran på kommunerna i de aktuella fallen.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Lars Elinderson (m) |