med anledning av prop. 2001/02:36 Skattereduktion för fackföreningsavgifter

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår propositionen.

Motivering

I propositionen föreslår regeringen att en skattereduktion för fackföreningsavgifter införs. Regeringens resonemang kring skattereduktion för fackföreningsavgifter bygger på samma svårförståeliga kompensationstänkande som den skattereduktion för egenavgifter som stegvis genomförts de senaste åren. I stället för att på allvar ta tag i problematiken med höga skatter för dem med låga inkomster, väljer man att kompensera för olika slags kostnader.

Den föreslagna skattereduktionen för fackföreningsavgifter gör ett redan komplicerat skattesystem än mer invecklat och svårt att överblicka. Riksskatteverket har i sitt remissyttrande avstyrkt förslaget för att det bidrar till att göra skattesystemet mer svåröverskådligt samt gör det svårare för den enskilde att räkna ut sin skatt. Centerpartiet delar Riksskatteverkets kritik mot förslaget. Enligt vår mening bör skattesystemet göras så enkelt och överskådligt som möjligt.

Centerpartiet har i sin skattemotion presenterat ett omfattande förslag till reformering av imkomstbeskattningen. En uttalad ambition med Centerpartiets förslag till reformering av inkomstbeskattningen är att göra skattesystemet enkelt och överskådligt samt att sänka skatten och minska marginaleffekterna för framförallt låg- och medelinkomsttagare.

Centerpartiets förslag till skattereform innebär, förutom en rättvisare fördelningsprofil än regeringens sammanlagda skatteförslag, att den slags specialkonstruktioner för olika grupper som regeringen tvingas till, exempelvis skattereduktion för fackföreningsavgifter eller riktade skattesänkningar till pensionärer, blir överflödiga. Om skattesystemet utformas så att låg- och medelinkomsttagare får kraftigt sänkt skatt behövs inga speciallösningar som krånglar till systemet.

Den föreslagna skattereduktionen är avsedd att åstadkomma en skattemässig likabehandling av medlemsavgifter till en arbetstagar- respektive en arbetsgivarorganisation. Hela detta resonemang bygger på att stärka de fackliga organisationernas makt och inflytande. Vad skattereduktionen får för konsekvenser för den enskilde fackföreningsmedlemmen är uppenbarligen av underordnad betydelse. En sådan konsekvens är att administrationen av skattereduktionen kommer att kränka fackföreningsmedlemmarnas personliga integritet.

För att Riksskatteverket administrativt ska kunna hantera en skattereduktion för fackföreningsavgiften förutsätts att arbetstagarorganisationerna lämnar en kontrolluppgift över de medlemsavgifter som har betalats under året. När en myndighet på detta sätt begär in och registrerar uppgifter om enskilda individers tillhörighet till en facklig organisation strider det mot den föreningsfrihet som slås fast i regeringsformen.

För att inte administrationen runt skattereduktionen ska strida mot grundlagen har regeringen föreslagit att den enskilde fackföreningsmedlemmen ska ha möjlighet att skriftligen anmäla till sin organisation att han inte önskar omfattas av uppgiftslämnandet. Detta innebär dock att denne inte heller automatiskt får del av skattesänkningen. För att en fackföreningsmedlem som vill hålla på sin integritet ska få del av skattereduktionen för fackföreningsavgifter krävs att han eller hon särskilt begär det i sin självdeklaration. Denna konstruktion för att inte bryta mot grundlagen visar med all önskvärd tydlighet att den föreslagna skattereduktionen inte är ämnad att tillfredsställa den enskilde fackföreningsmedlemmen utan snarare de fackliga organisationerna.

Ytterligare en aspekt som tyder på att förslaget är konstruerat för att tillmötesgå önskemål från de fackliga organisationerna är att skattereduktionens storlek inte begränsats, trots att storleken på fackföreningsavgiften varierar starkt mellan förbunden. I den utredning som ligger till grund för propositionen lyfts farhågan att detta på sikt kan leda till att de fackliga organisationerna höjer medlemsavgiften. Kostnader som utgörs av personliga levnadskostnader, exempelvis en större andel försäkringar eller andra kollektiva tjänster, skulle kunna tas ut inom ramen för själva medlemsavgiften. På sikt innebär detta även att skattebortfallet för staten kan bli bra mycket större än vad som beräknats i den föreliggande propositionen och i regeringens budgetproposition. Sammantaget finns det goda grunder att avslå hela den föreliggande propositionen. Riksdagen bör besluta att avslå det föreliggande förslaget i propositionen.

Stockholm den 8 november 2001
Rolf Kenneryd (c)
Rigmor Stenmark (c)	Lena Ek (c)
Eskil Erlandsson (c)	Agne Hansson (c)