Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Riksdagen avslår regeringens förslag om en skattereduktion för avgift till fackförening.
Riksdagen avslår regeringens förslag om en skattereduktion för avgift till arbetslöshetskassa.
I propositionen föreslås en skattelättnad för medlemsavgiften till en arbetstagarorganisation. Skattelättnaden föreslås få formen av en skattereduktion och uppgår till 25 procent av den sammanlagda avgift som en medlem under året har betalat till arbetstagarorganisationen.
I propositionen föreslås dessutom en skattereduktion för avgiften till en arbetslöshetskassa. Denna reduktion ges med 40 procent av den sammanlagda avgift som under året har betalats till arbetslöshetskassan. Samtidigt avskaffas den nuvarande avdragsrätten för dessa slags avgifter.
För staten beräknas den sammanlagda effekten bli en budgetförsvagning med 3,6 mdkr för 2002 i periodiserade termer. Den kassamässiga effekten uppstår år 2003.
Frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter till fackföreningar är något som diskuterats under mycket lång tid. Regelverket har också vid flera tillfällen ändrats.
Kristdemokraterna vill genomföra en större reform av arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen bör omfatta alla förvärvsarbetande och således vara obligatorisk. Idag finansieras endast ca 10 procent av kostnaderna för försäkringen av de försäkrade. Samtidigt står 13 procent av arbetstagarna utanför arbetslöshetsförsäkringen, av eget val eller på grund av okunnighet. Regeringens skattereduktion för avgiften tillkommer därmed inte alla.
Kristdemokraterna sänker istället inkomstskatten för alla förvärvsarbetande genom ett höjt grundavdrag till 24 000 kronor, ett 5-procentigt förvärvsavdrag mot kommunalskatten och en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare. Värnskatten slopas från 2003 i Kristdemokraternas budgetalternativ. Dessa skattesänkningar kompenserar gott och väl för regeringens skattereduktion för arbetslöshetsförsäkringen. Skattesänkningarna tillfaller dessutom alla arbetstagare och inte bara de 87 procent som gått med i a-kassan.
Kristdemokraterna anser att egenfinansieringsgraden bör öka till en tredjedel av försäkringens kostnader. För den enskilde arbetstagaren kompenseras detta genom sänkningar av inkomstskatten. Därigenom åstadkoms en strukturreform som möjliggör en förbättrad lönebildning. Kristdemokraterna anser inte att medlemsavgifter i föreningar ska medföra möjlighet till skatteavdrag eller skattereduktion eftersom de inte kan anses vara en kostnad nödvändig för inkomsternas förvärvande.
Dagens finansieringssystem av arbetslöshetsförsäkringen är inte tillfredsställande. De försäkrade betalar cirka 10 procent av utgifterna med medlemsavgifter, men avgiften är helt oberoende av arbetslöshetsnivån. Detta innebär att det saknas ekonomiska incitament för kassornas huvudmän att hålla arbetslösheten nere.
Genom en högre grad av avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. På så sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt.
Insikten har vuxit om att dålig lönebildning är ett av de största hindren för minskad arbetslöshet. Bristerna i lönebildningen som under decennier kompenserats genom upprepade devalveringar är en viktig förklaring till att Sverige halkat efter i välfärdsutvecklingen jämfört med andra industriländer. En av svagheterna med den sittande regeringen är att inga som helst strukturella åtgärder vidtas för att kunna åstadkomma ett trendbrott. En viktig åtgärd är att öka egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen. Tanken är att ökad arbetslöshet som följer av dåligt fungerande lönebildning ökar kostnaden för den enskildes finansiering av arbetslöshetsförsäkringen. På samma sätt sjunker avgiften när arbetslösheten sjunker. Detta leder till att den totala arbetslöshetens utveckling återspeglas i löntagarnas avgifter till arbetslöshetsförsäkringen. Kristdemokraterna menar att egenfinansieringen ska vara en tredjedel i den nya, allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. För den enskilde kompenseras detta genom en generell sänkning av inkomstskatten genom bl a en höjning av grundavdraget.
|
Stockholm den 8 november 2001 |
|
|
Sven Brus (kd) |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Harald Bergström (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Magnus Jacobsson (kd) |
Per Landgren (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Inger Strömbom (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |