Riksdagen beslutar avslå proposition 2001/02:36.
I propositionen föreslås dels att en skattereduktion införs för medlemsavgift till facklig organisation, dels att en skattereduktion för avgift till arbetslöshetskassa ersätter nuvarande begränsade avdragsrätt.
Skattereduktionen föreslås ske för den del av fackföreningsavgiften som beräknas gå till fackligt arbete. Med denna utgångspunkt har regeringen föreslagit att skattereduktionen ska uppgå till 25 procent av den sammanlagda fackliga avgiften. Någon maximering av skattelättnadsbeloppet föreslås inte, vilket på sikt kan leda till att de fackliga organisationerna höjer medlemsavgifterna. Däremot föreslås en nedre beloppsgräns, med syfte att skattelättnaden endast skall omfatta helårsmedlemmar. Den sammanlagda fackföreningsavgiften måste uppgå till minst 400 kronor för att skattereduktion ska ges för avgiften.
Medlem i en förening kan man bli av olika anledningar. En kan vara att man delar dess värderingar och stöder inriktningen på det arbete som föreningen utför eller den verksamhet som föreningen bedriver. En annan kan vara att man har ett ekonomiskt intresse av att vara med i föreningen. Ibland kombineras dessa skäl.
Medlemskap i fackförening är för de flesta i huvudsak motiverat av nyttoskäl. Medvetet eller omedvetet görs en kalkyl över om kostnaderna för medlemskapet motsvarar nyttan av det. Om nettokostnaderna för medlemskapet minskar torde därför fler finna det lönsamt med medlemskap. Bidragande skäl till förslaget skulle därför kunna vara sviktande medlemstal inom delar av den fackliga rörelsen. De motiv som förebärs i propositionen är brister i likställdhet i den skattemässiga behandlingen av avgifter till fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. I ytterst få fall kan individer göra avdrag för kostnader för inkomsters förvärvande.
Att betala någon för att företräda en vid till exempel löneförhandlingar har inte setts vara en avdragsgill kostnad för inkomstens förvärvande. Detta förhållande vill nu regeringen ändra på för vissa personer, nämligen de som är medlem i en fackförening. För personer som väljer företrädare utanför en fackförening, till exempel en fristående jurist, skall kostnaden inte vara avdragsgill. Detta är en uppenbar diskriminering. Med de motiv regeringen framför borde alla löntagare få rätt till avdrag för kostnader som omfattas av facklig verksamhet. När man endast föreslår avdragsrätt för arbetstagare som anlitar en facklig organisation men inte för andra innebär det subvention av en viss typ av verksamhet och en snedvridning av konkurrensen.
Ville regeringen i verkligheten jämställa företags avdrag för verksamhetens kostnader med individers kostnader för intäktens förvärvande krävs därför förslag av helt annan art. Över huvud taget rör företags och fysiska personers beskattning två olika inkomstslag, inkomst av näringsverksamhet respektive inkomst av tjänst, för vilka beskattningen är fundamentalt olika. Om motsvarande synsätt tillämpas inom andra delar av samhället blir konsekvenserna svåra att överblicka.
Mot denna bakgrund avslår vi propositionen i denna del.
En skattereduktion för avgifter till arbetslöshetsförsäkring föreslås i propositionen. Skattereduktionen skall uppgå till 40 procent av den sammanlagda avgift som medlemmen betalat under året till kassan.
I dag omfattas avdragsrätten för medlemsavgift till arbetslöshetskassa endast ett begränsat antal skattskyldiga, nämligen dem som tillsammans med medlemsavgiften har andra avdragsgilla övriga kostnader som uppgår till mer än 1.000 kronor.
För närvarande finansieras arbetslöshetsersättningen till drygt 90 procent av allmänna medel via skattesystemet. Avgiften till arbetslöshetskassan hamnar i dag ofta under avdragsgränsen på 1.000 kronor.
Vi vill att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän och obligatorisk och att de stora statliga subventionerna minskas. Förslag om detta har lämnats av Moderata samlingspartiet under den allmänna motionstiden. En utgångspunkt är att den enskilde försäkringstagaren skall stå för en större del av kostnaden än i dag. Avgiften kommer därvid att öka och skall i skattemässigt hänseende jämställas med pensionsavgiften och vara fullt avdragsgill mot inkomsten. Den ökade avgiften kompenseras mer än väl av de sänkta inkomstskatter som samtidigt föreslås.
Det är enligt vår mening viktigt att behålla principen att obligatoriska avgifter skall vara avdragsgilla mot inkomst vilket innebär att alla får dra av hela avgiften till a-kassan.
Även i denna del avslås således propositionen.
Enligt propositionen beräknas de finansiella effekterna till 3,5 miljarder kronor i minskade skatteintäkter. Vi vill använda motsvarande belopp för skattesänkningar som kommer alla medborgare till del.
|
Stockholm den 6 november 2001 |
|
|
Carl Fredrik Graf (m) |
|
|
Carl Erik Hedlund (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
Catharina Hagen (m) |
Stig Rindborg (m) |
|
Stefan Hagfeldt (m) |
Ola Sundell (m) |
|
Inga Berggren (m) |
Anna Kinberg (m) |