Motion till riksdagen
2001/02:Sf8
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av prop. 2001/02:37 Sveriges antagande av rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2001/02:37 Sveriges antagande av rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.

Motivering

Vid ministerrådets möte för rättsliga och inrikes frågor den 29 maj 2001 nåddes en principöverenskommelse om innehållet i ett direktiv och i ett rambeslut vilken uppges ha som syfte att förstärka kampen mot olaglig invandring och människosmuggling. Utkastet till direktivet innehåller bestämmelser om vilka förfaranden som skall vara förbjudna enligt den nationella lagstiftningen. Utkastet till ramdirektiv reglerar vilka straffrättsliga och andra sanktioner som skall kunna utdömas.

Direktivet och rambeslutet utgör angrepp på centrala delar av den internationella flyktingrätten och andra instrument för mänskliga rättigheter. De hänvisar till katastrofen i Dover, där 58 människor påträffades döda i en container vid ankomsten till Förenade konungariket, och det förhållandet att det finns människor och nätverk som profiterar på människohandel, vilken ofta sker under hänsynslösa former och kostar människoliv. Man undviker däremot att hänvisa till de fall där 10 människor avlidit de senaste två åren vid avvisningar från Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike och Schweiz och de rekommendationer som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter lämnat med syfte att förhindra att flera liknande dödsfall inträffar.

EU- ländernas regeringar gör en otillåten sammanblandning av företeelserna människohandel respektive människosmuggling. Människohandel har till syfte att de som är föremål för handeln skall exploateras i destinationslandet för prostitution eller på något annat sätt. Den internationellt godtagna definitionen på ”trafficking” eller människohandel är att det gäller ”en person som på något sätt med tvång transporterats för att utsättas för exploatering”. Det är av största vikt att med all kraft bekämpa denna företeelse. Människosmuggling däremot är något EU-ländernas regeringar själva tvingat fram genom att göra det omöjligt för flyktingar att på lagligt sätt ta sig till EU-territorium. Motsvarande definition för människosmuggling är att det gäller ”en person som bett om hjälp för att illegalt ta sig in i en stat där han/hon inte har någon rätt till uppehållstillstånd. Överenskommelsen med smugglaren gäller bara hjälpen att ta sig in i landet.” Det finns människosmugglare som arbetar helt ideellt, andra tar betalt för sitt arbete liksom de människor som 1943 hjälpte merparten av de danska judarna att fly över Öresund till Sverige någon dag innan de skulle ha deporterats till de nazistiska förintelselägren i Polen. Att nu ge stöd åt den föreslagna EU-regleringen innebär att man samtidigt säger att det varit bättre att de danska judarna hade dödats i förintelselägren än att båtägarna tjänade pengar på transporterna över Sundet. Det är emellertid inte bara människosmuggling i vinstsyfte som skall kriminaliseras. Även hjälp till inresa som ges av ideella skäl, för att hjälpa en flykting som har behov av skydd, kriminaliseras. Raoul Wallenbergs räddningsaktion för de ungerska judarna kriminaliseras således även på EU-nivå år 2001. Den ”humanitära klausulen”, som medlemsstaterna enligt direktivet får men inte är tvingade att införa, ger möjlighet att undanta från påföljd om motivet är att ge humanitärt stöd till personen i fråga. Det är fullständigt oacceptabelt att den humanitära klausulen är fakultativ för medlemsstaterna. Den har dessutom givits en sådan utformning, där bevisbördan för det humanitära syftet läggs på den enskilde, att den inte kommer att få någon praktisk betydelse.

Juridiska personer, som t.ex. föreningar och politiska partier, skall kunna straffas om en företrädare för föreningen eller partiet gjort sig skyldig till att ha givit hjälp till en olaglig inresa. Sverige avser att använda reglerna om företagsbot för att implementera rambeslutet i denna del. Det ter sig något egendomligt att t.ex. ett politiskt parti skall åläggas företagsbot för brott i utövningen av näringsverksamhet om en företrädare för partiet av ideella skäl hjälpt en asylsökande att komma till Sverige. Förslaget öppnar för möjligheten att upplösa partier eller organisationer som hävdar Genèvekonventionens och FN:s tortyrkonventions företräde framför rambeslutet.

Stockholm den 11 oktober 2001

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Ulla Hoffmann (v)