Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om behovet av jämtegrering1
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring angående försörjningsstöd för invandrare.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring angående möjligheten att dela på pensionspoäng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sjukskrivningar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring angående utredning gällande könsskillnader mellan kvinnor och män med funktionshinder.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om behovet av tydligare jämställdhetsaspekter hos Handikappombudsmannen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om hemtjänsten och anhörigstöd.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om färdtjänsten.3
1 Yrkande 1 hänvisat till KU.
2 Yrkandena 5–7 hänvisade till SoU.
3 Yrkande 8 hänvisat till TU.
Sverige är i ett internationellt perspektiv ett av de mest jämställda länderna i världen. Det beror inte på att Sverige fullt ut är ett jämställt land utan på att andra länder i världen är mindre jämställda. Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende, att vårda hem och barn och att delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.
Inom den internationella jämställdhetsforskningen pratar man om ”mainstreaming”, det vill säga att jämställdhetsperspektivet ska finnas med i alla områden i samhället. Ett bättre och tydligare ord än ”mainstreaming” är ”jämtegrering”. Det innebär att jämställdhetsperspektivet bör ingå i alla beslut, vid utformning av alla verksamheter, på i stort sett alla områden i samhället. Kommunförbundet har tagit fram en metod för ”jämtegrering” som kallas 3 R-metoden. R:en står för representation, resurser och realia. I bland annat Växjö kommun har modellen applicerats i vissa nämnder, deras tillhörande förvaltningar och verksamheter. Resultaten har varit positiva och visar att modellen synliggör det som inte är jämställt och ger möjlighet att konkret åtgärda problemet. Miljöpartiet vill att regeringen ska uppmuntra och stödja att 3 R-metoden genomförs inom alla statliga myndigheter och utredningar.
Relationen mellan kvinnor och pensioner har förändrats över tid i och med att kvinnor med tiden blivit i allt högre grad yrkesverksamma och därmed också tjänar in ett allt större pensionsbelopp. Detta till skillnad från tidigare generationer då många kvinnor var hemarbetande. Men fortfarande är de faktiska pensionsinkomsterna olika mellan könen. Detta beror på att arbetsmarknaden är könssegregerad, att den kvinnodominerade marknaden generellt sett har lägre lön och på att män generellt sett tjänar mer.
En grupp som dock drabbas hårt är äldre invandrarkvinnor som inte varit ute på arbetsmarknaden. De får idag leva på mycket små marginaler. Frågan har varit uppe för diskussion ett flertal gånger i socialutskottet redan i betänkande 1992/93:SfU4. Socialtjänstutredningen har i sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97) för att tillförsäkra den som är bosatt i Sverige och är 65 år eller äldre en grundläggande försörjning föreslagit att ett äldreförsörjningsstöd skall införas. Hur en rimlig pension för dessa kvinnor ska ordnas bör regeringen återkomma om snarast.
I framtiden kommer många fler än idag få bara den till ”garantipension” omdöpta folkpensionen. Pensionsutredningen beräknar att ca 40 % av Sveriges pensionärer, framförallt de som arbetar deltid, kommer att få garantipension. Det innebär troligen att en majoritet av kvinnorna kommer att få nöja sig med garantipension. I allmänhet har kvinnor lägre löner och får således lägre pension.
Fortfarande är det så att bara betalt arbete räknas, och då drabbas kvinnor mer än män. Det enda obetalda arbete som i det nya systemet ger bra pensionsrättigheter är omsorg om barn under fyra år och per barn. Men vill du arbeta mindre för att vara med de lite större barnen mera eller sköta din gamla mamma eller din sjuke make – då sjunker pensionen.
Delad pensionspoäng för par med barn: Miljöpartiet har ett radikalt annorlunda förslag för grundtrygghet i samhället. Där ingår pensioner, och de ska ej bygga på inkomstbortfallsprincipen eller på annat sätt vara knutna till inkomst.
Så länge vi har det pensionssystem vi har är ett sätt att göra det mer jämlikt att införa ett system med delad pensionspoäng. Tanken är att par med barn upp till en viss ålder ska kunna välja om de vill dela på sammantagen pensionspoäng eller ej. Ofta väljer den ena under småbarnsåren och kanske längre upp i åldrarna att gå ner i tid medan barnen är små, medan den andra jobbar och tjänar ihop allt högre pensionspoäng. En möjlig framtida separation skulle göra att den ena parten får en hög framtida pension och den andra låg. Detta pga ett val man gemensamt valde att göra – att den ena är hemma med barnen/jobbar deltid i större utsträckning än den andra.
Låt alltså par med barn själva välja om de vill dela på gemensamt intjänad pensionspoäng tills barnen är i en viss ålder, t ex 15 år. Det blir ett mer jämställt system än idag, och det kan också hjälpa till att öka medvetenheten hos människor om olika livsval och deras betydelse, inte bara när det gäller ekonomi utan också när det gäller andra värden i livet.
Sjukvården och sjukförsäkringen är som princip två viktiga delar av ett skydd i händelse av att en person drabbas av sjukdom. Detta skydd som dels ska ge skydd vid en faktisk händelse, dels om något skulle hända borde utgå ifrån att kvinnor och män har olika livs- och arbetsvillkor och därmed också olika behov. Kvinnors sjukfrånvaro är till exempel högre än mäns.
Sjukpenningkostnaderna har ökat kraftigt sedan 1998 i förhållande till de budgeterade medlen, och prognoserna i SOU 2000:72 säger att kostnadsutvecklingen visar på en fortsatt ökning. Därför finns det ett behov av att bättre analysera de faktorer som styr utgiftsutvecklingen och då framför allt ur ett genderperspektiv.
Kvinnor utgjorde 62 % av de sjukskrivna vid förra årsskiftet. 33 000 kvinnor hade vid årets början varit sjukskrivna längre tid än ett år. Det är en ökning med 84 % sedan 1997. Kvinnor anställda inom kommuner och landsting har en väsentligt högre sjukfrånvaro än andra kvinnor. 80 % av de anställda inom kommun och landsting är kvinnor. De långa sjukfallen minskade fram till 1996, mer för kvinnor än män. Mellan 1997 och 1998 sker en kraftig uppgång av de långa sjukfallen, och mest markant är ökningen för kvinnor. Frågan är varför kvinnor inom den offentliga sektorn tenderar till att ha högre sjukfrånvaro än kvinnor inom den privata. Om detta bör regeringen återkomma samt snarast återkomma med ett åtgärdspaket.
En annan fråga som också bör besvaras är varför inte män vill arbeta inom den offentliga sektorn. Merparten av dem som är anställda inom omsorgen är kvinnor. Hur kommer det sig att män inte söker sig dit? För om det bara är lönen som avskräcker måste man också ställa sig frågan varför män i högre grad prioriterar hög lön än kvinnor.
Inom arbetsskade- och sjukförsäkringen har det, fr o m 1993, successivt skett skärpningar av de kvalificeringsvillkor som gäller själva skadans eller sjukdomens art, dvs. att den verkligen är orsakad av arbetet. Samtidigt avskaffades den särskilda arbetsskadesjukpenningen. Efter det att det nya striktare arbetsskadebegreppet infördes skedde en skarp nedgång såväl i antalet anmälda som andelen beviljade ansökningar. Både kvinnor och män har drabbats av dessa hårdare regler. Men den tydligaste nedgången gäller belastningsskador, vilket framför allt gäller kvinnor (SOU 2000:3).
Riksförsäkringsverket (RFV) håller på att utreda frågan och Miljöpartiet ser fram emot ett svar snarast samt att ett åtgärdspaket presenteras i samband med detta. Till exempel har RFV tidigare i år konstaterat att det finns mycket stora skillnader mellan försäkringskassorna som handlägger arbetsskadeförsäkringen. För att komma åt dessa skillnader kanske en ny administrativ ordning som kan underlätta detta införas. Enligt RFV:s förslag innebär det bland annat att handläggningen av arbetsskadeförsäkringen koncentreras till en eller ett par ställen i landet där det finns såväl försäkringsrättslig som medicinskt vetenskaplig kompetens. Genom att samla handläggningen på detta sätt på något eller några ställen i landet kan man lättare säkerställa gemensamma bedömningsgrunder.
Verkligheten är sådan att kvinnor har svårare än män att få sina arbetsskador godkända. Av totalt 1 219 prövade arbetsskador som anmälts av kvinnor godkändes 278 fall. För män var motsvarande siffror 658 godkända av totalt 1 510. Det innebär att bland kvinnor har bara 23% av de prövade fallen godkänts, medan 44% av männen fått sina skador godkända. Dessa siffror gäller under åren 1994–1997, uppger Arbetarskyddsstyrelsen. När det gäller belastningsskador godkänns 21% av kvinnorna respektive 38% av männen, och äldre kvinnor drabbas hårdare genom att endast 13% av belastningsskadorna godkänns.
Antalet personer med handikappersättning har ökat mellan åren 1990 och 1998 från 49 000 personer till ungefär 56 000. Resultatet från en äldre studie (1987) visar dock på att män, med liknande behov, fick högre handikappersättning än kvinnor. Sedan 1998 finns det ett särskilt bilstöd för personer med varaktigt funktionshinder, och det har visat sig att fler män än kvinnor uppbär det. Om detta beror på att fler män än kvinnor kör bil eller att fler män än kvinnor söker bilstöd eller om det är så att fler män än kvinnor beviljas, är svårt att avgöra. Regeringen bör ge RFV i uppdrag att se över dessa könsskillnader. Handikappombudsmannen bör få i uppdrag i sitt regleringsbrev att tydligare anlägga ett jämställdhetsperspektiv på handikappområdet och återkomma med en övergripande rapport.
När en man blir gammal och orkeslös räknar samhället helt krasst med att hans hustru, som i de flesta fall också är gammal, kan klara av en del av arbetet kring mannen och därför erbjuds inte stöd och avlastning i form av exempelvis hemtjänst. Men när en kvinna blir gammal och får svårt att klara sig själv räknar inte samhället med att mannen ska kunna klara av en del av hushållsbestyren utan hemtjänst erbjuds.
Att villkoren och stödet för kvinnor och män ser så olika ut bör ses över.
Färdtjänsten ingår inte längre i socialtjänstlagen. Den nya färdtjänstlagen (1997:736) trädde i kraft den 1 januari 1998, men vi vill ändå väcka frågan utifrån de signaler vi fått om bristande jämställdhet vad det gäller färdtjänsten trots att detta egentligen är mer av en fråga om kollektivtrafik. Färdtjänsten är en trafikservice för äldre och handikappade som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand. Den utgör ett komplement till den allmänna trafikförsörjningen. Färdtjänsten utnyttjas av omkring fem procent av befolkningen och kan användas både till arbetsresor och resor för t ex inköp, fotvård, besök hos släkt och vänner eller bio- och teaterbesök. Avgiften för färdtjänst är i regel högre än för kollektivtrafiken, och många brukarorganisationer anser att avgifterna är alltför höga. De menar att pensionärer med låg pension måste begränsa sina resor och att de som inte hade råd att använda färdtjänsten fick sämre möjligheter att komma ut och träffa andra människor.
1999 studerade Handikappombudsmannen hur domstolarna tillämpar lagen. Det visade sig att fler mål rörde kvinnor än män, men att andelen bifall var lägre bland kvinnorna.
Enligt en tidigare kartläggning som Handikappombudsmannen gjorde 1995 visade bland annat att kvinnor med funktionsnedsättning i flera fall fick sämre stöd av samhället än män med funktionsnedsättning.
När färdtjänstdomarna i denna nya rapport särskilt studerades ur ett genderperspektiv visade det sig bland annat att:
över tre fjärdedelar av målen om färdtjänsttillstånd rör kvinnors rätt till färdtjänst.
andelen bifall till färdtjänsttillstånd är påtagligt lägre för kvinnor än för män.
betydligt fler mål som rör villkor i samband med färdtjänstresor avser kvinnor än män.
Undersökningens resultat visar att könsdiskriminerande faktorer i domstolarnas tillämpning av färdtjänstlagen inte kan uteslutas.
Att kvinnor diskrimineras på detta sätt är inte acceptabelt. Detta bör regeringen ges till känna samt att om färdtjänsten ska fungera som ett komplement till kollektivtrafiken bör taxorna ligga i nivå med varandra.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Matz Hammarström (mp) |
|
|
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Per Lager (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Birger Schlaug (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Lars Ångström (mp) |