Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om beredskap för en massflyktssituation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om rättssäkerhet i Migrationsverkets och Utlänningsnämndens agerande.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring angående Utlänningsnämnden.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring angående humanitärt visum i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flyktingpolitiken skall underställas kravet om barnens bästa, enligt FN:s barnkonvention.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla gömda barn ges amnesti.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring angående medborgarskap i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen beslutar att det är en rättighet för barn att gå i särskola om så behövs.1
Riksdagen beslutar att asylsökande ungdomar ges samma rätt till gymnasieundervisning såsom andra ungdomar bosatta i Sverige.1
Riksdagen beslutar att ungdomar upp till 20 år har rätt till undervisning på gymnasienivå.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att asylsökande barn får tillgång till terapeutisk vård oavsett om de får uppehållstillstånd eller ej.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att se över asylprocessen och mottagandet för de ensamkommande barnen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de ensamkommande barnen i stället för tillfälligt uppehållstillstånd direkt beviljas permanent uppehållstillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att största skyndsamhet skall prägla handläggningstiden för ensamkommande barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ratificera tilläggsprotokollet till barnkonventionen om barnsoldater.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma berörda myndigheter på att förföljelse på grund av kön skall vara tillräckligt skäl för asyl.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsstympning.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppehållstillstånd på grund av anknytning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma berörda myndigheter på att förföljelse på grund av homosexualitet skall vara tillräckligt skäl för asyl.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring om en bortre gräns vad det gäller förvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stor restriktivitet vad det gäller förvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av tolk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om besöksvisum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om god man vid avvisning.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring om en definition angående tortyr.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om totalförbud mot att återsända någon till ett land där denne riskerar att utsättas för tortyr.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta för arbetskraftsinvandring.
1 Yrkandena 8–10 hänvisade till UbU.
2 Yrkande 15 hänvisat till UU.
3 Yrkande 17 hänvisat till SoU.
Vid en granskning av FN:s kommitté mot tortyr, CAT, har man haft synpunkter på Sveriges hantering av asylärenden framför allt på tre specifika områden. Man kan där urskilja brister i utredningarna såsom
bedömningar av personens trovärdighet,
hur den individuella risken bedöms,
motiveringen för beslutet är för kortfattad för att man ska kunna följa hur beslutet tagits.
Detta är allvarliga synpunkter som ska tas på största allvar.
Grundläggande för ett rättssamhälle är att sanktioner är förutsägbara. Den enskilde ska ha en chans att bete sig lagligt, men
hur ska en asylsökande veta att det räknas som ”fusk” att mellanlanda i ett annat land innan man anländer till mottagarlandet?
hur ska en asylsökande veta att det räknas som ”fusk” att åka hem till sina bekanta och sova ut när man har tagit sig till Sverige och att inte förrän nästa dag uppsöka Migrationsverket?
hur ska en asylsökande veta att det räknas som ”fusk” att använda sig av falska papper för att fly?
hur ska en asylsökande veta att det räknas som ”fusk” att ändra sin berättelse och att inte hysa tilltro till svenska myndigheter?
Människor måste från början veta vad som gäller, och att deras eventuella fortsatta liv i Sverige inte baseras på godtycke och att de inte har blivit ordentligt bedömda.
Flyktingsituationen är en otroligt speciell livssituation och präglas ofta av en mångfald av myter och ”sanningar” om hur man ska bete sig, vad man ska berätta och vad man inte ska berätta. Till detta kommer också ofta brist på bevis till skälen varför personen tvingats fly, personliga upplevelser som gör det svårt att tala om alla fakta, som t ex våldtäkt, och i många fall en stor misstro till myndigheter. Allt detta sammantaget och mer därtill gör den asylsökandes situation oerhört svår, och därför bör inte sådana här uppgifter vara tungt vägande skäl för avslag på asylansökan, men det är det. Migrationsverket och Utlänningsnämnden bör ta på sig empatiglasögonen och agera utifrån en human och mänsklig flyktingpolitik.
Människor kan få vänta i Sverige i åratal på ett beslut om avvisning. Var går gränsen för att detta inte blir ytterligare en tortyr? Hur länge är det rimligt att vänta, dag in och dag ut i ovisshet?
I de senaste budgetpropositionerna framgår det klart och tydligt att handläggningstiden hos Migrationsverket och Utlänningsnämnden är orimligt och omänskligt lång. Migrationsverket har också lämnat en skrivelse där de beskriver varför verket inte lyckas förkorta väntetiden för den sökande och varför de inte klarar av att upprätthålla en human och värdig migrationspolitik. Vad det gäller viseringsärenden, medborgarskap etc har de alla mycket långa väntetider. Det verkar även finnas en obalans mellan hur många asylsökande Migrationsverket anser kommer hit och antalet som regeringen tilldelar resurser för. Migrationsverket menar att regeringen inte följt prognoserna i sin resurstilldelning. Med anledning av nuvarande världsläge kan det finnas än mer anledning att se över Sveriges möjligheter att ge skydd i en massflyktssituation med ökade flyktingströmmar.
Anledningen till många av de problem som verket visar på är för lite pengar och för lite personal och därmed bland annat för långa handläggningstider och slarviga underlag för beslut.
Att människor tvingas att vänta i flera år är inte att anse som en human och mänsklig asylpolitik.
I budgetpropositionen står följande: ”Det övergripande målet för nämnden (Utlänningsnämnden) är att ärendeprövning sker rättssäkert. En enhetlig praxis skall eftersträvas.” Vi kan också se att hanteringen av ärenden är olika vid Migrationsverket – som första instans – och Utlänningsnämnden – som överklagandeinstans. Exempelvis beviljar Utlänningsnämnden ca 15 % av de ärenden som fått avslag i första instans. Nyligen genomfördes även en undersökning där det visade sig att domarna dömt mycket olika. Detta borde föranleda en undersökning av huruvida ärendeprövningen vid Utlänningsnämnden och även Migrationsverket sker på ett rättssäkert sätt.
Miljöpartiet kräver att regeringen tar ansvar i frågan om att förkorta handläggningstiderna och ser till att varje enskilt fall betraktas ur ett individuellt perspektiv och inte utifrån ett landsperspektiv.
Miljöpartiet vill även att Utlänningsnämnden läggs ned och ersätts med en civil domstol.
Möjligheten bör finnas för presumtiva flyktingar att snabbt lämna ursprungsregionen eller transitländer som inte erbjuder dem skydd, genom att t ex kunna söka humanitärt visum via svenska ambassader, i de fall då det inte är rimligt att låta sökanden vänta ut hela aslyprocessen utomlands. Det måste finnas en möjlighet att ge visum direkt, om personen kan göra gällande att han eller hon annars skulle utsättas för mycket grava hot till liv och frihet. Med detta visum skulle den skyddsbehövande kunna åka till Sverige helt legalt, där en fullständig asylprocess skulle genomföras.
Det gäller såväl dess portalparagraf, tillika UtlL 1 kap. 1 §, om barnets bästa i främsta rummet, som artikel 12–15 om barns rätt att bli hörda i asylprocessen samt att det i avvisningsbeslut ska finnas utförligare beslutsmotiveringar, där det tydligt går att utläsa hur barnets bästa beaktats. Också artiklarna 4 (om barnets rätt till bistånd), artikel 6:2 (om att säkerställa barnets rätt till överlevnad) samt artikel 18 (om att säkerställa barnets utveckling) bör tillämpas.
Miljöpartiet anser att barnkonventionens portalparagraf ”barnets bästa” måste användas i större utsträckning vad det gäller asylsökande familjer. Paragrafen bör anses vara tungt vägande gentemot andra skäl såsom behovet av en reglerad invandring. Barnets bästa ska alltid sättas i främsta rummet i asylprocessen, annars får portalparagrafen ingen verkan. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vi kan aldrig anklaga barnen för att vara skyldiga till att de befinner sig i den situation de är i, utan vi har ett ansvar att ge dem trygghet i vårt land.
Gömda barn kan inte gå ut om dagarna, inte ens sitta i fönstret och titta ut. ”Det är som att sitta i fängelse”, sa en pojke på radion. Skolorna tar inte emot dessa barn för de får ingen ersättning, och försäkringarna täcker inte dessa barn. Många barn som lever under jord får till slut uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl, dvs de har levt gömda så länge att det givit psykiska och/eller fysiska men. Detta är inte humant, och det går inte att skylla på föräldrarna och kräva att de borde ta ett större ansvar för sina barn, då de ofta är desperata och livrädda för att återvända.
Miljöpartiet anser att alla barn och deras familjer som lever gömda i Sverige ska ges amnesti.
Av alla asylsökande i Sverige är ungefär 30 procent barn. Den 30 april 1999 var 4 409 barn under 18 år registrerade som asylsökande. I dag finns det dessutom cirka 4 000 statslösa barn i Sverige, av vilka merparten (ca 3 800) är födda här i landet. Miljöpartiet anser att barnen ska ha rätt att ansöka om medborgarskap när de fått permanent uppehållstillstånd. I och med uppehållstillståndet ska inte ett visst antal år för s k hemvist behövas. Detta ska gälla både för statslösa och asylsökande barn.
Enligt barnkonventionens andra artikel, principen om icke-diskriminering, ska alla barn inom landets jurisdiktion ha lika rättigheter. Men så är inte fallet. Vi anser att även asylsökande barn ska ha en fullgod undervisning, precis som de barn som är bosatta i Sverige. Barn som inte är folkbokförda och som är i behov av att gå i särskola har inte heller samma rätt som svenska barn. Av 7 kap. 2 § specialförordningen framgår att styrelsen får medge att ta emot sådana barn. I proposition 2000/01:115 Asylsökande barns skolgång m.m. skriver man: ”Specialskolemyndigheten har rätt att besluta om mottagande av aktuella barn i specialskolan. Det förekommer att barn tas emot i dessa skolor.”
Men barn som inte är folkbokförda har således ingen rätt till utbildning inom särskolan. Vi anser att detta ska genomföras som en rättighet.
Även ungdomar mellan 16 och 18 år som inte är folkbokförda i landet saknar den rätt till utbildning som barn bosatta i Sverige har. Däremot har de rätt att delta i ”studieverksamhet som motsvarar gymnasieskolan”. Gymnasieutbildning ska inte bara erbjudas om studier påbörjas innan personen fyllt 18 år. Asylsökande ungdomar bör erbjudas gymnasieutbildning på samma villkor som andra ungdomar, dvs till och med det år de fyller 20 år, något annat vore diskriminerande.
Det är även av stor vikt att asylsökande barn vid behov får terapeutisk vård oavsett om familjen får stanna eller ej. Detta kan även ses ur ett fredsbevarande perspektiv i händelse av avslag genom att förutsättningar ges för återuppbyggande i det gamla hemlandet. I jämförelse med svenska barn har flyktingbarn procentuellt hög psykisk ohälsa.
Under senare delen av 90-talet har antalet barn under 18 år som kommer ensamma till Europa ökat. Många flyr till Europa från krig. Då statistiken inom EU är bristfällig finns det bara uppskattningar om att ca 100 000 barn lever utan sina föräldrar, de flesta i åldern 16–18 år. Vid gränsen till EU behandlas de sedan med stor misstänksamhet. Under väntan kan de få bo i polisceller eller till och med i fängelse. Ofta utses inte heller juridiskt biträde, och många gånger saknar myndighetspersonerna utbildning för att ta hand om dessa barn. Många länder rapporterar också om försvinnanden från flyktingförläggningar och man fruktar att barnen sugs upp av brottsyndikat. De europeiska ländernas mottagande av de ensamkommande barnen fungerar enligt bland andra Rädda Barnen dåligt. Sverige bör med anledning av detta arbeta för att ett gemensamt handlingsprogram för EU-länderna snarast kommer till stånd.
Under 1999 sökte 236 ensamkommande barn asyl i Sverige. De flesta var mellan 13 och 17 år gamla och kom framför allt från Irak, Somalia, Jugoslavien och Afghanistan.
Barn som kommer ensamma till Sverige är utsatta på flera sätt. De har ofta svåra upplevelser bakom sig från länder i krig och förtryck. De är ensamma i en främmande del av världen utan sina nära anhöriga och långt ifrån den kultur de är vana vid. Barnen mår ofta dåligt och behöver stöd och hjälp. Tyvärr är mottagandet av barnen inte anpassat till deras behov, och de riskerar att fara illa i asylprocessen. Dessutom har det visat sig att bland andra Migrationsverket verkar ha inställningen att barnen ljuger, framför allt om sin ålder, för att få uppehållstillstånd.
Asylprocessen behöver göras mer barnvänlig och samtliga ensamkommande barn intervjuas av personal som har särskild kompetens att tala med barn.
Eftersom barnen ofta är otrygga och mår dåligt på andra sätt, riskerar ett tillfälligt uppehållstillstånd att kraftigt försämra barnets möjligheter att utvecklas och integreras i Sverige. Ensamkommande barn borde få permanenta uppehållstillstånd och aldrig beviljas tillfälliga uppehållstillstånd. Dessutom bör handläggningstiden för beslut kortas och inte vara längre än tre månader.
De ensamkommande barnen måste i första hand behandlas som barn, inte asylsökande, och de ska genast de kommer till Sverige beviljas en god man eller särskild företrädare som har kunskap om barn i utsatta situationer.
Artikel 18 i barnkonventionen stadgar att inget barn får användas för direkt deltagande i väpnade konflikter. Människor under 18 år räknas som barn, och i barnkonventionen ska inte någon under den åldern direkt eller indirekt delta i en militär eller politisk väpnad konflikt. Barnsoldater är även de ungdomar under 18 år som rekryterats till ett lands krigsmakt eller till en icke-statlig militärorganisation, även om landet i fråga befinner sig i fred.
Många av de ensamkommande barnen flyr ifrån hot om militärtjänstgöring eller av rädsla för att bli tvångsrekryterade till en väpnad konflikt. Under de senaste 10 åren har minst 2 miljoner barn (soldater och civila) dött i krig. 4–5 miljoner har blivit fysiskt handikappade. Ca 10 miljoner barn lider av psykiska skador som orsakats av väpnade konflikter. Barnsoldater har sett människor dödas och de har själva upplevt skräcken för att bli dödade.
Barnsoldater glömmer inte de grymheter de varit med om. Deras psykiska skador får återverkningar på samhället långt efter det att de återvänt till sina gamla hembyar. Utan rehabilitering och integrering av barnsoldaterna i det lokala samhället klarar de inte av att återanpassa sig till de normer och värderingar som råder där.
Enligt folkrätten (Genèvekonventionen 1948 med de två tilläggsprotokollen från 1977 samt barnkonventionen 1989 artikel 38) är det ett brott att kräva att ett barn under 15 år ska delta i väpnade konflikter, även om barnet i fråga anmäler sig som frivillig. I maj 2000 antog FN:s generalförsamling ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen där åldersgränsen för barnsoldater höjdes från 15 år till 18. Än så länge har sex länder ratificerat protokollet, dock inte Sverige, men vi anser att det bör göras snarast, samt att svensk lagstiftning harmoniseras i enlighet med detta.
Trots den nya paragrafen i utlänningslagen om att förföljelse på grund av kön skall vara tillräckligt skäl för asyl tillämpas inte denna i tillräckligt hög grad. Kvinnor som bryter mot traditionella sedvänjor hotas många gånger till livet eller mister livet genom bland annat sk hedersmord. Att de förföljs på grund av sitt kön torde inte behöva ifrågasättas. Många kvinnor som uppvisar dessa skäl blir trots den nya paragrafen utvisade; de blir inte trodda av myndigheterna. Detta ser vi som ytterst allvarligt då det handlar om dessa kvinnors liv. Mot bakgrund av detta anser vi att regeringen bör uppmärksamma berörda myndigheter på denna problematik.
Det borde även ur ett humant perspektiv vara en självklarhet att t ex systematiska våldtäkter som ett led i terror mot en befolkning helt är att jämställa med förföljelse i flyktingkonventionens mening och därmed ge skäl för asyl.
Kvinnlig könsstympning förekommer framför allt i ett 30-tal afrikanska länder, men även i Asien och Mellanöstern. Ungefär mellan 100 och 140 miljoner kvinnor runt om i världen har utsatts för detta ingrepp. I Somalia, Egypten, Mali, Eritrea och Sierra Leone beräknas över 90 % av kvinnorna vara omskurna (Amnesty Press nr 6 2000).
I Sverige har ett fåtal kvinnor fått uppehållstillstånd därför att de riskerar att bli omskurna. Men vi har också sänt tillbaka unga kvinnor till länder där de med största sannolikhet kommer att bli stympade. Även här måste ett humant och mänskligt perspektiv genomsyra ärendehanteringen av de asylsökande och ge flickorna skydd av lagen.
Men även i Sverige, har det visat sig, riskerar unga kvinnor och flickor att bli omskurna. Regeringen bör snarast ta itu med problemet så att flickor som lever i Sverige inte ska behöva riskera denna stympning.
Trots de ändringar som genomfördes i och med prop. 1999/2000:43 för att underlätta och förbättra möjligheten för misshandlade kvinnor att få uppehållstillstånd trots att förhållandet inte varat i två år, har förändringen fått ett minimalt genomslag i verkligheten. Dessa kvinnors och barns rätt till skydd bör utökas och stärkas.
Att människor som är homosexuella, vare sig de har visat det öppet i hemlandet eller först här i landet vågat leva ut sin sexuella läggning, ska få skydd i Sverige anser vi vara en självklarhet. Det är en mänsklig rättighet att få välja sin familj och de man ska leva tillsammans med. Det ska inte vara nödvändigt så som det varit med ett flertal iranska män att de först när de gått ut i media och därmed blivit ”kända homosexuella” fått uppehållstillstånd. Att media och inte de svenska myndigheterna avgör vilka som får stanna är ett misslyckande för en rättsstat.
Att tas i förvar innebär att man placeras i en låst förläggning som Migrationsverket ansvarar för. Det finns fyra förvar. Det finns tre skäl till att tas i förvar:
Om man ansöker om uppehållstillstånd men inte kan bevisa sin identitet.
Om det är nödvändigt för att en utredning ska kunna genomföras om rätten att stanna i Sverige.
Om beslut om avvisning eller utvisning finns och ska verkställas.
Migrationsverket får också besluta om placering i fängelse eller häkte i stället, men detta ska egentligen bara gälla för utvisade brottslingar eller av säkerhetsskäl. Beslut om förvar fattas av Migrationsverket, Utlänningsnämnden, polisen eller av regeringen. Under 2000 togs 3 187 personer i förvar. Det främsta skälet till detta är att beslut om avvisningar och utvisningar ska verkställas; man vill med andra ord helt enkelt hindra människor från att gömma sig. Ungefär en tredjedel av de asylsökande tas numera i förvar, och andelen har ökat sedan Migrationsverket tog över verksamheten från polisen 1997.
Dock saknas det en bortre gräns. Tiden för förvar kan nämligen förlängas och förlängas, och det finns de som tillbringat månader inlåsta i väntan på att skickas tillbaka.
Varken vuxna eller barn får tas i förvar så att barnet skiljs från båda sina föräldrar, däremot får barnets skiljas från en av sina föräldrar. Att vara barn i asylprocessen är att leva under stor press. Att se någon av sina föräldrar låsas in är att leva under ännu större rädsla. Därmed finns det än starkare skäl att inte ta vuxna i förvar.
Stor restriktivitet krävs när det gäller att frånta en människa hennes rörelsefrihet. Miljöpartiet menar att endast om det finns synnerliga skäl, såsom kriminalitet, ska personer tas i förvar.
Att inte kunna bevisa sin identitet, att det krävs en större utredning e dyl eller att det finns risk för att människor går under jorden därför att det finns ett verkställighetsbeslut är inte kriminellt. De asylsökande ska inte behandlas som brottslingar och därmed inte heller fråntas sin frihet. Regeringen bör se över praxis vad det gäller förvar, och endast om det finns synnerliga skäl såsom kriminalitet får människor tas i förvar. Dessutom måste lagen ses över så att det klart framgår var den bortre tidsgränsen går.
Svårigheterna att förstå varandra kan vara nog så stora även om man talar samma språk, men de kan få fruktansvärda konsekvenser om missförstånd uppstår i asylprocessen. Idag är det vanligt att barn får tolka åt sina föräldrar, att mannen tolkar åt sin hustru eller att man helt enkelt försöker förstå varandra utan tolk. Kvinnor som varit utsatta för övergrepp kanske också vill ha en kvinnlig tolk för att kunna berätta vad hon varit med om. Därför är det av stor vikt att en auktoriserad tolk finns på plats när språksvårigheter finns, och om så önskas så ska tolken vara av samma kön som den asylsökande.
Vi har under den senaste tiden haft flera fall då till och med nära släktingar har nekats besöksvisum för att delta i bröllop och andra familjehögtider.
Det är orimligt att släktingar inte ges besöksvisum på grund av rädslan att människor kommer att hoppa av när de väl är här. Detta synsätt från den svenska regeringens sida präglas av stor misstro och cynism. Att lämna sitt hemland görs inte i en handvändning, och de allra flesta som väljer att/tvingas lämna gör det under stor vånda.
Att vissa länder pekas ut som riskabla utifrån avhoppsbenägenhet är diskriminerande.
Miljöpartiet anser att möjligheterna att få besöksvisum å det snaraste utfärdas med en öppen attityd, om sedan besökare väljer att söka asyl i Sverige får det problemet hanteras vid ett senare tillfälle.
För att säkerställa att det går rätt till vid en avvisning bör en god man alltid närvara som garant för dels den som ska avvisas, dels för polisen. Detta är för att säkerställa att inga avvisningar sker på ett kränkande och omänskligt sätt.
Regeringen bör se över möjligheterna till att införa en sk god man vid avvisningar.
Enligt FN:s konvention mot tortyr får ingen stat återsända asylsökande till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Sverige är det land som fällts flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr.
Miljöpartiet menar att Sverige med anledning av slutsatserna av FN:s kommitté mot tortyr om situationen i Sverige å det snaraste bör införa en konventionsenlig definition av tortyr i svensk lagstiftning.
Trots att det finns ett totalförbud mot att sända någon till ett land där denne blivit eller riskerar att bli torterad, så framkommer det gång efter annan att det i svenska myndigheters bedömningar av huruvida en person skall sändas tillbaka till ett land funnits ett inslag av riskbedömning. Istället borde totalförbudet respekteras.
I och med den ökade globaliseringen flyttar många för att studera och arbeta i andra länder än sina hemländer. Sverige behöver mer arbetskraft och runt om i världen finns det utbildad arbetskraft. Antalet som söker tillstånd av arbetsmarknadsskäl har ökat med 25 % de första sju månaderna i år jämfört med förra året. Väntetiden är i genomsnitt 63 dagar.
Miljöpartiet anser att regelverk och praxis bör ses över för att underlätta för utländsk arbetskraft och studenter för att få arbetstillstånd för att vara verksamma i Sverige.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |
|
|
Matz Hammarström (mp) |
Kia Andreasson (mp) |
|
Barbro Feltzing (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Per Lager (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Birger Schlaug (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Lars Ångström (mp) |