Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Schengensamarbetet och aspekter på begreppet brottslighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om hur EU:s direktiv och beslut föregår beslut i Sveriges riksdag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att likvärdiga rättssäkerhetskrav tillämpas i samtliga Schengenländer.
I propositionen föreslås att en ny grund för avvisning förs in i utlänningslagen (1989:529) som gör det möjligt att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning meddelat av en annan stat som ingår i den europeiska unionen. Avvisning enligt denna grund skall prövas av Migrationsverket.
Vidare föreslås att beslut om avvisning och utvisning grundat på hot mot den allmänna ordningen eller inre säkerheten får läggas till grund för beslut om återkallelse av ett svenskt uppehållstillstånd om det finns särskilda skäl.
Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, fördes frågor om asyl och invandring till ”gemenskapens behörighetsområde”, vilket kom att kräva att unionen utarbetar en gemensam politik för asylfrågor och invandring.
Införandet av Schengensamarbetet innebar att avskaffandet av gränskontroller inom EU underlättar fri rörlighet även för dem som inte har rätt att vistas inom Schengenområdet. Åtskilliga möten inom EU har ägnats åt vikten av kontroll av de yttre gränserna för att stoppa s.k. olaglig invandring och för metoder att bekämpa ”dem som organiserar denna och som begår därmed sammanhängande internationella brott”.
I propositionen talas mycket om säkerhet och bekämpning av brottslighet.
Brotten det handlar om är till stor del
1) att ha tagit sig in i EU-landet på olaglig väg
2) att ”utlänningen lämnat felaktiga uppgifter om sin identitet eller något annat förhållande”.
Miljöpartiet anser att införande av Schengensamarbetet gjort det så svårt att ta sig in över EU:s yttre gräns att smuggling kan vara enda möjligheten. Vi menar därför också att ju strängare kontroll desto mer bäddar man för samvetslösa smugglare.
Vi anser också att lämnande av felaktiga uppgifter kan bero på så mycket och kan inte alltid betraktas som en brottslig handling.
EU:s råd antog den 28 maj 2001 direktiv 2001/40/EEG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land. Därmed är medlemsländerna tvingade att godta förslaget. Återigen står vi inför beslut i riksdagen, som är meningslöst, eftersom beslut redan är fattat i EU.
Det förhållandet att svenska beslut om avvisning och utvisning kan komma att verkställas av andra medlemsstater föranleder ingen lagändring.
Det gör det däremot om det skall vara möjligt att verkställa beslut om avvisning eller utvisning meddelat av en annan stat som ingår i den europeiska unionen.
Här finns det verkligen skäl att vara betänksam. Det är ytterst viktigt att ta reda på om personerna det gäller har blivit prövade utifrån samma kriterier som Sveriges. Det kan alltså vara strängare bedömningar i ett annat land. Amnesty International med många flera har också betonat vikten av likvärdiga rättssäkerhetskrav i samtliga Schengenländer.
|
Stockholm den 12 juni 2002 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
|
Barbro Feltzing (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Thomas Julin (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |