Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersättningsnivån i rehabiliteringspenningförsäkringen bör vara 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ytterligare en karensdag den åttonde frånvarodagen införs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett genomsnitt av de två föregående årens inkomst.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersättning från sjuk- och rehabiliteringspenningförsäkring utgår för lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket i sjukpenningen indexeras med inkomstbasbelopp som grund.
Riksdagen avslår regeringens strategi för att motverka ohälsa i arbetslivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att havandeskapspenningen flyttas från utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn till utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, anslag 19:1.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjukskrivningarna på grund av trafikolyckor kan överföras från den allmänna sjukförsäkringen till den obligatoriska trafikskadeförsäkringen.
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade bevisregler i arbetsskadeförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försäkringskassorna tillförs resurser för att kunna tillsätta ca 500 heltidstjänster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försäkringskassorna får det finansiella ansvaret för rehabilitering tillbaka till arbetslivet.
Riksdagen anvisar till anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 2002 35 737 000 000 kr.
Riksdagen anvisar till anslag 19:2 Förtidspensioner för budgetåret 2002 45 538 490 000 kr.
Riksdagen anvisar till anslag 19:4 Arbetsskadeersättningar för budgetåret 2002 6 807 476 000 kr.
Riksdagen anvisar till anslag 19:8 Allmänna försäkringskassor för budgetåret 2001 1 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 6 189 175 000 kr.
Utgifterna för sjukpenning och rehabilitering har ökat dramatiskt sedan flera år tillbaka. De förslag som regeringen presenterar är inte tillräckliga för att komma tillrätta med problemen.
Antalet sjukdagar påverkas av ekonomiska incitament i sjuk- och rehabiliteringspenningen. Höjda ersättningsnivåer ökar sjukskrivningarna och vice versa. Vi föreslår därför att en andra karensdag införs den åttonde frånvarodagen. Vi föreslår också att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de två föregående årens inkomst i stället för på en antagen kommande inkomst som i dag. Vi föreslår också att sjukpenningförsäkringen betalas ut i ett år om rehabilitering påbörjats. Liknande begränsning finns i flertalet länder med allmänna sjukförsäkringar.
I tider av ökad ekonomisk osäkerhet och kraftigt ökade sjukskrivningar väljer regeringen att höja det så kallade taket för till hur höga inkomster sjukförsäkringen utbetalas till tio prisbasbelopp från den nuvarande nivån på 7,5 prisbasbelopp. Eftersom de flesta arbetstagare med inkomster över 7,5 prisbasbelopp har inkomstbortfallsförsäkringar i form av kollektivavtal är det bättre att de arbetstagargrupper som saknar detta omförhandlar kollektivavtalen i stället.
Minskningen av inkomsten vid sjukfrånvaro kompenseras av våra förslag till skattesänkningar för den enskilde. Därtill innebär våra förslag principen om arbetslinjen.
Benägenheten att utfärda sjukintyg varierar över landet, och därmed kostnaderna för sjuk- och rehabiliteringspenningen. Vi föreslår därför att utbildningen i försäkringsmedicin förbättras för sjukskrivande personal.
Den offentliga sektorn står för en oproportionerligt stor andel av ökningen i sjukskrivningarna. Vår politik innebär en ökning av alternativa arbetsgivare och därmed valmöjligheter för den enskilde att välja bort arbetsgivare som inte tar hänsyn till arbetstagarens hälsa. Ökade valmöjligheter på arbetsmarknaden kan reducera antalet sjukskrivningar.
För personer som sjukskrivs är det viktigt att så snabbt som möjligt rehabiliteras tillbaka till arbetslivet. Ju längre en arbetstagare är sjukskriven, desto mindre är sannolikheten för ett återinträde på arbetsmarknaden. I dag kan människor få vänta i åtskilliga månader på behandling, vilket skapar mänskligt lidande och försvårar en återgång till arbetet. Vi föreslår därför att försäkringskassan skall få det finansiella ansvaret för rehabilitering. Det innebär att försäkringskassan skall få möjlighet att upphandla rehabiliteringstjänster av andra vårdgivare än det egna landstinget. Vi tillskjuter en miljard extra för att stärka försäkringskassans möjligheter att i större grad än i dag hjälpa människor tillbaka till arbetslivet.
Vi vill bryta ut sjukskrivningar som beror på trafikolyckor ur sjukpenningförsäkringen och i stället låta den ingå i den obligatoriska trafikskadeförsäkringen.
Slutligen föreslår vi att havandeskapspenningen flyttas från utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn till utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, anslag 19:1.
Många gånger tenderar korta sjukskrivningar att övergå till långa sådana om rehabiliteringsåtgärder inte kommer till stånd genast. Långa sjukskrivningar övergår sedan ofta till förtidspensionering i sin tur. Därför tror vi att våra åtgärder för att förbättra rehabiliteringen kommer att minska antalet nya förtidspensionärer.
Fram till 1991 skenade kostnaderna i väg för arbetsskadeersättningar. Den borgerliga regeringen stramade upp bevisreglerna för klassificering av arbetsskador och arbetssjukdomar. Vi motsätter oss den av regeringen föreslagna mindre starka bevisregeln inom arbetsskadeförsäkringen. I stället vill vi se en reformprocess där ett arbetsskadeobligatorium införs för arbetsgivare. En arbetsgivare kan då teckna en privat arbetsskadeförsäkring som premiesätts efter aktuariska villkor. Detta system skulle innebära höjda premier för arbetsgivare som verkar inom skadedrabbade branscher. Arbetsgivare får då incitament att förebygga arbetsskador, till skillnad från i dag. Vi utvecklar våra förslag i annan motion.
En anledning till att människor får vänta på rehabilitering är att sjukvården gör andra prioriteringar än försäkringskassan. För att förebygga suboptimering av resurserna till rehabilitering föreslår vi att försäkringskassan får det finansiella ansvaret för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Försäkringskassan skall kunna upphandla rehabiliteringstjänster av annat landsting än det egna, av privata företag eller utomlands om det behövs. För detta ändamål anslår vi 765 miljoner kronor.
På sikt är det nödvändigt att privata försäkringsbolag får konkurrera med försäkringskassan och tillhandahålla rehabiliteringsförsäkringar. Vi vill i detta sammanhang understryka att det är arbetstagaren som skall teckna ett försäkringsavtal med ett försäkringsbolag. På så sätt kan försäkringen följa arbetstagaren när denne byter arbetsgivare.
Försäkringskassorna hinner inte handlägga alla ärenden i dag. I takt med det ökade antalet sjukskrivningar och rehabiliteringsärenden har utredningar lagts på hög och personalen har i allt för stor utsträckning fått ägna sig åt rutinärenden.
Vi vill att försäkringskassorna skall tillföras 235 miljoner kronor för att kunna tillsätta cirka 500 heltidstjänster.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Margit Gennser (m) |
|
|
Gustaf von Essen (m) |
Göran Lindblad (m) |
|
Cecilia Magnusson (m) |
Margareta Cederfelt (m) |
|
Björn Leivik (m) |
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
Carl G Nilsson (m) |
Leif Carlson (m) |