Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förenkling av reglerna för sjukpenning- respektive föräldrapenninggrundande inkomst.
Få perioder i livet tycks så genomreglerade som de barnafödande åren. Det krävs en stor portion tålamod för att framgångsrikt leta sig fram genom föräldraförsäkringens alla kryphål och undantag. Det finns därför anledning att se över stödet till barnfamiljerna, inte minst för att minska krånglet, öka rättvisan mellan olika barnomsorgsformer och öka valfriheten.
Så länge nuvarande system existerar gäller det att göra regelverket enklare och tydligare. En siffra de flesta nyblivna föräldrar framgångsrikt har lagt på minnet är 2,5 år. Har du lyckats skaffa dig en bra SGI, sjukpenninggrundande (och föräldrapenninggrundande) inkomst, före ditt första barns ankomst får du lov att behålla samma SGI om nästa graviditet sker inom 21 månader efter det första barnets födelse – oavsett om du under mellanperioden valt att gå ner i arbetstid och därmed i realiteten haft en lägre inkomst.
Bra, tänker de nyblivna föräldrarna och börjar planera. Många väljer att tänja ut de 360 fullbetalda föräldradagarna under en längre tidsperiod och kan på så sätt stanna hemma längre än ett år. Många väljer att under en period återvända till deltid i stället för heltid på arbetsmarknaden. Den enda oron – om man nu vill ha en större familj – är om man rent biologiskt ska lyckas klara den magiska 2,5-årsgränsen.
Så plötsligt börjar man läsa papperen lite noggrannare och upptäcker att nu har det blivit en skillnad mellan SGI och FGI: Visst är det fortfarande 2,5 år som gäller för min FGI, det vill säga min föräldrapenninggrundande inkomst. Däremot kan min egen (det vill säga den hemmavarande eller deltidsarbetande förälderns) SGI starkt påverkas om jag efter barnets ettårsdag arbetar mindre än vad jag gjorde under den period som ligger till grund för min ursprungliga SGI. Det vill säga: skulle jag själv ha gått ner i deltid och sedan exempelvis blir långvarigt sjuk mellan den dagen mitt barn fyller ett och två och ett halvt år så kan min sjukpenning bli radikalt lägre än vad jag trott.
Detta upplyser försäkringskassan förvisso om ifall man frågar eller läser mycket noga i informationsmaterialet – men vägen ut från denna fälla är inte enkel. För att min egen SGI (i detta exempel grundad på en heltidstjänst) inte ska påverkas av mitt deltidsarbete måste jag efter barnets ettårsdag se till att jag varje vecka får ut ersättning som motsvarar en heltidstjänst (fem dagar). Det vill säga; jag måste ”fylla på” min lön från arbetsgivaren med ersättning från försäkringskassan. Om jag exempelvis arbetar tre dagar i veckan måste jag begära ersättning från försäkringskassan för de resterande två. Här går det bra att även använda de så kallade garantidagarna (60 totalt). Detta gör förvisso att många klarar av den besvärliga ekvationen – men många missar denna information och befinner sig därför ovetande (i väntan på barn nummer två) i en sårbar ekonomisk situation om de skulle bli långvarigt sjuka.
Varför inte göra de 2,5 åren till verkliga ”friår” – det vill säga låta även föräldrarnas sjukpenningnivå under väntetiden på barn nummer två baseras på den ursprungliga SGI:n. Det skulle öka småbarnfamiljernas möjlighet att finna den lösning som passar dem och deras barn bäst när det gäller att få den praktiska verkligheten att gå i hop och en välkommen ekonomisk trygghet. Även om man inte har några planer på ett andra barn vore en ”frizon” på två och ett halvt år för småbarnsföräldrar en välkommen reform.
När en liknande motion behandlades i socialförsäkringsutskottet svarade utskottet undanglidande. Någon saklig behandling av motionsförslaget gjordes aldrig, vilket föranleder ett upprepande av motionens krav.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Stefan Attefall (kd) |