Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av kriterierna för bedömning vid ansökan om havandeskapspenning.
En kvinna har enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring rätt till havandeskapspenning om havandeskapet har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och om hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenning betalas tidigast från den 60:e dagen och längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Havandeskapspenning betalas ut med det belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning.
Kriterierna för bedömning av om en kvinna är berättigad till havandeskapspenning handlar främst om arbetets fysiska påfrestning, tex tunga lyft, påfrestande ensidiga rörelser eller om att hon måste stå en stor del av arbetstiden.
Dagens arbetsmarknad har inslag av nya påfrestande faktorer för en gravid kvinna. Arbeten är ofta förknippade med en hög grad av stress, långa återkommande resor osv. Enligt vår mening bör även sådana faktorer innefattas vid en bedömning av ansökan om havandeskapspenning. En utredning bör snarast tillsättas för att se över kriterierna som ligger till grund för bedömning av om en kvinna är berättigad till havandeskapspenning.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Lena Sandlin-Hedman (s) |
|
|
Carina Moberg (s) |
Agneta Brendt (s) |