Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av utbildning och kunskap om hur vi minskar stressrelaterade sjukskrivningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre samverkan mellan försäkringskassa, arbetsgivare, den sjukskrivne och vårdgivare.
Många är de människor som berättar om hur stressen och hetsen har ökat under senare år. Hur utbrändhet och dålig arbetsmiljö drabbar allt fler. Det är tungt på jobbet, man har liten möjlighet att påverka sina arbetstider och sin arbetssituation, dåligt ledarskap, liten uppskattning från arbetsledning och kamrater. Barnen ska lämnas och hämtas på dagis, vi ska ställa upp för varandra och för barnen. Samtidigt finns det en oro hos de som är barnlediga, väntar eller planerar att skaffa barn att de ska bli tvingade att byta arbetsuppgifter eller i sämsta fall sluta sin anställning.
Hela tiden omges vi dessutom av ett aldrig avstannande omvandlingstryck. Det rationaliseras, effektiviseras och dras in. Besparingskrav, allt ”magrare” organisationer , ökad informationshantering och uppdrivet tempo, brist på mänsklig stimulans och kompetensutveckling. Nya typer av arbeten, anställningsformer och sätt att organisera arbetet gör att nya problem och behov uppstår.
Storstadsborna har ofta en än mer pressad situation med långa arbetsresor med bilköer till och från jobbet och väntan på och trängsel i försenade pendeltåg, bussar och tunnelbana.
Vi tillbringar den största delen av vår vakna tid på arbetet. Tvingas vi arbeta i farliga, tunga eller stressande miljöer påverkas vi givetvis negativt och tar arbetsdagen med oss hem – hela vår livssituation blir lidande.
Den tid vi vill ha med våra barn, då vi vill umgås med familj och vänner är livskvalitet. Livskvaliteten varierar i dag mellan individer beroende på sociala och ekonomiska förutsättningar. Den är klassbunden. Det är därför en viktig uppgift för samhället att utjämna de olika skillnader som finns i förutsättningarna för god livskvalitet så att alla människor faktiskt får mer tid och ökad trygghet.
Utbrändhet är ett allvarligt medicinskt tillstånd som kräver omfattande vård och behandling. Kroppen säger ifrån, gränsen har överskridits alltför ofta under alltför lång tid genom alltför mycket arbete. Här har givetvis den enskilde individen ett ansvar för att känna var gränsen går, men även arbetsgivaren har ett stort ansvar. Ett bra ledarskap låter inte sina medarbetare bränna ut sig.
Arbetsgivarna måste utveckla sitt ledarskap, inte minst gäller det inom kommuner och landsting. Deltidsarbetande kvinnor måste få möjlighet att gå upp i arbetstid. Alla bör få större möjligheter att påverka sin arbetssituation och sina arbetstider. Beslutsvägarna måste kortas och bli tydligare. Det ska vara välkommet att framföra kritik och diskutera hur man bäst löser problem och brister på jobbet. Vi måste få igång fler arbetsmiljöutbildningar och satsa på skyddsombuden. Det ska vara hög status att jobba fackligt med arbetsmiljöfrågor. Ett uthålligt arbetsliv där vi deltar aktivt och utvecklas i jobbet fram till att vi går i pension är av gemensamt intresse för oss alla! Allt annat är resursslöseri. Vi människor är inga utbytbara slit-och-släng-varor.
Den stressrelaterade ohälsan har ökat kraftigt under senare delen av 1990-talet. Sjukskrivningarna för utbrändhet, stressreaktioner och depressioner har blivit vanligare än sjukskrivningar för rygg- och muskelvärk. Även antalet förtidspensioneringar har ökat. Detta kostar samhället stora pengar. I dagsläget rör det sig sammantaget om cirka 80 miljarder kronor årligen.
Långtidssjukskrivningarna ökar också. Försäkringskassan har inte resurser att möta det behov av rehabilitering som finns. I dag läggs mycket ansvar på arbetsgivaren, vilket är helt rätt, men även försäkringskassan har ett ansvar samt intresse av att sjukskrivna så snabbt som möjligt återfår sin arbetsförmåga. När samverkan inte fungerar eller blir för krånglig hamnar de sjukskrivna i kläm och detta gör i många fall att sjukskrivningstiderna ökar.
Ska samhället komma tillrätta med långtidssjukskrivningar krävs samarbete och flexibla lösningar utifrån den sjukskrivne som ska känna sig trygg och själv vara aktiverad i sin rehabiliteringsprocess. En del av tryggheten är att det finns en klar planering där den sjukskrivne inte känner sig stressad och pressad utan att det får ta tid. En planering som både arbetsgivare, den sjukskrivne samt vårdgivare är överens om.
För en lyckad rehabilitering krävs att all planering görs tillsammans med den sjukskrivne samt samverkan mellan arbetsgivare, försäkringskassan och vårdgivare. Samverkan ska bygga på flexibilitet och det ska vara enkelt att arbeta för att den sjukskrivne blir trygg och aktiv i sin egen rehabiliteringsprocess. Här har arbetsgivaren ett stort ansvar för att utveckla metoder för att undvika passiva sjukskrivningar och att så tidigt som möjligt sätta in rehabiliteringsåtgärder.
En annan stressfaktor är dålig ekonomi, och under 90-talet har inkomstklyftorna ökat. Detta är en destruktiv utveckling. En fortsatt stark ekonomisk politik, en uthållig sysselsättningspolitik som ger allt fler fast förankring på arbetsmarknaden och strategiska förändringar mot alltmer av generella inslag i välfärdspolitiken kan förhindra att Sverige delas upp i högresurs- respektive lågresursgrupper. Brister i livskvalitet är en tydlig klassfråga och vi måste nu fortsätta driva utvecklingen framåt mot ett mer homogent Sverige.
Vi vet att den bästa medicinen mot fattigdom är ett arbete. Ett heltidsarbete som inte sliter ut människor i förtid. Det är den enskilt viktigaste insatsen. Tillsammans med utbildning, god kvalitet i skola och förskola och ett ökat bostadsbyggande kan vi skapa de ramar som krävs för att enskilda själva ska kunna forma sina liv.
Vi blir stressade om vi känner att vi inte har något inflytande över vårt liv. Problemet är att stressreaktioner hos människor i dag allt oftare inte går över snabbt utan tvärtom blir ett tillstånd vi konstant befinner oss i. I den situationen förlorar kortisolet sin förmåga att bringa kroppen på rätt köl igen, och stresstillståndet blir mer eller mindre permanent. Detta kan på längre sikt leda till allvarliga sjukdomar.
Därför måste människan få utbildning för att lära sig att hantera sina mänskliga funktioner och undvika ett långvarigt stresstillstånd. För att bättre kunna mobilisera kroppens energi och för att möta utmaningar och genomföra extraordinära prestationer behöver individen kunskap om de mänskliga funktionernas egenskaper som utformar vår inneboende styrka. Den inneboende styrkan gör att du kan hantera och stå emot följderna av en extrem händelse eller stressituation och ger en snabbare återhämtning. Alla känner vi väl någon som ”gått in i väggen” – alldeles i onödan. Detta kostar, som vi beskrivit ovan, både företag, samhälle och personer mycket lidande på flera plan.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
|
|
Yilmaz Kerimo (s) |
Inger Segelström (s) |
|
Tommy Waidelich (s) |
Carina Moberg (s) |
|
Eva Johansson (s) |