Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda konsekvenserna av att privatisera arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsskadeförsäkringen har varit föremål för stora förändringar under 1990-talet. 1993 slopades den särskilda arbetsskadesjukpenningen samtidigt som beviskraven skärptes. För att få en arbetsskada godkänd krävs efter denna lagändring att det föreligger ”hög grad av sannolikhet” för att faktorer i arbetsmiljön kan ge upphov till den skada som den försäkrade har, samt att övervägande skäl talar för att skadan har orsakats av dessa faktorer. Arbetsskadebegreppet har således ändrats, liksom bedömningsgrunderna för att få en skada godkänd. Därutöver har även ersättningsreglerna försämrats. Den sammantagna effekten är att färre skador anmäls och att det blivit svårare att få en skada godkänd.
1997 tillsatte regeringen en utredning för att analysera hur arbetsskadeförsäkringen fungerar efter förändringarna. 1998 kom utredningen med betänkandet ”Den framtida arbetsskadeförsäkringen” (SOU 1998:37). Utredningen konstaterar att försäkringen inte ger tillfredsställande trygghet vid arbetsskada men föreslår ändå ingen förändring av bevisregeln eller ersättningsnivån. Regeringen har skjutit fram en aviserad proposition vid ett flertal tillfällen. Det senast budet är att den ska komma i december 2001.
Dagens utformning och tillämpning av arbetsskadeförsäkringen har som ovan nämnts flera påtagliga brister. Försäkringskassornas långa handläggningstider skapar ett onödigt mänskligt lidande i ett land som borde värna den lilla människan.
Det är också stora skillnader mellan landets försäkringskassor när det gäller att bedöma arbetsskador. Även de regionala skillnaderna mellan kassorna är stora.
Det är uppenbart att Riksförsäkringsverket misslyckats med att driva igenom en likformig tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring. Länsrätterna bedömer de försäkringskassebeslut som överklagas olika. Detta är alarmerande från rättssäkerhetssynpunkt.
Tidigare har det i fyra domar i Regeringsrätten slagits fast att nuvarande regler ska tolkas så att det finns möjligheter för en försäkrad att få livränta under sjukbidragstiden. Livräntan ska kompensera för skillnaden mellan sjukbidrag och den förlorade arbetsinkomsten. Det är viktigt att detta tydliggörs i den framtida lagstiftningen för att utesluta feltolkningar av reglerna.
I ovan nämnda Arbetsskadeutredning redovisas också som ett alternativ till nuvarande försäkring en lösning som innebär att arbetsskadeförsäkringen överförs på arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada.
Då risken för arbetsskador varierar mellan branscher och företag är det rimligt att anta att premierna blir differentierade. Det innebär i sin tur att den förebyggande verksamheten för företagen blir mer lönsam. Även satsningen på rehabilitering skulle öka. Lars Söderström m fl uppskattar i rapporten ”Om förutsättningarna för en privat arbetsskadeförsäkring” att mängden skador skulle minska med 30–50 %.
Arbetsskadeförsäkringen är i Norge privatiserad. Detta har gett ekonomiska incitament för företagen att satsa mer på förebyggande åtgärder, t ex utbildning för att göra arbetsplatserna säkrare och mindre belastande för arbetstagaren. Ju säkrare arbetsplats desto lägre premie. Företagen får då bära mer av sina egna kostnader jämfört med tidigare, då det inte fanns andra incitament än personalens trivsel och fackliga krav. Man kan se att arbetsskadorna har minskat när företagen får ta större ekonomiskt ansvar.
Riksförsäkringsverket skriver i en rapport från våren 2001 att det inte finns förutsättningar för en försäkringslösning som innebär att arbetsmarknadsparterna tar det totala ansvaret för ersättningen vid arbetsskada eftersom det saknas beredskap för ett övertagande hos de berörda. I dagsläget stämmer detta. Men på sikt menar vi att det är fullt möjligt att föra över arbetsskadeförsäkringen på arbetsmarknadens parter och anser därför att regeringen bör utreda saken vidare. Den bör få i uppdrag att utreda konsekvenserna av att privatisera arbetsskadeförsäkringen i Sverige. Utredningen ska även bereda hur arbetsgivaren kompenseras, till exempel via sänkt arbetsgivaravgift. Sammantaget bör detta leda till en väsentlig kostnadsminskning för företagen.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Magda Ayoub (kd) |
|
Désirée Pethrus Engström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Ingvar Svensson (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
Erling Wälivaara (kd) |