Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över huruvida det nya ålderspensionssystemets intjänandegrunder kan göras jämställda mellan män och kvinnor.
Riksdagen begär att regeringen ger Sjunde AP-fonden i uppdrag att starta en realräntefond som placerar i svenska realränteobligationer enligt vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en lagändring som möjliggör att premiepensionsmedel kan placeras i ideella fonder.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en lagändring för placeringsreglerna för premiepensionen så att aktiv återplacering i Sjunde AP-fondens premiesparfond möjliggörs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring så att Premiesparfondens konstruktion ändras så att den tillåts erbjuda generationsfonder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en analys över buffertfondernas utveckling åren 2002–2004.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av utökat kapital i buffertfonderna.1
Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att buffertfondkapitalet skall placeras utifrån näringspolitiska överväganden.1
Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors stora beroende av BTP (bostadstillägg för pensionärer).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 95 % av boendekostnaden bör vara framtida inriktningsmål för nivån på BTP.
1 Yrkandena 6–8 hänvisade till FiU.
Det nya ålderspensionssystemet bärs upp av livsinkomstprincipen. I informationen om ålderspensionssystemet sägs att det ger goda möjligheter för enskilda att påverka storleken på pensionen genom ökade förvärvsinkomster. Men har män och kvinnor samma möjlighet att öka förvärvsinkomsterna under intjänandetiden (livsinkomsttiden)? Alla tillgängliga fakta visar att så inte är fallet. Vänsterpartiet anser att det nya pensionssystemets konstruktion, i relation till hur arbetslivet och det sociala livet i övrigt ser ut, är orättvist när man ser män respektive kvinnor som grupp. De olika aspekterna av detta förhållande behöver belysas grundligt i en utredning. Utöver detta tar Vänsterpartiet i denna motion upp premiepensionen och valmöjligheterna inom detta system, buffertfonderna samt BTP (bostadstillägg för pensionärer) och vår syn på detta i framtiden.
Det nya pensionssystemet bygger på inkomstmaximering om man vill ha en någorlunda dräglig pension i framtiden. Problemet är att alla inte har möjlighet att påverka sina inkomster. Vilka tvingas i större utsträckning ofrivilligt arbeta deltid? Vem sköter det obetalda arbetet i huvudsak? Som grupp sett – kvinnor. Hur det då går med inkomstmaximeringen för kvinnor är lätt att räkna ut. Det innebär att deras framtida pensioner blir lägre. Även om kvinnor respektive män skulle ha samma möjligheter när det gäller att få heltidsarbeten finns det ändå en stor skillnad – lönen! Kvinnor lönediskrimineras inom en rad områden. Detta sammantaget gör att intjänandemöjligheterna i stort ser olika ut mellan kvinnor och män.
Pensionssystemet bygger också på solidaritet mellan dagens förvärvsarbetande och pensionärer. De pensionsavgifter som betalas in går i huvudsak direkt ut till pensioner, medan en mindre del stannar i buffertfonderna för framtida balansering. Om systemet skall hålla på sikt fordrar detta att det finns tillräckligt många förvärvsarbetande i förhållande till antalet pensionärer. Dagens låga födelsetal och den allt större andelen pensionärer i befolkningen gör att man kan ifrågasätta systemets hållbarhet i framtiden. Dessutom missgynnas kvinnor pensionsmässigt av barnafödande (reducerad arbetstid, sämre karriärmöjligheter, mindre flexibel etc.). Pensionssystemet är långt ifrån jämställt.
Det nya ålderspensionssystemet ”uppmuntrar” arbetstagare att arbeta längre än till 65 år för att därigenom få högre pension. Problemet är att många inte ens orkar arbeta fram till 65 års ålder p.g.a. förslitande arbetsuppgifter, dåliga arbetsmiljöer, låga löner och dubbelarbete. Ofta är dessa människor kvinnor – inte minst i offentlig sektor. Vänsterpartiet analyserar och utvecklar problemen om de ojämställda lönerna i en annan motion, ”Lönenivåer i offentlig sektor”.
Vänsterpartiet anser att något radikalt måste göras för att undvika framtida orättvisor mellan män och kvinnor inom pensionssystemets ram. Därför föreslår vi att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att lägga förslag på hur det nya pensionssystemets intjänandegrunder – utifrån det praktiska arbetslivet samt det sociala livet i övrigt – kan göras jämställt mellan kvinnor och män.
Kan vi lita på fonderna i PPM:s katalog? Vänsterpartiet anser att de nuvarande fonderna till för stor andel bygger på spekulation och risktagande. Inte en enda fond kan erbjuda en riskfri placering för den som inte vill vara med och spekulera. Självklart bör den möjligheten finnas om man ska kunna tala om valfrihet. Det som behövs är en realräntefond som placerar i svenska realränteobligationer. En sådan placering är skyddad både mot inflation och växelkursutveckling. En annan fördel med denna typ av fond är att administrationskostnaderna bör kunna hållas mycket låga. Sjunde AP-fonden bör ges i uppdrag att starta en sådan fond för premiepensionsmedel. Den ”fria kapitalmarknaden” kommer aldrig att ta fram ett sådant alternativ eftersom det saknas incitament till detta för de finansiella aktörerna.
Premiepensionssystemet skall enligt konstruktionen vara ett slutet ekonomiskt system, dvs. det skall varken skjutas till ytterligare penningmedel till systemet eller användas medel från detta för andra ändamål än sådana som slutligt syftar till pensionsutbetalningar. Utifrån denna princip kan inte s.k. ideella fonder (fonder där en liten del av avkastningen går till ideella ändamål) ingå bland valmöjligheterna. Samtidigt går betydande summor ur systemet p.g.a. förvaltarnas varierande avgifter. Någonting i logiken brister...
Vänsterpartiet anser att lika väl som en del av avkastningen på premiepensionsspararens pengar går ur systemet p.g.a. förvaltarnas avgifter skall pensionsspararen ha friheten att kunna välja att placera sina medel i ideella fonder där en liten del av avkastningen går till ideella ändamål. Inskränkes denna möjlighet lägger det band på människors önskan att verka solidariskt och ideellt. Riksdagen bör därför begära en lagändring som möjliggör att premiepensionsmedel kan placeras i s.k. ideella fonder.
Det är inte möjligt att placera premiepensionspengar i Sjunde AP-fondens premiesparfond om man gjort ett aktivt val av fond. Vänsterpartiet anser att denna begränsning i valfriheten måste tas bort. Premiesparfondens förvaltning av pensionsmedel liknar många andra fonder men med en lägre riskprofil. Pensionsspararna måste kunna ges möjlighet till aktiv återplacering av tidigare pensionsmedel som placerats i annan fond, likaså få nya medel placerade i Premiesparfonden. Dessa nya placeringsregler bör riksdagen besluta om.
Vidare måste Premiesparfonden ges möjlighet att erbjuda generationsfonder. Eftersom Premiesparfonden numera i övrigt liknar andra fonder så bör samma regler gälla för den som för övriga fonder. Premiesparfonden bör därför ges rätt att erbjuda generationsfonder för att kunna svara mot de önskemål som finns. Riksdagen bör begära en sådan lagändring.
Vänsterpartiet litar inte på att det nya ålderspensionssystemet är hållbart i framtiden. Speciellt inte utifrån det osäkra konjunkturläge vi kan se idag. Ett sätt att förbättra hållbarheten är att inte ta bort ytterligare medel ur buffertfonderna efter kontrollstationen år 2004. Enligt pensionsöverenskommelsen skall det slutliga överföringsbeloppet fastställas vid denna kontrollstation. De tidigare överföringarna på sammanlagt 245 miljarder kronor till statsbudgeten (1999 = 45 mdkr, 2000 = 45 mdkr, 2001 = 155 mdkr) kan Vänsterpartiet förstå utifrån att kostnader för t.ex. förtidspension förts till statsbudgeten. Den automatiska balanseringen i det nya pensionssystemet kräver en stark buffertfond. Vänsterpartiet anser därför att buffertfonderna bör vara större än vad som planerats i pensionsöverenskommelsen. Om vi får en dålig ekonomisk utveckling samtidigt som vi har många som skall gå i pension kommer pensionssystemet att utsättas för stor press. Detta, tillsammans med att vi får färre som betalar in till pensionssystemet, gör att buffertfondernas storlek och långsiktiga avkastning blir avgörande för den framtida pensionen. Detta innebär dessutom att vi inte kan vänta till kontrollstationen 2004, utan att det redan 2002 behövs en analys över buffertfondernas möjliga utveckling åren 2002–2004 utifrån nuvarande osäkra konjunkturläge.
Vänsterpartiet anser att kontrollstationen 2004 i stället skall analysera och redogöra för hur mycket buffertfonderna behöver förstärkas för att bättre klara framtida påfrestningar och undvika att den s.k. bromsen slår till. En sådan möjlig förstärkning kan ske genom en tillfällig avgiftsökning.
Viktigast för framtiden, om vi ska kunna klara framtida pensionskostnader, är att vi kan upprätthålla en hög sysselsättning. Vi behöver dessutom fler arbetade timmar för att betala välfärden i övrigt. Detta förutsätter flera små och medelstora svenska företag som framför allt är kunskapsintensiva och högförädlande samt en väl fungerande och större offentlig sektor. Sammantaget kräver detta ett starkt svenskt näringsliv. För att nå upp till denna ambition krävs det en aktiv och målmedveten näringspolitik. Buffertfondsmedlen bör i framtiden i större utsträckning kunna utnyttjas för att möjliggöra en sådan näringspolitik. Därför måste placeringsreglerna ändras. Inte minst av valutapolitisk hänsyn är detta av stor vikt. Detta utgör ett annat skäl till varför Vänsterpartiet anser att buffertfonderna bör vara större än vad som hittills planerats. Vidare anser vi att en liten del av buffertfondernas ”nya” kapital (om fonderna inte dräneras genom kontrollstationsbeslut år 2004) bör kunna användas som aktiekapital i ett mer planerat ägande för regional företagsutveckling.
När det gäller låginkomstpensionärer med BTP är det viktigt att framåt följa utvecklingen över andelen BTP-mottagare bland män respektive kvinnor. Redovisningen av utvecklingen i nuvarande system visar att det inte har hänt så mycket i skillnaden mellan andelen män respektive kvinnor som uppbar BTP mellan år 1991 och 2000.
Enligt diagram i budgetproposition 2002 visar det sig att år 1991 uppbar 39 % av kvinnorna och 16 % av männen BTP. Tio år senare visar det sig att 31 % av kvinnorna och 9 % av männen uppbar BTP. Utvecklingen av BTP måste följas noggrant. Speciellt viktigt är det att följa och analysera varför det går så sakta för kvinnorna att minska sitt BTP-beroende, trots den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor de senaste decennierna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
När det gäller BTP i sin helhet är Vänsterpartiets framtida inriktningsmål att bostadsstödet skall nå upp till 95 % av boendekostnaden – upp till ett tak. Framför allt kommer detta att gynna kvinnor eftersom de är den största gruppen BTP-mottagare. Även detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Stig Eriksson (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Berit Jóhannesson (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Ulla Hoffmann (v) |
Claes Stockhaus (v) |