Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett försök med finansiell samordning mellan Försäkringskassan i Gävleborg och Landstinget Gävleborg.
Enligt proposition 1991/92:105 bedrevs finansiell samverkan mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bland annat i västra Gästrikland, i Hofors, Ockelbo och Sandvikens kommuner mellan åren 1993–1997. Syftet var att samordna resurser för att få de båda systemen att fungera mer effektivt, så att medborgarna skulle få bättre vård samtidigt som samhällets totala kostnader för socialförsäkringsförmåner och hälso- och sjukvård för befolkningen i yrkesverksam ålder skulle minska. Genom den finansiella samordningen skulle en del av de resurser som i ett läge utan samordning åtgår för socialförsäkringsutgifter kunna användas för satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda till kortare sjukskrivningsperioder, och därmed till minskade socialförsäkringskostnader. Samtidigt skulle ett tydligare kostnadsmedvetande vad gäller försäkringsutgifter skapas inom hälso- och sjukvården.
Den slutrapport som Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket har lämnat till regeringen visar, liksom västra Gästriklands slutrapport till Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen, att de patientgrupper som stod utanför yrkesverksamheten inte har missgynnats.
Av Riksförsäkringsverkets slutrapport framgår att utvecklingen av det så kallade ohälsotalet i Finsamområdena har varit klart bättre än i riket som helhet. I Finsamområdena minskade ohälsotalet under perioden 1992–1995 med 2,5 procent, att jämföra med riket där ohälsotalet ökade med 2,1 procent.
Det framkommer av slutrapporten att inga övervältringar av kostnader har skett, och att samverkan inte har inneburit någon negativ utveckling av arbetslösheten eller socialbidragskostnaderna. Det förefaller därför som om Finsam kan innebära besparingar inte enbart inom socialförsäkringen utan även inom andra delar av välfärdssystemet. En viktig fråga som bevakades under Finsamförsöket var frågan om det uppstod ”gräddfiler”, dvs. otillbörliga prioriteringar av patienter i yrkesverksam ålder på bekostnad av övriga åldersgrupper. Av de studier som gjordes finns inget som tyder på detta.
Genom samverkan i Finsamprojektet har vårdkedjan förkortats, vilket gynnat såväl individen som de offentliga finanserna. Överskottet på 154 miljoner kronor för åren 1993–1995 pekar således på att Finsam, förutom besparingar inom socialförsäkringen, också haft andra goda effekter. Resultatet i västra Gästrikland uppgick till 104 miljoner kronor för åren 1993–1997.
Under senare år har det skett en kraftig ökning av sjukskrivningarna i hela landet. I Gävleborgs län har sjukskrivningarna bara på ett år ökat med mer än 20 procent. Många riskerar att gå passivt sjukskrivna eller permanent slås ut från arbetslivet. En kraftfull åtgärd behövs för att bryta denna trend. Ett sätt vore att återinföra en sådan finansiell samordning som refererats ovan, men att den utökas till att omfatta hela Gävleborgs län.
Finsams huvudidé vilar på tre antaganden, vilka framgångsrikt har prövats praktiskt i försöksverksamhet i länet, nämligen:
Att socialförsäkringen samt hälso- och sjukvårdens huvudman får ett gemensamt ansvar för sjukpenningskostnaderna
Att man ges möjlighet att disponera medel från sjukförsäkringen till aktiva insatser i syfte att minska sjukskrivningarna
Att försökets utfall (bl.a. det ekonomiska) bestäms och bedöms.
Ett mer omfattande försök skulle kunna ge svar på frågan om detta koncept håller i större format. Därför bör Försäkringskassan i Gävleborg och Landstinget Gävleborg ges möjlighet att under en försöksperiod om tre år ges lagstadgade möjligheter till finansiell samordning med samma inriktning som det tidigare försöket. Detta var geografiskt begränsat – ett nytt försök bör omfatta hela Gävleborgs län.
Försöket bör villkoras med garantier för att patientgrupper utanför produktiv ålder inte på något sätt får missgynnas inom den sjukvård som bedrivs i Landstinget Gävleborgs regi. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Owe Hellberg (v) |