1 Innehållsförteckning 28
2 Förslag till riksdagsbeslut 29
3 Motivering 30
3.1 Bakgrund 30
3.2 Den första tiden i Sverige 31
3.3 Introduktion för flyktingar 31
3.4 Insatser för barn utan vårdnadshavare 32
3.5 Översyn av mottagandet och introduktionen 32
3.6 Arbete och försörjning 33
3.7 Invandrares företagande 33
3.8 Språk och utbildning 34
3.9 Asylsökande barns skolgång m.m. 34
3.10 Högre utbildning 34
3.11 Inflytande och delaktighet 34
3.12 Medborgarskap 34
3.13 Rösträtt och valdeltagande 35
3.14 Statsbidrag till organisationer som främjar integration 35
3.15 Kultur och samfund 35
3.16 Folkhälsa 36
3.17 De statliga myndigheternas verksamhet 37
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om individuella introduktionsprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om integration från den första dagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om återvändandeprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om introduktionsersättningens storlek och administration.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om valfrihet om bostadsort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om svenskundervisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om de äldres språksvårigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tolkservice.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ansvarsfördelningen vad gäller ensamkommande barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av mottagandet och introduktion om kvinnors och mäns olika möjligheter och förutsättningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om studievägledare och arbetsförmedlare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om invandrare som egenföretagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om modersmålsundervisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om forskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om gömda barns skolgång.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om medborgarskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om rösträtt och valbarhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om satsning på enbart etniska organisationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om långa projektdirektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kvinnliga kulturarbetare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kvinnors ohälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tandhälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om barns och ungdomars ohälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om stöd i föräldraskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om läkarundersökning i introduktionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om nätverk inom sjukvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sexualundervisning i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om mainstreaming i regleringsbreven.
En femtedel av Sveriges befolkning utgörs idag av personer med utländsk bakgrund och de representerar en mångfald av språk, identiteter, kulturer och religioner. Sverige har dock saknat framgångsrika strategier att hantera denna etniska mångfald. Det etnocentriska synsättet har utgjort utgångspunkten för den förda politiken såväl lokalt som centralt. Svenska värderingar och normer har setts som allmängiltiga och universella. Allt annat har betraktats som främmande och abnormt och har därför historiskt sett anpassats till det svenska. Därmed har i praktiken en assimilationspolitik, vars utgångspunkt är att människor med utländsk bakgrund måste anpassas till det svenska sättet att vara och agera, fått utgöra strategin för att hantera mångfalden.
Miljöpartiet stödde tanken och andan i propositionen Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik 1997.
Däremot avslog vi förslaget om ett separat integrationsverk och menade att vägen till ökad integration och tolerans delvis skall vara en annan.
Huvudansvaret ligger på svenska myndigheter, stat, landsting, kommuner, näringsliv och enskilda, men en stor del av ansvaret ligger också på invandrarna själva.
Staten skall stödja kommuner och landsting och ge dem i uppgift att arbeta med frågan i projektform och i långsiktiga arbetsformer, var vår ståndpunkt redan då, 1997.
Nu finns Integrationsverket och det gäller att göra det bästa av det. Verket har också gjort ett gott arbete och lärt sig mycket under resans gång.
Ofta sägs det att integrationspolitiken har misslyckats – och Integrationsverket tar också på sig en hel del skuld själva. Man kan mäta framgång och misslyckande på olika sätt. Den senaste tiden har arbetslösheten bland invandrare sjunkit, och det kan vara ett tecken på att integrationen börjar lyckas. Men vi kan också säga att i och med att fler invandrare kommit in på arbetsmarknaden så kan integrationen börja och på flera sätt berika det svenska samhället.
Integrationen är en process, och den tar mycket lång tid. Den är dessutom en mycket jordnära och praktisk process och kräver en del grundläggande direkta byggstenar. Det måste finnas arbete, bostäder, tillgång till sjukvård och ett fungerande socialförsäkringssystem. Detta gäller för såväl svenskars som invandrares integration i samhället.
Språket är också en grundbyggsten. Språk lär man sig i relation till andra människor, och pga. detta är det så viktigt att ha ett arbete och arbetskamrater. Vi lär av varandra. Vi behöver alla integreras i ett mångkulturellt samhälle.
Satsar man på dessa grundläggande saker är det naturligtvis ett bra komplement till de förslag som räknas upp i integrationsskrivelsen.
Att dialogperspektivet genomsyrar hela introduktions- och integrationsprocessen är viktigt. Dock kan vi se att det saknas som helhet i skrivelsen. Insatserna är mer i form av information och handlingsplaner.
Introduktionen handlar om bostad, information om rättigheter och skyldigheter, svenskundervisning, försörjning.
Individuella introduktionsprogram måste upprättas genast med varje nyanländ person och det är något som varje kommun bör genomföra. Det är bra att uppföljning av programmet är påbjuden. Släpp in människor som har flyktingerfarenhet och erfarenhet av att genomgå introduktionsprogram i den övergripande planeringen. Varför inte göra om hela introduktionsprogrammet till en demokratiskolning. Det kan bli praktisk träning i demokrati både för nyanlända och etablerade. Det bör vara en dialog istället för informationsinsatser som oftast är envägskommunikation och som ger mycket lite resultat när det gäller förändringar av attityder. Utan engagerade människor – ingen demokrati.
Integration eller brist på integration börjar redan första dagen i det nya landet. Synpunkten att det inte är någon idé eller t.o.m. felaktigt att börja integrationsarbetet innan man vet om personen får stanna i Sverige eller ej, får absolut inte finnas hos någon. Även om man efter en tid blir utvisad är det bättre att ha fått hjälp till integrering medan man väntat. Aldrig har någon nytta av omänsklighet.
”Återvändandeprogram” måste vara utan hot eller påtryckning.
Introduktionsersättningens storlek och administration bör ses över, då den har haft samma nivåer över en längre tidsperiod.
Nyanlända skall ha rätt att själva välja bostadsort och även ha möjlighet att flytta till en annan kommun. Naturligtvis skall samhället kunna rekommendera orter, men inte tvinga. Därför är det av stor vikt att framför allt hyresrätter byggs och frigörs i en rad kommuner, såsom Lidingö, som vanligtvis inte tar emot så många flyktingar.
Enligt skrivelsen skall svenskundervisning påbörjas inom tre månader från det att den nyanlände folkbokförts i en kommun. Miljöpartiet anser att svenskundervisning skall börja ännu tidigare, gärna i samband med något annat integreringsprojekt. Man lär sig som sagt var språk lättare i en relation (arbete, praktik) än från katedern. Kommunerna bör i detta sammanhang samarbeta tydligare med de lokala arbetsförmedlingarna i syfte att finna praktikplatser.
Språkundervisning skall inte kopplas ihop med bestraffningar i form av t.ex. indraget bidrag. Man måste dessutom vara medveten om att en del äldre invandrare kanske aldrig kommer att lära sig det svenska språket och att en del yngre invandrade kommer att tappa svenska språket när de blir äldre. Det här är en verklighet som i mindre skala existerar idag och som kommer att bli större i framtiden. Regeringen bör återkomma med åtgärder för hur vi skall möta de äldres behov ute i samhället, trots att de inte kan tala eller helt förstå svenska.
Tolkservicen är tyvärr mycket eftersatt. Dels saknas tillsyn och kvalitetskontroll, dels sparar ofta kommuner, landsting och stat pengar kortsiktigt på att inte anlita auktoriserade tolkar.
En enmansutredare håller f.n. på att se över dessa saker. Regeringen måste se till att auktoriserad tolkservice med god kvalitet alltid skall finnas.
Det behövs också kvalificerade översättare (av t.ex. intyg och andra dokument). Det är viktigt att tydliggöra till berörda instanser att tolk inte är samma sak som översättare.
Tolk och översättare måste finnas för den nyanlände för att förhindra missförstånd, som kan förstöra liv. Att använda familjemedlemmar, särskilt barn, som tolk kan medföra risk för familjekonflikter etc.
Ett absolut krav är att Migrationsverket och kommunerna kommer sams om ansvarsfördelningen för barn som kommer hit utan anhöriga. Vem har ansvar för boendet? Vem har ansvar för hälsan osv. Rädda Barnen menar att om man ser frågan utifrån diskrimineringsaspekten, är det solklart att Migrationsverket handhar asylfrågan och kommunen boende och hälsa. Om detta måste regeringen snarast återkomma.
I arbetet med översynen av mottagande av och introduktion för flyktingar bör det göras ett tilläggsdirektiv om kvinnors och mäns olika möjligheter och förutsättningar. Kvinnors situation bör särskilt uppmärksammas. Detta bör ges regeringen till känna.
Ingen möda får förspillas på att hjälpa invandrare och flyktingar, alla som kommer hit, till ett arbete. Mycket viktigt är att se över hur man tar tillvara invandrarnas utbildningar och hur man kompletterar dessa, om det behövs. Kommer man igång i ett arbete, är mycket av integrationen gjord. Att människor också får ett arbete som motsvarar deras utbildning och kompetens är av stor vikt för självkänslan.
I skrivelsen står att det är brist på nätverk och naturliga kontaktytor med arbetslivet, men inte hur man skall tänkas kunna upprätta sådana kontaktytor.
Förutom särskilda penningsatsningar – exempelvis genom AMS – behövs språkkunniga studievägledare och arbetsförmedlare med kunskaper om bl.a. förhållanden i andra kulturer.
Detta bör ges regeringen till känna.
Diskriminering i arbetslivet är något vi måste komma åt mycket bättre. Det finns lagar, men de följs ofta inte. DO:s roll är av stor vikt i kampen mot diskriminering inom arbetslivet. Facket har en annan viktig roll på arbetsplatserna vad gäller utbildning och förebyggande arbete. De lokala MR-byråerna kommer också att kunna fylla en viktig funktion på de lokala planen, t.ex. genom utbildning och rådgivning åt det regionala näringslivet och genom att starta dialogen med dessa och kommuner om kränkningar pga etnicitet.
Integration av arbetsmarknaden är en av nycklarna till den svenska ekonomin. Alltfler företag har kommit till insikt om att det som behövs när det gäller kreativitet och produktivitet är mångfald.
I skrivelsen skriver man att det finns ett stort intresse av att starta företag bland många med utländsk bakgrund och att detta ska underlättas på olika sätt. Dock ska det inte i sammanhanget glömmas bort att det för många kan vara det enda sättet att komma in på arbetsmarknaden, dvs att skapa sitt eget arbete. I en mening kan man läsa att många invandrare inte har något annat alternativ till försörjning än att starta ett företag. Detta är mycket anmärkningsvärt, dels eftersom det krävs både språkkunskaper och kunskap om samhället och arbetslagar för detta, dels att det inte diskuteras vidare i skrivelsen.
Miljöpartiet anser att det inte ska förutsättas att alla med utländsk bakgrund vill starta företag utan att det också kan vara ett tecken på utanförskap. Målet måste vara att det även här finns en valfrihet – att vara arbetstagare eller egenföretagare.
Redan förskolan måste fylla sin viktiga funktion att förmedla kunskap om olika kulturer, språk och traditioner till den generation som i framtiden ska leva i det mångkulturella samhället.
Hemspråkslärarnas status måste höjas till samma nivå som andra språklärares.
Alla elever skall ges möjlighet att välja språk som talas i deras närhet.
Även ”gömda barns” skolgång bör tas upp i sammanhanget. Barn kan leva gömda under en väldigt lång tid i Sverige och detta innebär en påfrestning för barnen. Att erbjuda dem en möjlighet till någon form av skolgång under denna tid skulle underlätta för deras psykiska hälsa och fortsatta utveckling, oavsett om de i slutänden får stanna eller ej.
Vi behöver kontinuerligt få kunskap genom forskning, djupstudier och statistik. Vi måste också ta del av den forskning och den diskussion om ett mångkulturellt samhälle som finns i många andra länder.
Regeringen presenterar i skrivelsen ett antal förslag som bland annat ska stärka demokratin, genom ökat valdeltagande och incitament för att stimulera viljan att åta sig politiska uppdrag. Miljöpartiet kan dock konstatera att regeringen inte till fullo uppmärksammar problem och möjligheter. Skrivelsen är mer att betrakta som en analys av dagens situation än ett åtgärdsprogram för att skapa förutsättningar för en fungerande demokrati.
För att ytterligare förtydliga att den som lever och bor i Sverige ingår i det svenska samhället anser vi att utländska medborgare ska få svenskt medborgarskap efter tre års folkbokföring i Sverige. Detta ska således även gälla för de barn som kommer till Sverige. Såsom kravet är idag, att ha haft sin hemvist i Sverige sedan fem år, är det alltför lång tid. Därom bör ges regeringen till känna.
Miljöpartiet anser att det saknas saklig grund för att som idag ha särskilda rösträttsregler för invandrare från länder utanför EU, Island och Norge. Vi ser inte heller någon grund för att inte ge alla i Sverige folkbokförda personer med utländsk härkomst samma rösträtt som svenska medborgare. Det avgörande kriteriet bör vara att en individ är folkbokförd här (lämpligen sedan en månad innan val eller folkomröstning), inte hur länge personen vistats i Sverige, för rösträtt till kommuna val. Den som bor i en kommun är t.ex. berörd av kommunala angelägenheter, oavsett medborgarskap och bosättningens längd. Efter tre års folkbokföring ska personen få fullständig rösträtt.
Miljöpartiet anser att de nuvarande valbarhetskriterierna bör ses över. Det är inkonsekvent och högst otillfredsställande att begränsa den demokratiska delaktigheten endast till valet om representation. Full delaktighet borde vara en rättighet i ett samhälle som säger sig vara demokratiskt. Dessutom kan en utvidgning av den valbara kretsen vara ett viktigt led i att minska segregationen i samhället och ge direkta incitament till integration, delaktighet i samhällsbyggandet och en känsla av tillhörighet.
I syfte att stärka demokratin och för att ta tillvara ungas engagemang och intressen anser Miljöpartiet att rösträttsåldern bör sänkas till 16 år. Låter sig inte detta göras direkt bör som första steg en förändring till kalenderår ske för 18-årsgränsen. Idag är nästan hälften av förstagångsväljarna över 20 år. Eftersom denna fråga behandlas i annat betänkande gör vi inget särskilt yrkande i den här motionen.
Alla flyktingar/invandrade är ej organiserade i etniska organisationer. En del kan ha lättare att vända sig till svenska frivilligorganisationer. Att bara satsa på etniska organisationer tror vi inte leder till integration. Att det finns en valfrihet även på detta område vad det gäller integrationsarbetet är en nödvändighet.
Det är viktigt att inte bara sponsra korta projekt. Projekten bör få möjlighet att kunna arbeta i 3–5 år, och det ska inte vara krav på ”nytt” hela tiden. Annars riskeras att det enbart leder till projekttrötthet – inte bara hos anordnarna utan även hos målgruppen.
I arbetet med att stärka mångfalden inom kulturområdet bör särskilt kvinnor med utländsk bakgrund som är kulturarbetare stärkas och uppmärksammas. Det räcker inte med att skriva att jämställdhet mellan kvinnor och män finns med som mål i de statliga kulturinstitutionernas uppdrag. Denna grupp bör särskilt stöttas ekonomiskt och praktiskt. Detta bör ges regeringen till känna.
I skrivelsen tar man upp att personer som har invandrat till Sverige har sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen. Men även att skillnader finns mellan kvinnor och män, invandrare såväl som svenskfödda. I skrivelsen nämns att kvinnor löper mellan en och en halv till tre gånger större risk än män att drabbas av ohälsa. Åtgärder för detta saknas i detta dokument.
Ett annat generellt problem som inte nämns i skrivelsen är tandhälsan. Många vuxna som kommer till Sverige har dålig tandhälsa och ett uppdämt behov av tandvård. Men detta kostar pengar och många, men inte alla, med invandrarbakgrund har en sämre ekonomi och vi vet att då prioriteras inte tandhälsan. Bra eller dåliga tänder riskerar att bli en etnisk klassfråga. Nu finns det vissa förhoppningar att den nya socialtjänstlagen, där inte bara akuttandvård inryms utan även annan tandvård, ska lösa delar av detta. Hur detta ska hanteras för dem som inte behöver socialbidrag men fortfarande har låga inkomster måste lösas.
Barnen och deras ohälsa nämns tyvärr endast mycket kort under rubriken Psykiska besvär. Men deras ohälsa är så mycket större. I ett flertal utredningar har man påvisat detta. I exempelvis Välfärdsbokslutet, SOU 2001:55 visar man på att det finns tendenser till skillnader i hälsa mellan barn till svenskfödda och utrikesfödda föräldrar, så även i andelen olycksfallsdödlighet. Även utredningen Det gäller livet tar upp att det bland barn och ungdomar med invandrarbakgrund finns högre ohälsotal. Som grupp har dessa barn en högre förekomst av psykiska och sociala problem än jämnåriga med enbart svensk bakgrund. Det kan vara farligt att peka ut/stigmatisera grupper men ibland måste problem lyftas fram i ljuset för att kunna åtgärdas.
Språkinlärningen har betydelse för förmågan att kunna uttrycka sig och därmed förmedla och bearbeta sina upplevelser. Att flyktingbarn tidigt får tillgång till förskola och vid behov (i större utsträckning än i dag) även terapeutisk hjälp, är av stor vikt för att de senare ska kunna känna sig delaktiga i samhället. Ett förslag kan vara att knyta BVC-enheter starkare till flyktingförläggningar eller att det finns särskilda sådana i anslutning till dessa. Men den stora andelen flyktingar bor i eget boende och måste via kommunen knytas an starkare till både BVC och MVC. Föräldrar med invandrarbakgrund behöver, precis som andra föräldrar, stöd i sitt föräldraskap. Kommunerna bör bygga upp föräldrautbildningar, och pappautbildningar, som särskilt riktar sig till människor med annan etnisk bakgrund och som leds av människor med invandrarbakgrund. Att skapa en dialog och ett förtroende tar tid; därför bör dessa utbildningar sträcka sig över en längre tidsperiod där möjlighet ges att diskutera föräldraskapet men också jämställdhet och flickors och pojkars utveckling.
När personer kommer som flyktingar får de en hälsoundersökning vid ankomsten, men det finns risk för att inte allt framkommer pga. av rädsla etc. Därför behövs det en grundlig läkarundersökning när introduktionen inleds. Ett införande av detta bör regeringen snarast återkomma om.
Att vara flykting och bära med sig de erfarenheter som många kommer med innebär mycket speciella tillstånd, komplicerade symptom etc. som många inom den svenska sjukvården inte känner till. Därför bör det byggas upp nätverk eller liknande med läkare, barnmorskor etc. som har specialkunskap om flyktingar. Det bör även genomföras utbildningsinsatser för övrig sjukvårdspersonal. Detta bör ges regeringen till känna.
Vad som inte heller nämns i skrivelsen är sexualundervisningen i skolan. Varje människas rätt till sin egen sexualitet och bestämmanderätt över sin kropp, särskilt flickornas, bör uppmärksammas. Många ungdomar med invandrarbakgrund tillåts inte för sina föräldrar att delta i skolans sexualundervisning. Hur denna kunskap ska komma dessa ungdomar till del måste lösas. Ett förslag är att Integrationsverket tillsammans med ungdomsmottagningarna och skolorna startar ett samarbete för att nå ungdomarna och även en dialog med invandrarföreningarna.
Precis såsom det skrivs i skrivelsen har vad som skrivs i regleringsbreven en stor betydelse. Miljöpartiet anser att precis som när det gäller jämställdhet ska mångfald/integration mainstreamas i alla statliga verksamheter och det ska tydligt förekomma i regleringsbreven samt, såsom det påpekas, krav på utvärdering och uppföljning i efterföljande års regleringsbrev. All verksamhet ska genomsyras av detta, inte bara direkt berörda.
|
Stockholm den 4 april 2002 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
|
Barbro Feltzing (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |