Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i sjukförsäkringen att egenföretagare får en inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller för löntagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetstiden skall beräknas på samma sätt för egenföretagare som löntagare vid beräkning av dagsersättningen i den tillfälliga föräldrapenningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeln om att en arbetstagare skall åtnjuta inkomst av eget arbete i minst sex månader i följd skall avskaffas.
Det engelska talesättet ”Djävulen finns i detaljerna” gäller alltför ofta inom de svenska socialförsäkringarna. Till synes små detaljer skapar ofta för den enskilde tillämpningar som ger upphov till felaktiga och orättvisa resultat.
Att fastställa SGI (sjukpenninggrundande inkomst) för anställda och företagare, så att de skyddas vid sjukdom på ett ungefär likvärdigt sätt som löntagare, är förknippat med reella problem beroende på att villkoren för hur inkomsterna för företagare och löntagare tjänas in skiljer sig på avgörande sätt. Till detta kommer att statsmakten och myndigheterna prioriterar regler som är enkla att administrera.
SGI skall således vara enkelt att fastställa för myndigheterna. För löntagare erbjuder detta inga svårigheter. Myndigheterna utgår från den lön som den enskilde uppburit med hänsyn till vissa begränsningsregler.
Det enklaste sättet att fastställa en egenföretagares inkomst är att utgå från den taxerade inkomsten. Vad som då inte beaktats är att en lön och en företagares taxerade inkomster är mycket olika till sin natur.
Den anställde är utlovad en fast lön oberoende om företaget har täckning för kostnaderna eller inte. En egenföretagare måste däremot betala företagets alla kostnader oberoende om företaget går ihop eller inte. Blir egenföretagaren sjuk särskilt under en längre tid består inkomstbortfallet av intäkter som skall betala såväl fasta kostnader som motsvarigheten till lön. Täcker SGI endast de inkomster som tagits ut för egen räkning leder sjukdomen till att inkomsterna inte räcker för att täcka till exempel lokal- och räntekostnader. Konkurs kan då bli enda utvägen. Egenföretagaren erhåller nämligen inte socialbidrag om inte företaget först avvecklats.
Rättstillämpningen har dessutom skapat prejudikat som innebär att en egenföretagare som redovisat hög inkomst kan få sin SGI sänkt. Det finns nämligen en regel som säger att en egenföretagare inte får räkna med högre avlöning än vad som är skäligt för en anställd. Skulle däremot en egenföretagare ha taxerats för en lägre inkomst än som motsvarar jämförelseinkomsten – en skälig inkomst vid motsvarande anställning – skall SGI beräknas på det lägre beloppet de senaste tre åren. Reglerna är således otillfredsställande ur två synpunkter. För det första tar de inte hänsyn till att villkoren bakom inkomsterna för en anställd och en företagare i grunden är mycket olika. För det andra är inte reglerna vid bestämningen av egenföretagarens SGI symmetriska. Det tycks som om reglerna har utformats för att ge egenföretagaren i olika situationer det sämsta utfallet.
Ytterligare en diskriminerande regel av egenföretagare bör uppmärksammas, nämligen hur arbetstiden som ligger till grund för ersättningen beräknas för den som uppbär tillfällig föräldrapenning. För föräldrar som uppbär tillfällig föräldrapenning baseras ersättningen på kalenderår i stället för årsabetstid, dvs. dagpenningen delas för löntagare med 260 och för egenföretagare med 365. Dagersättningen blir på sätt väsentligt lägre för egenföretagaren. Motiveringen från regeringen för detta är att egenföretagare i större utsträckning kan styra över arbetstidsuppgiften, och därför skall dagersättningen vara lägre. I klartext anklagar sålunda regeringen egenföretagare för att fuska med inkomstuppgifterna.
Vi anser att den tillfälliga föräldrapenningen skall beräknas på årsarbetstid för både löntagare och egenföretagare.
Av Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst framgår att en försäkrad skall antas komma att åtnjuta inkomst under minst sex månader i följd. Egenföretagare eller tillfälligt anställda – ofta sammanfaller egen näringsverksamhet med tillfälliga uppdrag för t.ex. konsulter – kan således nekas sjukpenning på grund av att deras uppdrag inte är tillräckligt långa.
Vi anser att detta i väldigt hög grad försvårar för både egenföretagare och arbetstagare i tider när visstidsanställningar ökar.
Egenföretagare får inte missgynnas i förhållande till anställda. Drivs ett företag som aktiebolag är ägaren, direktören, anställd, och den enklaste metoden att skapa likvärdiga förhållanden kunde vara att förvandla en enskild firma eller ett handelsbolag till aktiebolag. Med de ökade krav på storleken av minimiaktiekapitalet är detta inte som tidigare en realistisk lösning för många småföretagare. Det kan således hävdas att de senaste årens ändringar i aktiebolagslagen har gjort det än mer nödvändigt att skapa likvärdiga förhållanden mellan anställda och egenföretagare inom socialförsäkringen.
Vi kräver att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om ändrade regler i sjukförsäkringen som ger egenföretagare en inkomsttrygghet som är likvärdig med den som gäller för löntagare.
Beräkningen av SGI bör utgå från den taxerade inkomsten justerad för resultatreglerande poster. Därefter skall den framräknade inkomsten korrigeras för skäliga fasta kostnader i form av lokaler, räntor och liknande. De jämförelser som skett mellan egenföretagarnas inkomster och de inkomster som gäller för anställda, jämförelseinkomsten, bör avskaffas.
Därtill skall beräkningen av arbetstid vara densamma för egenföretagare och arbetstagare.
Slutligen skall kvalificeringsregeln om att en anställning skall vara i minst sex månader avskaffas.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Margit Gennser (m) |
|
|
Gustaf von Essen (m) |
Göran Lindblad (m) |
|
Cecilia Magnusson (m) |
Margareta Cederfelt (m) |
|
Björn Leivik (m) |
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
Carl G Nilsson (m) |
Leif Carlson (m) |