Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett globalt perspektiv på Sveriges asylpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om målen för migrationspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om landinformation.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av praxis gällande övrig asyl och skyddsbehövande.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av praxis för anknytningsärenden.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om ny instans- och processordning i utlänningsärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om transportöransvar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att utöka möjligheterna till arbetskraftsinvandring och förkorta handläggningstiden för dessa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om riktlinjer för en kommande proposition angående arbetskraftsinvandring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om Dublinkonventionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om UNHCR.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om gäststuderande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om besök i Sverige och visering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om mottagandet.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av bostads- och dagersättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om särskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om förvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om språkbruket när det gäller asylärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om barn i asylprocessen.
Varje år lämnar regeringen en skrivelse om migrations- och asylpolitik. Man skriver där bl.a.: ”Verksamheten skall präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens mänskliga rättigheter.” Miljöpartiet kan inte hålla med om att detta stämmer med verkligheten och vi måste därför kommentera vissa avsnitt.
Speciellt flyktingsituationen är en fruktansvärt speciell situation. Ofta förekommer en mångfald av rykten och ”sanningar” om hur man skall bete sig när man just har kommit till ett nytt land. Här krävs stor lyhördhet från mottagarna, när man gör bedömningar av personernas trovärdighet t.ex.
Att lämna sitt land är oftast ett stort steg. Trots politisk förföljelse, etnisk rensning, krig eller andra stora katastrofer väljer ändå många människor att in i det sista stanna kvar i sitt land. Många fler än man kan tro vill också återvända till sitt land så snart minsta indikation finns på att det börjar bli möjligt att göra det.
Enligt skrivelsen är migrationspolitikens mål att:
migration till och från vårt land kan ske i ordnade former,
asylrätten i Sverige och i ett internationellt perspektiv värnas,
den reglerade invandringen upprätthålls,
harmoniseringen av flykting- och invandringspolitiken inom EU ökar.
I arbetet med att uppfylla målet skall verksamheten präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens mänskliga rättigheter.
Miljöpartiet menar att detta sista, att verksamheten skall präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens mänskliga rättigheter, i stället borde vara ett av målen, det allra första – och som nummer två, att värna asylrätten.
Detta skulle också stämma bättre med Genèvekonventionen, barnkonventionen och konventionen om mänskliga rättigheter.
I tidigare migrationsskrivelser, 1998/99 och 1999/2000, har regeringen beskrivit migration utifrån ett större globalt perspektiv. Året därefter, liksom i år, har ämnet mer snävats in till att röra EU och samarbetet med andra EU-länder. Inför Sveriges ordförandeskap ställdes stora förhoppningar på harmonisering av flyktingpolitiken. Sverige var känt som ett land med effektiva avvisningar.
Miljöpartiet menar att Sverige borde gå i spetsen för en mer mänsklig flyktingpolitik gällande Europa och hela världen.
I skrivelsen saknar vi ett resonemang angående på vilket sätt Sverige får sin s.k. landinformation. Anser regeringen att den fungerar tillfredsställande? Vi menar att allt för ofta framkommer det att det finns brister i informationen angående ett lands lagar, sedvänjor och tolerans mot olika människor; senast i raden är de homosexuella männen från Iran. Landinformationen måste baseras på en bred basis och utifrån flera olika källor i landet.
Miljöpartiet saknar här ett resonemang huruvida regeringen anser att de tre skyddskategorierna, dvs enligt 3 kap. 2 §, förutom beträffande flyktingar fungerar tillfredsställande. Vi menar att de inte gör det. I debatten hänvisar man ofta till att även om personer inte fått uppehållstillstånd på grund av dessa skäl så har de många gånger fått det på grund av humanitära eller andra skäl. Men många med solklara skäl som hör hemma under dessa kategorier får avslag. Vi menar att dessa paragrafer bör användas och därmed göras kända som skäl för asyl.
Kvinnor som bryter mot traditionella sedvänjor hotas många gånger till livet eller mister livet genom bland annat s.k. hedersmord. Att de förföljs på grund av sitt kön torde inte behöva ifrågasättas. Många kvinnor som uppvisar dessa skäl blir trots den nya paragrafen utvisade; de blir inte trodda av myndigheterna. Mot bakgrund av detta anser vi att regeringen bör göra berörda myndigheter uppmärksamma på denna problematik.
En annan kategori under denna paragraf är kvinnlig könsstympning. I Sverige har ett fåtal kvinnor fått uppehållstillstånd därför att de riskerar att bli omskurna. Men vi har också sänt tillbaka unga kvinnor till länder där de med största sannolikhet kommer att bli stympade. Även här måste ett humant och mänskligt perspektiv genomsyra ärendehanteringen av de asylsökande och ge flickorna skydd av lagen.
Att få skydd i Sverige med anledning av rädsla för förföljelse på grund av homosexualitet borde vara en självklarhet. Detta ska gälla oavsett om man har visat det öppet i hemlandet eller först här i Sverige vågat leva ut sin sexuella läggning. Det ska inte vara nödvändigt som det varit med ett flertal iranska män att först när de gått ut i media och därmed blivit ”kända homosexuella” har de fått uppehållstillstånd.
I skrivelsen menar man att skyddet för kvinnor i anknytningsärenden har förbättrats i och med förslagen i samband med prop. 1999/2000:43. I teorin, ja, men inte nämnvärt i praktiken. Det gäller kvinnor som ”före de två obligatoriska åren” lämnar sin man pga att de själva eller barnen misshandlas men som precis som i alla andra fall av kvinnomisshandel har svårt att bevisa att så har skett. Dessa kvinnors och barns behov av skydd behöver tas på allvar och därmed stärkas och utökas. Många gånger väntar dödshot och utfrysning från familjen, och eventuellt endast prostitution som inkomstkälla. Trots att flertalet kvinnor får stanna så är det just de ca 140 som inte får stanna som kanske är mest i behov av uppehållstillstånd.
Miljöpartiet var kritiskt till propositionens förslag som vi inte ansåg var tillräckliga. Se mer om detta i vår motion, 1999/2000:Sf17, med anledning av propositionen Uppehållstillstånd på grund av anknytning.
De flesta ärendena i Utlänningsnämnden avgörs av domare, inte av nämnden. Åtskilliga gånger har vi måst ställa oss frågan vad som hänt med ordet ”humanitet” t.ex. Man avvisar människor och bryter ibland mot tre konventioner: barnkonventionen, Genèvekonventionen och konventionen för mänskliga rättigheter.
Vi vill att Utlänningsnämnden byts ut mot civil domstol, exempelvis författningsdomstol. Detta skulle innebära en tvåpartsprocess med ökad möjlighet till muntlig förhandling, främst i asylärenden.
Det är dock viktigt att påpeka att fram till en sådan reform är genomförd är det ytterst viktigt att arbeta på förbättringar i de nuvarande systemen. Vi nämner här i motionen tillämpning av barnkonventionen, bättre landkunskap, bättre skydd för kvinnor, behandling av homosexuella, mottagandet, förbättrad asylprocess, anknytning och mycket mer.
Allting blir inte automatiskt mycket bättre endast av att man ändrar organisation – även om i det här fallet en tvåpartsprocess, muntlig förhandling och större öppenhet betyder stora förbättringar.
Det gäller också att bli kvitt omänskliga praxis-tillämpningar av lagen och att överföra god kunskap till den nya organisationen.
Anhörigkommittén, som även skulle behandla transportöransvaret, hann inte börja med frågan förrän Sveriges regering hade förhandlat färdigt med EU om sanktioner mot flygbolag som låter ”fel” personer följa med planet.
Miljöpartiet är starkt emot skärpta regler vad gäller transportöransvar. Personal på flygbolag är inte till för att gallra personer som kan betraktas som s.k. illegala flyktingar.
Att principerna för arbetskraftsinvandringen bygger på en proposition från 1968 visar på att det är dags att se över detta å det snaraste. I skrivelsen tas den rapport upp som Migrationsverket gjort i samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen om möjliga förändringar på området. Med denna rapport som underlag bereds för närvarande ställningstaganden inom Regeringskansliet.
Miljöpartiet anser att arbetskraftsinvandringen ska präglas av en generell öppenhet med ökade möjligheter för alla yrkesgrupper och båda könen, inte bara vissa artister, idrottsmän samt specialister inom internationella koncerner. Vi anser inte att vi ska skapa ett system för elitgästarbetare utan att den som vill, oberoende yrkestillhörighet, ska beredas möjlighet att arbeta i Sverige. Därmed anser vi att de förslag som regeringen avser att återkomma med bör vara i den riktningen som vi beskriver ovan. Dessutom föreligger långa handläggningstider vad gäller uppehållstillstånd på grund av arbetsmarknadsskäl. Migrationsverket har i en rapport pekat på att antalet som sökt tillstånd av arbetsmarknadsskäl har ökat med 23 % de första sju månaderna i år jämfört med förra året och att de inte klarar av den belastningen med nuvarande resurser. Idag är genomsnittstiden 63 dagar. Detta bör regeringen se över.
I stället för att gå i spetsen för en humanare och mänskligare migrations- och flyktingpolitik är det stor risk att Sverige ger avkall på sin nationella politik till förmån för en mer restriktiv EU-politik. Se till exempel på frågan om transportöransvaret. Ett annat exempel är Dublinkonventionen.
Följderna av en ensidig, snäv tolkning av Dublinkonventionen har Miljöpartiet pekat på i tidigare motioner. Varje medlemsstat har rätt att med den sökandes samtycke pröva en asylansökan som framställs till den, även om prövningen inte åligger staten enligt Dublinkonventionen. Sverige bör i vissa fall använda sig av den möjligheten, vilket inte sker idag.
Dublinkonventionen ställer till stora problem och lidanden för asylsökande om de talar om att de kommer från ett annat EU-land. Så snart man varit i t.ex. Danmark eller Tyskland (länder som Sverige ingått avtal med om hur man tillämpar konventionen) kan Sverige omedelbart skicka tillbaka dem dit. Hänsyn tas då inte till om man har anhöriga i Sverige, eller om det första mottagarlandet omedelbart skickar tillbaka den asylsökande till misär, tortyr eller död.
Sverige bör i EU-sammanhang verka för att bidragen till UNHCR inte på något sätt minskar utan att FN:s flyktingkommissariat kan fortsätta att hålla en hög nivå på sin verksamhet.
I debatt efter debatt användes argumentet att i och med Sveriges medlemskap i EU skulle möjligheterna att studera utomlands öka. Vi har dock fått indikatorer på att det i ansökningsförfarandet tar mycket lång tid och är tämligen krångligt att få uppehållstillstånd som gäststuderande. Med nuvarande resurser är det svårt att klara av ökningen av ansökningar. Detta bör därför ses över. Vi anser också att det ska vara lika lätt att få komma hit som gäststudent från andra delar av världen som för EU-medborgare.
Miljöpartiet är inte av samma åsikt som regeringen vad gäller tillämpningen av visering. Regeringen menar att den generella praxis som Migrationsverket tillämpar innebär att normalt beviljas besök av föräldrar, barn och syskon till någon som bor i Sverige. Men från länder där ”avhoppen” erfarenhetsmässigt är många gör Migrationsverket en mer restriktiv bedömning än för sökande från andra länder. Miljöpartiet anser att det är diskriminerande att inte samma regler gäller alla länder och om det är så att någon ”hoppar av” under ett besök får man behandla den personens asylskäl. Att utestänga hela grupper från att besöka sina släktingar på grund av dessa skäl finner vi oacceptabelt.
Om Sverige sägs sträva efter att tillämpa en generös och human viseringspolitik men ställer upp onödiga hinder för t.ex. släktingar att träffas, så måste en ändring ske med det snaraste.
Enligt beslut i riksdagen den 1 juni 1999 gavs Invandrarverket befogenheter att efter överenskommelse med polismyndigheten bistå vid personkontroll i samband med inresa eller utresa. Invandrarverkets (nuvarande Migrationsverket) funktion är att komplettera polisen vid gränskontrollen. För att befästa detta förhållande beslutades om förändringar i utlänningslagen. Invandrarverket välkomnade denna förändring. Man menade att man skulle få större kontroll, och redan vid gränsen skulle man kunna identifiera de inresande som senare skulle söka asyl och ha kännedom om deras intressehistoria. Miljöpartiet menade att det fanns mycket gott att hämta från en kompetensförstärkning vid gränskontrollerna samt att det skulle innebära att mycken personlig oro och ovisshet kunde undvikas för den asylsökande, även i de fall där det är tydligt att asyl ej kan komma ifråga.
Vi påpekade dock att risken fanns att Migrationsverkets roll successivt skulle komma att förändras på ett negativt sätt med alltför koncentrerat tänkande angående just effektiviseringen kring avvisningsfrågorna. Tyvärr har farhågorna delvis besannats. På grund av detta och brist på resurser hos Migrationsverket har också befogenheterna mer och mer åter flyttats över till polisen.
Alltid när det är fråga om effektivitet i behandling av människor måste man vara uppmärksam på att humanitet inte sätts på undantag. Mottagandet och hela asylprocessen måste, vare sig det blir utvisning eller ej, präglas av respekten för alla människors lika värde, tolerans och ett gemensamt rättssystem.
Asylsökande som väljer att inte bo på Migrationsverkets anläggningar erhåller en bostadsersättning istället. Den är idag för ensamstående 500 kronor per månad och för en familj 1 000 kronor per månad. En dagersättning om 71 kronor lämnas också för att täcka behovet av mat, kläder och annat. Man kan också få bidrag till kollektivtrafikkort.
Nivån vad gäller dagersättningar dels för boende, dels för uppehälle är idag mycket låg och stämmer inte alls med de faktiska kostnaderna.
Beslutet om bidragsnivåerna till asylsökande i Sverige togs 1994 och har inte förändrats sedan dess. Det är hög tid att dessa ses över och ändras till en rimlig nivå. Någon annan möjlighet att försörja sig finns oftast inte då vi vet att det är mycket svårt att få arbete för den med utlandsklingande namn som dessutom inte talar särskilt bra svenska, vilket gäller de flesta asylsökande.
Att sedan denna dagersättning kan reduceras på grund av att personen – utan giltigt skäl – inte deltar i den obligatoriska verksamheten är kränkande. Det finns fall där dagersättningen blivit indragen på grund av sjukdom eller att barn varit sjuka etc och personen därför inte har kunnat delta. Att omyndigförklara människor på detta sätt är kränkande.
Vi anser att även asylsökande barn ska ha en fullgod undervisning precis som de barn som är bosatta i Sverige. Barn som inte är folkbokförda här och som är i behov av att gå i särskola har inte heller samma rätt som svenska barn. Av 7 kap. 2 § specialförordningen framgår att styrelsen får medge att ta emot sådana barn. I proposition 2000/01:115 Asylsökande barns skolgång skriver man att: Specialskolemyndigheten har rätt att besluta om mottagande av aktuella barn i specialskolan. Det förekommer att barn tas emot i dessa skolor.
Men barn som inte är folkbokförda här har således ingen rätt till utbildning inom särskolan. Vi anser att detta ska genomföras som en rättighet.
I skrivelsen skriver man att ”ungdomar i gymnasieåldern erbjuds gymnasieersättande verksamhet genom Migrationsverkets försorg. Många av de ungdomar som kan och vill erbjuds undervisning i ordinarie gymnasieskola.” Miljöpartiet menar att alla ungdomar i gymnasieåldern, dvs t o m det år man fyller 20 år, ska erbjudas undervisning i ordinarie gymnasieskola. Undervisning ska kunna erbjudas så att den anpassas efter de asylsökande ungdomarnas behov och kunskapsnivå. Enbart gymnasieersättande verksamhet är inte tillräckligt, detta även för att underlätta den fortsatta integreringen i det svenska samhället och för att se till att dessa ungdomar inte kommer efter i sina gymnasiestudier.
I skrivelsen saknas ett problematiserande angående förvarstagande. Till exempel diskuteras inte praxis och de förutsättningar som idag gäller för förvarstagande. Är det rimligt att på grund av att man inte kan bevisa sin identitet, att det krävs en mer omfattande utredning eller att det finns risk att personen kommer att gå under jorden sätta någon i förvar? De asylsökande ska inte behandlas som brottslingar och därmed inte heller fråntas sin frihet.
Miljöpartiet anser att en bortre tidsgräns bör införas samt att stor restriktivitet bör gälla beträffande att ta personer i förvar. Det ska föreligga synnerliga skäl såsom att personen är kriminell. Att frånta en människa hennes rörelsefrihet är kränkande handling.
Det främsta skälet till att ta asylsökande i förvar är beslut om att avvisningar och utvisningar ska verkställas; man vill med andra ord helt enkelt hindra människor från att gömma sig. Ungefär en tredjedel av de asylsökande tas numera i förvar och andelen har ökat sedan Migrationsverket tog över verksamheten från polisen 1997.
Varken vuxna eller barn får tas i förvar så att barnet skiljs från båda sina föräldrar; däremot är det tillåtet att skilja barnet från en av sina föräldrar. Att vara barn i asylprocessen är att leva under stor press. Att se sina föräldrar låsas in är att leva under ännu större rädsla. Därmed finns det än starkare skäl att inte ta vuxna med barn i förvar.
Svenska myndigheter använder termen ”återvandring” när det handlar om personer som har uppehållstillstånd i Sverige och som väljer att flytta tillbaka till hemlandet.
All annan flytt tillbaka till hemlandet kallas ”återvändande” vare sig det är frivilligt eller inte, d.v.s. även för personer som nekas asyl eller uppehållstillstånd. Miljöpartiet vill lyfta fram och uppmärksamma detta språkbruk. Slutsatsen blir att om inte den avvisade går under jorden eller tar till våldsamt motstånd så betraktas det som om hon eller han frivilligt har ”återvänt”, hur än de faktiska omständigheterna förhåller sig.
Ett vanligt ord i dessa sammanhang är nu för tiden ordet ”avlägsnande”.
Invandrarverket (nu Migrationsverket), som 1 januari 1999 tog över huvudansvaret för verkställighet av beslut om avvisning och utvisning, har under tiden utvecklat former för att i samarbete med internationella organisationer och humanitära enskilda organisationer etablera integrerade program för dem som återvänder självmant. Miljöpartiet anser att man måste vara försiktig så att dessa program inte innehåller moment av övertalning eller hot.
Utrikesdepartementet arbetar med frågan om ”återtagande”. Det kan handla om praktiska hinder och problem med att identifiera personer eller att få resehandlingar utfärdade, eller också kan det handla om en medveten strategi från vissa länder att vägra att återta egna medborgare. Dialog om återtagandeavtal pågår på Utrikesdepartementet.
Miljöpartiet vill påpeka vikten av att Utrikesdepartementet och berörda myndigheter noga tar reda på vilka förhållanden den enskilde personen ”återvänder” – skickas tillbaka – till.
Precis som det skrivs i skrivelsen och som Barnombudsmannens rapport Båda är bäst, typ finns det stora brister i vad gäller att tydliggöra barn i asylprocessen: Vilka skäl har vägt för eller mot ett bifall ur barnets perspektiv, har barnet hörts och på vilket sätt skulle ett avslag påverka barnet? Vi anser vidare att asylprocessen behöver göras mer barnvänlig och när barn intervjuas ska det göras av personal som har särskild kompetens att tala med barn. Stora insatser vad gäller ytterligare utbildning om barnets bästa och hur detta ska hanteras krävs.
I Miljöpartiets motion En mänskligare asylpolitik beskriver vi mer om barn i asylprocessen. Där tas bland annat upp de ensamkommande barnens situation. Eftersom barnen ofta är otrygga och mår dåligt på andra sätt, riskerar ett tillfälligt uppehållstillstånd att kraftigt försämra barnets möjligheter att utvecklas och integreras i Sverige. Ensamkommande barn borde få permanenta uppehållstillstånd direkt och aldrig beviljas tillfälliga uppehållstillstånd, även om barnen som regeringen misstänker skickas iväg som en ”brygga” för föräldrarna att komma efter. Dessutom bör handläggningstiden inte vara längre än tre månader.
Trots att antalet barn som lever gömda har minskat anser vi att de barn som idag lever gömda bör tillsammans med sina familjer få amnesti eller uppehållstillstånd av humanitära skäl. Barn som lever gömda lever under mycket svåra förhållanden och under stor press. Argumentet att föräldrar skulle utnyttja sina barn i asylprocessen och få amnesti genom att gömma sig är ett cyniskt påstående. De allra flesta föräldrar utsätter inte sina barn för stora påfrestningar i onödan, att välja att gå under jorden vittnar mer om den rädsla etc som föräldrarna känner för att skickas tillbaka.
|
Stockholm den 10 oktober 2001 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
|
Gunnar Goude (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Marianne Samuelsson (mp) |