Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt Migrationsverket och Integrationsverket att planera för döva asylsökande och invandrare.
Döva asylsökande och invandrare tar ofta kontakt med Sveriges Dövas Riksförbund för att få information på teckenspråk om rättigheter och skyldigheter, hur man går till väga för att söka uppehållstillstånd m.m. Förbundet har inte möjlighet eller kompetens att hjälpa på det sätt som är nödvändigt men skulle gärna samarbeta med Migrationsverket och Integrationsverket. Myndigheterna har inte den kunskap och insikt i förhållandena för döva som är nödvändiga för att underlätta integrationen i det svenska samhället.
Döva asylsökande söker sig till dövföreningar ute i landet för att få information men i första hand för att få kontakt med döva i Sverige. Det finns exempel på resor på 50–60 mil för att nå närmsta dövförening.
Döva placeras oftast en och en på olika förläggningar. Det innebär en mycket svår isolerande situation när ingen annan person kan teckenspråk – varken det teckenspråk som invandraren använder eller det svenska teckenspråket.
Döva kan inte delta i sfi – de måste först få ”tfi”, teckenspråk för invandrare. För att döva skall lära sig svenska måste de först kunna det svenska teckenspråket för att utifrån det lära sig läsa och skriva svenska.
Många döva kommer från länder där de och deras språk är förtryckt. Teckenspråket används inte, döva barn skall lära sig tala och avläsa munrörelser, vilket leder till känsla av utanförskap, misstro och missnöje och inte minst bristande möjligheter att förstå och göra sig förstådd. Kommunikation på dövas egna villkor finns inte.
Ett viktigt steg in i det svenska samhället är att få kunskap om förhållandena för döva i Sverige. Denna information får de inte av invandrarmyndigheterna. För familjer med döva barn är det mycket viktigt att få information om att teckenspråket är erkänt som ett språk i Sverige, att det är undervisningsspråk i dövskolan och att föräldrar har rätt att lära sig teckenspråk. Erfarenheten har visat att många av dessa föräldrar inte vet detta och därför inte kan ge barnen det stöd de behöver.
Föräldrar med döva barn bör därför placeras i anslutning till en teckenspråkig förskola eller en dövskola. Där kan de också få kontakt med svenska föräldrar som kan stödja familjen.
Vuxna döva måste få närhet till en större dövförening som de lätt kan komma i kontakt med. Det är vanliga sociala kontakter man behöver. Döva från olika länder kan på ett helt annat sätt än personer som hör kommunicera med varandra även om teckenspråken är helt olika. Oftast finns sådana större föreningar på samma orter som dövskolorna. Vuxna döva måste få möjlighet att lära sig svenskt teckenspråk först, därefter blir sfi aktuellt för dem.
Västanviks folkhögskola har sedan många år en särskild invandrarlinje. Skolans erfarenheter måste tillvaratas. Även på de orter som har dövskolor borde det finnas möjligheter att erbjuda tfi.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
|
|
Inger Lundberg (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |