Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förbättra möjligheterna för funktionshindrade och kroniskt sjuka att få arbete.
Regeringen har aviserat en översyn av de ekonomiska incitamenten till att förbättra människors hälsa i arbetslivet. I denna ekonomiska diskussion framförs ofta behovet av åtgärder som till exempel förlängning av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen, införande av högkostnadsskydd och justering av arbetsgivaravgiften. Dessa incitament kan möjligen öka engagemanget för de enskildas hälsa från arbetsgivaren, men de kan lika väl slå fel genom att färre arbetsgivare har råd att anställa människor. Detta ger i sin tur lägre intäkter, och därmed ökar belastningen på socialförsäkringssystemen generellt. Förslagen om att arbetsgivaren ska bära ett större ekonomiskt ansvar kan alltså få motsatta och icke önskvärda effekter.
I kommande förslag om att förbättra människors hälsa inom arbetslivet är det avgörande att man särskilt studerar hur man kan öka tillträdet till arbetsmarknaden för bland andra personer med olika grad av funktionshinder. Många funktionshindrade och personer med kroniska sjukdomar har i dag svårt att finna, få och behålla ett arbete. I ett eventuellt kommande förslag om arbetsgivarinträdet bör detta tas på största allvar. I ett fall där arbetsgivaren med en lång arbetsgivarinträdesperiod väljer mellan två personer som är lika kompetenta, men där den ena av dem har exempelvis en reumatisk sjukdom, är risken stor att man väljer den som inte är sjuk. Lagen mot diskriminering i arbetslivet – som trädde i kraft år 2000 – kommer i dessa fall att vara mycket svår att åberopa eftersom den bygger på att det bevisligen har förekommit diskriminering.
Regeringen bör i den aviserade översynen noga överväga högkostnadsskydden både för den enskilde och för arbetsgivaren. Med dagens arbetsgivarinträdesperiod finns det för arbetsgivaren inga incitament att minska sina kostnader när det gäller personer med hög sjukfrånvaro som beror på ett funktionshinder. Man bör därför se över om det skydd som försäkringskassan går in med när en person varit sjukanmäld vid tio olika tillfällen under ett år kan utvidgas och förändras. I dag är det inte förrän vid årets slut som försäkringskassan eventuellt går in under arbetsgivarinträdesperioden. Detta system bör få en annan lösning.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |