Motion till riksdagen
2001/02:Sf265
av Helena Bargholtz (fp)

Sjukförsäkring och pensionsberäkning för nyetablerade företagare


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förutsättningarna för att arbetstagare över 55 års ålder som på grund av permittering valt att bli egen företagare ej skall behandlas sämre i sjukförsäkrings- och pensionshänseende än om han valt att leva på arbetslöshetsersättning, omskolningsbidrag m.m. bör utredas.

Motivering

När ett stort företag går i konkurs och flera tusen arbetstagare ställs på gatan går ju samhället in och hjälper de arbetslösa på skilda sätt. Kostnaderna för samhället blir ofta astronomiska och det nuvarande systemet innebär dessutom att kostnaderna nästan alltid blir stora även under en lång följd av år. Speciellt besvärligt blir det för arbetstagare i 50-årsåldern, eftersom arbetsgivare ogärna anställer dem. Många av dessa litet äldre arbetstagare skulle med rimlig chans att lyckas kunna starta egna småföretag, men de vågar oftast ej göra detta bl.a. eftersom det samtidigt innebär en stor risk att sjukersättningsnivån och pensionsnivån blir lidande om personen råkar bli långvarigt sjuk under de första åren, innan företaget fått ”luft under vingarna”.

Trots allt är det en minoritet som hamnar i den olyckliga situationen att först bli arbetslös och därefter även långvarigt sjuk. Men risken (även om den är liten) avskräcker många från att lösa sitt sysselsättningsproblem genom att starta eget. För samhället vore det säkerligen en mycket god affär att garantera en skälig inkomst och en skälig pension för den som misslyckas av ovan skisserade skäl. Förutsättningarna för detta bör därför utredas.

Skatteinkomsterna från dem som lyckas som egna företagare torde i de flesta fall vida överstiga de utgifter som samhället drabbas av genom att gå in med detta skyddsnät. Förutom att det troligen blir en god affär för samhället, har man den samhällsmoraliska aspekten: Ingen bör lämnas i sticket för att han både blivit arbetslös och långvarigt sjuk. Han är inte i mindre behov av samhällets stöd än om han enbart blivit arbetslös eller långvarigt sjuk.

Stockholm den 3 oktober 2001

Helena Bargholtz (fp)