Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om förtydligande lagstiftning till skydd för utländska kvinnor i Sverige.
Den senaste tiden har vi i media återigen fått läsa om hur utländska kvinnor som gift sig med en svensk medborgare står rättslösa. Detta trots den nya lag som trädde i kraft förra året som innebär att en utländsk kvinna som blir misshandlad av sin man ska få stanna i Sverige även om hon väljer att lämna honom.
Varje år kommer det mellan 5 000 och 7 000 kvinnor till Sverige för att leva med en man som bor här. Av dessa hamnar ca 300 kvinnor på en kvinnojour efter misshandel. Av de kvinnor som misshandlats har cirka en tredjedel levt med en svensk man, övriga med en invandrad man som oftast gift sig med en kvinna från sitt ursprungsland.
Det finns exempel på att Utlänningsnämnden har gett utländska kvinnor beskedet att lämna Sverige trots att de vid upprepade tillfällen blivit både våldtagna och misshandlade av sina män. I vissa av fallen har männen också dömts för övergreppen.
Lagen säger att utlänningar som gifter sig med någon som bor i Sverige får permanent uppehållstillstånd efter två år. Syftet är att undvika skenäktenskap. I lagen finns det sedan den 1 juli år 2000 vissa undantag som gör att personen får stanna även om förhållandet tar slut. Ett av dem lyder: ”Förhållandet tar slut på grund av att personen eller dennes barn misshandlats eller kränkts. För att undantagen ska gälla måste förhållandet vara seriöst.” Ur regeringens lagförslag kan man vidare läsa: ”Om varje slag av våldshandling eller kränkning som sökanden eller sökandens barn utsatts för skulle medföra en obetingad rätt till fortsatt uppehållstillstånd skulle regeln emellertid lätt kunna missbrukas för att kringgå invandrarbestämmelserna. Regeringen anser därför att enstaka mindre allvarliga våldshandlingar i sig inte bör medföra att sökande beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige.” Inte nog med att denna formulering är direkt kränkande och etniskt diskriminerande, den lämnar också ett tolkningsutrymme i lagen som kan innebära att kvinnor trots mycket starka skäl kan tvingas lämna Sverige.
Det finns därför anledning att förtydliga lagtexten så att det inte råder någon tvekan om att, i det fall en misshandel eller annan allvarlig kränkning av kvinnan har ägt rum, en utländsk kvinna inte skall kunna utvisas om hon lämnar sin man.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Caroline Hagström (kd) |