Motion till riksdagen
2001/02:Sf253
av Helena Bargholtz (fp)

Vissa förändringar av socialförsäkringssystemet


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vissa förändringar i socialförsäkringen.

Motivering

Arbetslivets villkor har under de senaste åren förändrats. I och med det borde också vissa delar i socialförsäkringen förändras. Ta som exempel en kvinna som har diagnosen bröstcancer och har opererat bort sitt ena bröst och nu har kommit tillbaka till arbetslivet igen.

I arbetslivets tuffa tempo måste man hänga med och det gör hon. Men för ½ år sedan orkade inte hennes kropp med. Hon blev sjukskriven under ett antal månader så att kroppen skulle få en chans att återhämta sig. Nu är hon tillbaka i arbetslivet igen. Som arbetslivet ser ut i dag gäller det att ge järnet. Hon arbetar minst sina 100 procent därför att arbetet kräver det. Hon känner att hon orkar att arbeta hårt under en längre tid men sedan måste kroppen få vila.

Hennes fråga är om hon inte kan få arbeta normalt under en tid därför att arbetet kräver det, och sedan få vara ledig under ett antal månader för att kroppen skall få återhämta sig. Hon har behov av att vara sjukskriven 25 procent, men på grund av arbetet och hennes kropps behov vill hon spara och lägga ihop dessa 25 procenten till en längre tids återhämtning. Men enligt lagstiftningen kan man inte få göra så. Försäkringskassan hävdar att man inte kan planera när man skall vara sjuk. Försäkringskassan har helt rätt. Men när det gäller svåra sjukdomar är det väl bättre om personer kan vara i arbete under en tid, sedan få en återhämtningsperiod och därefter återkomma i arbete igen. Denna möjlighet skulle vara bra för många som har svåra sjukdomar.

Det är också bra för deras arbetsgivare som vet att de finns tillgängliga under en tid men att de sedan är borta under några månader för att sedan återkommer i arbete igen. Det andra alternativet är att de blir långtidssjukskrivna och sedan måste få sjukpension. Detta är inte bra för deras livskvalitet och inte heller för samhällsekonomin.

Stockholm den 3 oktober 2001

Helena Bargholtz (fp)