Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att utforma ett försäkringssystem som omfattar även dem som väljer en alternativ livsstil.
Det är tveklöst så att den livsstil som de flesta av oss har idag inte är hållbar. Genom vår höga förbrukning av naturresurser så tar vi inte bara resurser i anspråk som andra nu levande människor borde ha rätt till – vi utnyttjar också framtida generationers resurser genom att vi använder naturresurser fortare än vad de förnyas. Det är många som säger att vi behöver ändra vår livsstil men det är få som gör det i någon större utsträckning. Hittills har det, när vår livsstil diskuterats, mest talats om att man skall välja miljömärkta tvättmedel, köpa KRAV-mat och ibland ställa bilen och ta cykeln istället. Detta är bra och viktiga förändringar av vår konsumtion men det är långt ifrån tillräckligt för att minska vår resursförbrukning i tillräcklig utsträckning, och det är knappast vad man kan kalla en livsstilsförändring.
Det finns idag inga färdiga recept på hur vi skall kunna anpassa vår livsstil för att vår miljöpåverkan och vårt resursutnyttjande skall bli hållbart. Vi måste pröva oss fram, söka nya lösningar och känna efter hur man kan leva på ett annat sätt som tär mindre på naturens resurser. Denna motion handlar om hur vi kan förändra de sociala trygghetssystemen så att de inte är ett hinder för dem som vill pröva nya vägar och förändra sin livsstil.
De allra flesta svenskar har en mycket hög materiell konsumtion, men priset vi betalar för att fortsätta öka konsumtionen är högt. Allt fler arbetar övertid, allt fler blir utbrända av sitt arbete och vi har allt mindre tid för väsentligheter i livet som familj, vänner och helt fri tid. Med nuvarande livsstil föröder vi alltså inte bara naturvärden och naturresurser. Vi bidrar också till stora sociala problem.
Valet mellan att arbeta mycket eller lite är svårt för de flesta och skälen till det är flera.
Arbetsgivare ställer krav på sina anställda. Att vilja arbeta lagom mycket eller till och med ganska lite passar inte in i normen för hur en arbetare skall vara. Istället skall vi vara flexibla, villiga att arbeta extra och på så sätt anpassa oss till arbetsgivarens tillfälliga behov av arbetskraft. Vårt eget behov av fri tid värderas – med få positiva undantag – som något mindre väsentligt av arbetsgivaren.
Den livsstil vi idag har, med ett högt arbetstempo och lång arbetstid, förutsätter också oftast att vi har möjlighet till en hög konsumtion, och därmed en hög inkomst, för att få livet att fungera. Vi arbetar mycket och har inte tid att laga maten från grunden med riktiga råvaror. Istället köper vi halv- eller helfabrikat som naturligtvis är dyrare. Semestern och resten av fritiden känns för många allt för kort och vill man få ut så mycket som möjligt av den kostar en semesterresa eller något annat man vill göra oftast mycket pengar. Att laga kläder eller sy om kläder när barnen växer tar för mycket tid. Istället köper vi nytt. Arbetar man mycket kanske det inte fungerar att åka kollektivt. Istället kanske man behöver en bil eller en familj kanske behöver två – en kostnad som man annars kanske hade kunnat undvika. Mycket av detta är i och för sig saker som vi vill ha, som vi uppskattar, men mycket är också onödigt och sådant vi känner att vi behöver bara för att tiden inte räcker till. Lönearbetet ger inte bara förutsättningar för konsumtion. Det kräver också konsumtion.
Ytterligare ett skäl till att det kan vara svårt att jobba mindre är att de sociala försäkringssystemen är utformade på ett sätt som missgynnar dem som väljer att vara lediga under någon längre period, utöver semestern. Om du under en period väljer att inte ta ett arbete för att bara vara ledig, försvinner din rätt till sjukersättning eller föräldraförsäkring baserad på din vanliga inkomst även om den ledigheten inte är längre än en dag. Socialförsäkringarna är anpassade till ett samhälle där alla arbetar och att inte arbeta betraktas alltid som något ofrivilligt och du skall då vara inskriven hos arbetsförmedlingen och stå till arbetsmarknadens förfogande.
Vi har idag ett samhällssystem och en livsstil som bygger på att vi alla alltid skall arbeta heltid. Det finns ett direkt samband mellan arbetet, konsumtionen och tryggheten utöver det självklara att arbetet möjliggör konsumtion och trygghet. Till stor del kräver arbetet också konsumtion. Skall vi få våra liv att gå ihop med ett heltidsarbete är det så gott som en förutsättning att vi kan konsumera mera. Skall vi dessutom få del av trygghetssystemen så krävs att vi alltid står till arbetsmarknadens förfogande. Att kliva av den karusellen kostar för de flesta allt för mycket. Systemet gör det svårt att byta livsstil, svårt att välja ett annat sätt att leva än det som idag är norm.
En rörelse som de sista åren växt sig starkare är de som frivilligt väljer en enklare livsstil, att arbeta mindre, för att få tid över till annat. ”Frivillig enkelhet” är ett begrepp som används för att beskriva denna rörelse. Det är den direkta översättningen av engelskans ”Voluntary Simplicity”. Andra benämningar som t ex ”Medveten enkelhet”, ”Sustainable Living” och ”Downshifting” används också för detta sätt att se på tillvaron och sina egna möjligheter. Frivillig enkelhet handlar först och främst om att ta ställning till frågor om hur man vill leva sitt liv, att inte följa strömmen utan att tänka och välja själv. Vi säger ofta att vi har ont om tid. Men på den punkten råder det rättvisa, vi alla har resten av livet kvar. Om vi upplever att vi har ont om tid så beror det nog på att vi har tryckt in för mycket, och kanske även fel saker, på varje 24-timmarspass.
Att konfronteras med idealen i Frivillig enkelhet kan fungera som ett hjälpmedel för att utforma det liv som man längtar efter att leva. Frivillig enkelhet är ingen formel att leva efter, men följande fyra ideal beskriver väl vad det handlar om: materiell enkelhet, god gemenskap, göra det man älskar att göra samt att leva i nuet.
Runt om i Sverige har det startats studiecirklar där människor tillsammans med andra lär sig och funderar över hur de kan förändra sitt liv för att göra det rikare genom att dra ner på tempot och frivilligt leva materiellt enklare, att tära mindre på sig själv, på andra och på naturens resurser.
Med dagens sociala försäkringssystem är det mycket svårt att välja en livsstil som inte enbart bygger på lönearbetet utan att periodvis stå utan ett skydd. Systemet kräver att vi alltid står till arbetsmarknadens förfogande. Om vi föredrar att under kortare eller längre perioder vara utan arbete och leva på tidigare inkomster så saknar vi ett försäkringsskydd om vi skulle bli sjuka eller om vi skulle skaffa barn. Detta gör att systemets trovärdighet urholkas. Socialförsäkringarna blir endast de ständigt lönearbetandes försäkring och blir därmed till ett hinder för dem som vill ha en livsstil som delvis bygger på annat än lönearbete.
Det finns idag en debatt om valet mellan ett grundtrygghetssystem och den nuvarande principen om att man får en andel av sin inkomst vid sjukdom eller föräldraledighet. Att välja grundtryggheten istället för det nuvarande systemet vore förödande för den generella välfärden. Det skulle driva oss in i ett system med privata försäkringslösningar som alltid kommer att ske på den starkes villkor. Det finns också en stor risk att det skulle leda till ett växande motstånd mot ett skattetryck som möjliggör att vi kan garantera allas välfärd genom att de med högre inkomster skulle tvingas lägga en växande andel av sin inkomst på privata försäkringar.
Om vår avsikt är att möjliggöra ett försäkringssystem som omfattar alla, även dem som inte väljer att ständigt lönearbeta utan som periodvis föredrar att göra andra saker, då måste vi finna en annan metod än grundtrygghet. Ett sätt skulle kunna vara att förändra försäkringssystemen så att de inte kräver att man ständigt finns till arbetsmarknadens förfogande, så att den som blir sjuk men inte har ett jobb eller är inskriven på arbetsförmedlingen också får rätt till sjukersättning baserad på tidigare inkomster. Det kan även finnas andra lösningar på detta problem, och för att bättre undersöka hur även de som väljer en alternativ livsstil kan omfattas av de generella socialförsäkringarna bör en utredning tillsättas med detta uppdrag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Jonas Ringqvist (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |