Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att återbetalningsskyldighet endast skall kunna fastställas från det att faderskap fastställts.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en ”pappamånad” när faderskap fastställs eller ändras sent i ett barns liv.
Enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd lämnas stöd om föräldrarna inte bor tillsammans och barnet bor och är folkbokfört hos boföräldern (3§). Boföräldern skall också bo här i landet och om barnet är under 18 år vara vårdnadshavare för barnet (3§). Stöd betalas ut om den bidragsskyldige föräldern inte i rätt ordning betalar underhåll med ett belopp som motsvarar stödet eller på annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll (4§). Stöd lämnas fr.o.m. månaden efter att föräldrarna flyttat isär eller rätt till stöd annars uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden. Stöd lämnas längst t.o.m. den månad barnet fyller 18 år (6§). Beloppet är 1173 kronor per månad och barn (8§).
Av ovanstående framgår att underhållsstöd betalas ut till en boförälder om den bidragsskyldige föräldern inte betalar underhåll eller på annat sätt ser till att barnet får det han eller hon ska ha. I de flesta fall har ett faderskap fastställts och i andra fall kan faderskap ha förutsatts eftersom barnet är fött inom äktenskapet eller samboförhållandet.
I några kända fall har män efter flera år fått kännedom om att de är fäder. Barnet kan under sina första år levt tillsammans med mamman och den man hon är sambo eller gift med och barnet har förutsatts vara makens eller sambons. Enligt 21§ i lagen om underhållsstöd ska en bidragsskyldig förälder betala tillbaka ett belopp som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet. Återbetalningsskyldighet kan fastställas för ända upp till tre år tillbaka från den dag försäkringskassan meddelar den återbetalningsskyldige att han skall betala underhållsstöd för barnet.
Vad gäller de pappor som först efter ett antal år får reda på att de kan vara pappor och där faderskapet fastställts blir det en mycket märklig situation. Det leder till att en man som efter tre år får veta att han är pappa retroaktivt blir återbetalningsskyldig för underhållsstöd i förhållande till sin inkomst till försäkringskassan. Pappan har dessutom inte någon som helst möjlighet att utnyttja föräldraförsäkringen, föräldraledighetslagen eller pappamånaden.
Om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden har försäkringskassan möjlighet att helt eller delvis efterge statens fordran. I praktiken används dock denna möjlighet i allt för liten utsträckning. Denna ordning är inte heller tillräcklig enligt Vänsterpartiets uppfattning, eftersom det dels innebär att det är upp till varje enskilt kassakontor att fatta beslut i frågan, dels för att det faktiskt är orimligt att någon kan bli återbetalningsskyldig för ett barn vars existens man inte vetat om. Det rimliga hade varit att den underhållsskyldige blir återbetalningsskyldig från den dag då han fått vetskap om att han är pappa via faderskapstest.
Den ”nyblivne” fadern borde även erhålla rätten till en ”pappamånad” inom föräldraförsäkringen i syfte att etablera en god kontakt med barnet. Barnet måste ha en ovillkorlig rätt till bästa möjliga start med den ”nya” pappan.
Vänsterpartiet anser därför att regeln om retroaktiv återbetalningsskyldighet inom systemet för underhållsstöd och möjligheten till en pappamånad för de fäder som beskrivs ovan måste ses över i samband med arbetet med den aviserade familjepolitiska propositionen.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Lena Olsson (v) |
|
Rolf Olsson (v) |
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
Claes Stockhaus (v) |
Alice Åström (v) |