Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att transportörsansvaret inte får utformas så att det strider mot Genèvekonventionen.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om en särskild lag varigenom myndighetsutövning överlåts till transportörerna i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som klargör att det endast är systematiska, uppsåtliga beteenden eller grov oaktsamhet som kan ligga till grund för straff i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om böter inom straffrätten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att preskriptionstid samt möjlighet till överprövning i hovrätten skall finnas.
Riksdagen begär att regeringen arbetar för möjligheten att inrätta en särskild EU-myndighet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Den parlamentariska kommittén som fick i uppdrag att se över reglerna för anhöriginvandring gavs även ett tilläggsdirektiv om att se hur transportörsansvaret skulle utformas i och med Schengeninträdet. Det transportörsansvar som Sverige även har haft tidigare innebär att bolagen är skyldiga att bekosta återresa för den som vägras inresa. Schengensamarbetet kräver dock att Sverige även inför ekonomiska sanktioner mot bolagen. Därför ville regeringen att kommittén såg över hur Sverige skulle leva upp till Schengenkonventionen. Majoriteten i kommittén inklusive Kristdemokraterna ansåg dock att det förslag till sanktioner som Socialdemokraterna och Moderaterna var överens om i utredningen strider mot Genèvekonventionen. I Genèvekonventionen återfinns den absoluta rätten för människor att söka asyl. Att bötfälla transportörer leder i förlängningen till att privata flygbolag och deras anställda tvingas ta ansvar för en bedömning av vem som är flykting eller inte. Kommitténs majoritet föreslog följaktligen att regeringen skulle ta strid i frågan inom EU och få saken prövad i domstol. Regeringen valde istället att befria kommittén från uppdraget genom att hänvisa till att den inte hade lyckats ta fram ett förslag enligt de uppställda direktiven.
Det förslag som Anhörigkommitténs minoritet kom fram till beträffande transportörsansvar har grundläggande allvarliga fel som gjorde att Kristdemokraterna inte kunde acceptera det. Det finns allvarliga brister i rättssäkerheten när det gäller transportörernas (båt och flyg) möjligheter att hävda sina intressen. Dessa brister i rättssäkerheten för transportörerna skulle sannolikt komma att leda till att de tvingas behandla medborgare från tredje land utanför Schengenområdet på ett sådant sätt att Genevekonventionen bryts.
Utgångspunkten för övervägandena kring Sveriges lagstiftning om transportörsansvar är att Sverige skall följa Schengenbestämmelserna och därför måste ställning tas till hur Schengenavtalet skall införas i svensk rätt.
Till skillnad från Anhörigkommitténs minoritet anser vi att de regler som Sverige stiftar i syfte att uppfylla Schengenbestämmelserna borde stå i överensstämmelse med grundläggande svenska rättsstatliga värderingar och att transportörernas rättssäkerhet inte får åsidosättas.
Här nedan utvecklas vad som är nödvändigt att åtgärda för att regeringens linje skall vara konsekvent genomförd och att de allvarliga bristerna beträffande rättssäkerheten skall undanröjas. Vi vill understryka att vår egen politik ser annorlunda ut.
Enligt regeringsformen 11:6 kan myndighetsutövning överlåtas på enskilt rättssubjekt. Detta skall i så fall ske i lagform. Avvisning av utlänning som inte har rätt att komma till Sverige är normalt en sak för immigrationsmyndighet. Det rör sig otvivelaktigt om myndighetsutövning när en person avvisas av svensk myndighet när han kommer till landet. Detta maktutövande moment försvinner inte automatiskt när det istället läggs av staten på ett enskilt rättssubjekt såsom flygbolag. Kristdemokraterna hävdar att det rör sig om myndighetsutövning och att det därför, enligt vår grundlag, måste stiftas en särskild lag varigenom myndighetsutövningen överlåts till transportörerna. Därvid måste de med maktutövning sammanhörande frågorna om bland annat offentlighet och skadestånd vid felaktig myndighetsutövning beaktas.
Eftersom det uppenbarligen är det systematiska respektive det uppsåtliga beteendet att föra in utlänning till Sverige som man vill bestraffa genom lagen bör detta framgå av lagtext. För att tillse att sanktionerna är omgärdade med tillräcklig rättssäkerhet skall därför bestämmelserna utformas så att det är det klandervärda beteendet som straffas. Det är den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet transporterar utlänning från icke-Schengenland till Sverige som skall straffas. Det systematiska beteendet skall därför anses vara oaktsamt. Straffet skall inte vara en sanktionsavgift inom förvaltningsrätten utan böter inom straffrätten och därmed falla inom allmänt åtal. Det skall finnas en preskriptionstid och det skall vara möjligt att överpröva i hovrätten utan prövningstillstånd.
Även om förpliktelse att införa sanktioner för vissa transportörer är en skyldighet enligt Schengenavtalet kan det starkt ifrågasättas om detta är den lämpligaste vägen att nå det bakomliggande syftet. En betydligt bättre väg att gå vore att EU skapar en särskild EU-myndighet som i tredje land tar hand om kontrollen av de ombordstigande, och regeringen borde överväga möjligheten att arbeta för en sådan alternativ lösning av frågan för framtiden.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Magda Ayoub (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Ulla-Britt Hagström (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
|
Desirée Pethrus Engström (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Ingvar Svensson (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
Erling Wälivaara (kd) |