Riksdagen avslår regeringens proposition 2001/02:37.
Flyktingsmugglingen är i huvudsak ett resultat av västvärldens alltmer tätslutna gränser. Genom bl a skärpta procedurregler av olika slag gör t ex EU:s medlemsländer det allt svårare för människor att få sin asylfråga prövad. Människosmugglarnas verksamhet bygger på ett behov. Deras agerande kan ibland ta sig former som är avskyvärda och oacceptabla, men det speglar främst den avskyvärda och oacceptabla situation som miljontals människor såsom flyktingar befinner sig i. Ytterligare skärpningar i bekämpandet av flyktingsmugglingen riskerar att leda till än vidrigare förhållanden för dem som smugglas.
Tragedin då 58 kinesiska medborgare hittades döda i en container i den brittiska hamnen Dover sommaren 2000 var ingen isolerad händelse. Enligt det internationella centret för migration (ICMPD) i Wien smugglas minst 400 000 människor in illegalt i EU varje år. Tusentals människor omkommer i sina försök att fly med hopp om att nå trygghet och möjligheter till ett drägligt liv. Men mörkertalet är stort. De riktiga siffrorna kan vara flera gånger högre.
Det vanligaste är att skylla på flyktingsmugglarna – de ”gangsters” som tjänar stora pengar på oskyldiga människors nödläge och lidande. Vad som ofta förbigås är att ju tätare gränserna stängs, desto större är smugglarnas möjligheter.
Distinktionen huruvida människosmuggling sker i vinstintresse eller av humanitära skäl är i bästa fall orimligt trubbig men alldeles för ofta helt irrelevant. Det torde vara en historisk mytbildning att alla som smugglade judiska flyktingar eller baltiska flyktingar i säkerhet under andra världskriget gjorde det endast av humanitära skäl. Resultatet, d v s att ett antal människor bringades i säkerhet undan en säker död och förintelse, är för oss den främsta utgångspunkten huruvida människosmuggling som sådan ska vara straffbar eller ej.
Istället måste arbetet fokuseras på att skapa gemensamma regler för vilka skäl som ska bedömas som tillräckliga för att bevilja asyl och hur asylansökningar ska bedömas. EU måste lägga riktig kraft på att ta fram en gemensam bedömning på en så hög humanitär nivå som möjligt. Annars kommer ribban att sättas av de mest restriktiva staterna, eftersom effekten blir att asylsökande söker sig till de stater där sannolikheten att få asyl är störst. På detta område återstår således fortfarande mycket att göra för EU.
Det är viktigt att hålla isär att rättsligt pröva människosmuggling som ett brott mot den enskilda stat över vars gräns smugglingen sker och att rättsligt pröva de oacceptabla former under vilka smugglingen sker. Brottet mot den enskilda staten sker i samförstånd med den flykting som smugglas och är en del av överenskommelsen med smugglaren, brottet mot den enskilde kan utgöra ett hot mot flyktingens liv och säkerhet. Nu föreliggande förslag tar sikte på det förra fallet, men använder sig av argument som tar sikte på omänskliga förhållanden för att väcka bifall. I det senare fallet torde övergrepp för att skydda den enskilda individen kunna rättsligt beivras med andra lagrum.
Folkpartiet liberalerna menar att människosmuggling som innebär övergrepp mot den enskildes liv och säkerhet naturligtvis måste beivras. Nu liggande utkast till rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse anser vi dock inte vara rätt väg att gå, då den tar sikte på att skydda statens intressen och inte den enskilde flykting som olagligt förs in i landet.
Folkpartiet liberalerna har hela tiden varit emot Frankrikes förslag till direktiv och rambeslut. I sitt yttrande förkastade Europaparlamentet förslaget och alla svenska Europaparlamentariker röstade för Europaparlamentets yttrande. Folkpartiet liberalerna yrkar därför avslag på regeringens proposition 2001/02:37.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 26 oktober 2001 |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Johan Pehrson (fp) |