1 Innehållsförteckning 4
2 Förslag till riksdagsbeslut 5
3 Propositionen 5
4 Kristdemokraternas syn på energimarknadens funktion 5
5 Kriterier för bedömning av nättariffers skälighet 6
6 Tillsyn 6
7 Tariffutjämning 7
8 Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet 7
9 Krav på god kvalitet vid överföring av el 8
10 Regler om timvis mätning 8
11 Leveranssäkring 9
12 Leverantörsbyte 9
13 Fjärrvärmemarknaden 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energimarknadens funktion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tariffutjämning mellan glesbygd och tätort.
Riksdagen avslår regeringens förslag att upphäva reglerna för betalningsbefrielse vid timtidmätning för elkunder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bevakning av elbranschens åtaganden vad gäller säkra elleveranser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett fungerande sanktionssystem mot nätbolag vid leverantörsbyte.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tredjepartstillträde på fjärrvärmemarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att komma till rätta med riskerna för korssubventionering.
Efter avregleringarna på energimarknaden har en rad utredningar lämnat förslag till åtgärder för att förbättra regelverket och tillsynen. Föreliggande proposition innehåller bl.a. förslag till lagändringar för att förbättra tillsynen över elnätsföretagens nättariffer, minskning av möjligheten till korssubventionering mellan nätverksamhet och elhandel eller elproduktion samt förslag som innebär att överföringen av el skall vara av god kvalitet.
I motionen redogörs för de avsnitt i propositionen där Kristdemokraterna har avvikande ståndpunkter.
En säker tillgång till el och värme till rimlig kostnad är en förutsättning för såväl ett fungerande näringsliv som den enskildes välfärd. Avregleringen av elmarknaden skapade en stark prispress på el men samtidigt har nätavgifterna har höjts. I ekonomiskt hänseende är nätverksamheten lika viktig för konsumenten som elen. Det finns en betydande rationaliseringspotential inom nätverksamheterna.
Nätverksamheten är ett naturligt monopol och regleras i ellagen. Tillsyn över att reglerna följs utövas av Energimyndigheten. Med dagens tillsyn är det svårt att upptäcka om korssubvention förekommer mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt energiproduktion och energihandel. Kristdemokraterna har därför återkommande påtalat vikten av att reglerna skärps så att all form av korssubventionering motverkas. Det gäller för både el- och gasmarknaden. Dessutom måste även motsvarande regler utarbetas för fjärrvärmemarknaden. För energikunderna är det viktigt att konkurrensen fungerar och att totalkostnaden sänks. Därför behövs också bättre tillsyn över elnätsföretagens tariffer och ett ökat effektiviseringstryck, vilket bör ge lägre kostnader för elkunderna.
Dagens system är baserat på ”skäliga” kostnader. Regeringen föreslår nu ett ganska komplicerat system för att bedöma den ”prestation” som nätkoncessionsinnehavaren utför. Regeringens förslag innebär att det skall göras både en objektiv bedömning och en subjektiv bedömning av avgiften i förhållande till nätnyttan. Avkastningen skall tillåtas vara på sådan nivå att man kan attrahera kapital för investeringar i nätverksamheten i konkurrens med alternativa placeringar. Effekterna av regeringens förslag om nätnyttomodell är svåra att bedöma eftersom modellens detaljutformning är oklar. En ramlagstiftning skall skapas som är tänkt att preciseras genom utveckling av rättspraxis.
Den erhållna nätnyttan i relation till avgiftsnivån är det som är avgörande för konsumenten. Kristdemokraterna är därför principiellt för införande av en s k nätnyttomodell.
Om ett nätföretag inte delar myndighetens uppfattning om vad som är skälig tariffnivå, är det nätföretagets uppgift att styrka skäligheten.
Vi ser dock en svaghet i att det föreslagna förfarandet inbjuder till tidsmässigt segdragna prövningar i domstol, något som drabbar konsumenterna som i vissa fall under lång tid kan tvingas betala en alltför hög nätavgift.
Ett tillsynsärende avseende huruvida en nättariff är skälig föreslås i den nu liggande propositionen prövas i efterhand men prövningen får inte inledas senare än ett år efter utgången av räkenskapsåret. Detta innebär att myndigheten i praktiken har fem månader på sig eftersom nätägaren är skyldig att lämna in årsrapport inom sju månader.
Kristdemokraterna anser att detta ställer stora krav på att myndigheten har tillräckliga resurser, både personella och ekonomiska. Brist på resurser får ej bli anledning till att ärenden som borde prövas inte blir föremål för åtgärd. Inte heller får bristande resurser leda till att pågående prövningar avbryts. Om så blir fallet uppnås inte ett av reformens grundläggande syften: att skapa ett för konsumenten lägre och mer rättvist avgiftssystem.
Redan idag gäller att elanvändare inom ett koncessionsområde skall ha samma nättariff, dock kan olika kundkategorier ha olika nättariffer.
Samredovisning föreslås nu bli obligatorisk, dvs. koncessionsområden som ligger geografiskt nära varandra och sammantagna inte utgör en för nätverksamhet olämplig enhet skall samredovisas. Syftet är att man då ska kunna utjämna nättariffen mellan tätort och glesbygd.
Förslaget utgår från att nättarifferna är högre i glesbygd än i tätort och högre i norra än i södra Sverige. Verkligheten är dock att nätavgifterna varierar stort mellan olika nätinnehavare, och det finns inget tydligt samband mellan ledningstäthet i form av meter per abonnent och nättariffen. Enligt LRF:s elnätsavgiftsstudie 2001 kan det geografiska läget förklara en skillnad i nätavgiften på 3 öre per kWh medan den faktiska skillnaden vid jämförbara förhållanden kan vara så stor som 15 öre. Det visar sig att det i många fall är de små nätbolagen som tar ut den lägsta avgiften medan stora bolag som dessutom ofta verkar i storstadsområden tar ut högre avgifter.
Obligatorisk samredovisning leder till att de redovisade områdenas storlek och nätstruktur kommer att variera starkt beroende på var och hur företaget har valt att lokalisera sin verksamhet.
Kristdemokraterna är i princip positiva till införande av en s k nätnyttomodell. Enligt vår uppfattning måste utgångspunkten för arbetet i första hand vara en strävan efter effektivisering så att man kan få någorlunda lika avgift vid lika förhållanden. Idag varierar avgifterna stort mellan likvärdiga tätorter liksom mellan likvärdiga glesbygdsområden. När dessa skillnader har minskats kan åtgärderna inriktas på en utjämning mellan tätort, landsbygd och glesbygd.
Kristdemokraterna stöder regeringens förslag till skärpning av nuvarande bestämmelse om att elproduktion eller elhandel inte får bedrivas i samma juridiska person. Det nya förslaget innebär att flertalet styrelseledamöter och verkställande direktören i ett nätföretag inte samtidigt får besitta samma poster i ett företag som bedriver produktion eller handel med el.
Vi är medvetna om att förslaget kan innebära ökade kostnader för de allra minsta nätföretagen, liksom för elproduktions- eller elhandelsföretagen. Dock bedömer vi att den eliminerade jävsituationen innebär minskade möjligheter till korssubvention. Därigenom uppnås en bättre fungerande elmarknad. Vi är också medvetna om att förslaget inte innebär en fullständig garanti för att korssubvention inte kan förekomma så länge företagen ingår i samma koncern, men vår bedömning är att ett förbud mot koncerngemenskap skulle vara alltför drastiskt, särskilt för de mindre företagen. Nuvarande lagstiftning torde i övrigt vara tillräcklig. Vad som krävs är ökad efterlevnad och resurser för ökad kontroll.
Regeringen föreslår att regeringen och nätmyndigheten skall bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om god överföringskvalitet. Nätkoncessionsinnehavaren skall bli skyldig att avhjälpa kvalitetsbrister i överföringen endast om kostnaderna för åtgärderna är rimliga i förhållande till olägenheterna för elanvändarna.
Kristdemokraterna håller med om att det behövs kriterier för vad som kan betraktas som god kvalitet men eftersom inga konkreta förslag presenterats går det inte att bedöma kvaliteten i regeringens förslag på denna punkt. God kvalitet förutsätter bland annat godkänd materiel och tydliga definitioner av materielens längsta livslängd. Detta bör ingå i föreskrifterna om god överföringskvalitet.
Det är väsentligt att alla elkunder informeras om vad som ingår i begreppet god kvalitet vid överföring av el så att de kan bedöma om kriterierna har uppfyllts. Informationen bör även innehålla uppgifter om hur man skall gå till väga för att påtala brister och för att få kompensation om kvalitetskraven inte uppfyllts.
När schablonmätning infördes 1999 gjordes undantag för elkunder som hade leveransavtal med timvis mätning så att dessa kunder befriades från att betala merkostnaderna för mätning och rapportering under leveransavtalets giltighetstid. Regeringen föreslår nu att betalningsbefrielsen skall upphävas vid utgången av 2004.
Kristdemokraterna inser visserligen att det inte är rättvist att de elkunder som tecknat ett leveransavtal som löper tills vidare skall slippa betala kostnaderna för timmätning. Men vi anser dock att regering och riksdag inte skall sätta sig över ingångna civilrättsligt bindande avtal. Om ett sådant avtal skall upphävas är det en fråga för avtalsparterna.
Med tanke på att utvecklingen går mot flera avläsningar per år, inte minst har antalet avläsningar ökat genom leverantörsbyten, syns det oss felaktigt att försvåra för timmätning. Då bortfaller också kundens möjlighet att direkt se kopplingen mellan pris och efterfrågan. Med timmätning kan kunden lättare svara på prisökningar genom minskad förbrukning. Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till lagändring i denna del.
Regeringen har inte anammat Leveranssäkerhetsutredningens förslag om ett system med straffavgifter för elavbrott samt krav på upprustning av näten inom tio år. Regeringen förlitar sig på elbranschens frivilliga överenskommelser om satsningar för att minska elnätets känslighet för snöoväder och liknande förhållanden, liksom på det frivilliga åtagande om ekonomisk ersättning till de kunder som drabbas av strömavbrott som har införts av ett antal elnätsföretag. Berörda myndigheter skall dock få i uppdrag att följa upp vilken effekt de frivilliga åtagandena har.
Kristdemokraterna anser att det frivilliga initiativ som elbranschen har tagit är mycket positivt. Men inte förrän samtliga nätföretag i landet ställer sig bakom överrenskommelsen om nätsäkring och åtagandet om ekonomisk ersättning kan samtliga elkunder förvänta sig säkrare leveranser. Åtagandet om ersättning presenteras som en goodwillersättning, och regelverket kring ersättningarna måste innehålla enhetliga garantier och göras känt för samtliga elkunder. Vi anser att det är mycket viktigt att myndigheterna nära bevakar effekterna av branschens åtaganden och har beredskap för att snabbt presentera lagförslag om de frivilliga åtagandena visar sig otillräckliga.
Leverantörsbytesprocessen fungerar ännu inte tillfredsställande, något som bekräftas både av utredningar, av Energimyndigheten och av remissinstanser. Nätföretagen klarar inte tidsmässigt att rapportera uppgifter så att leverantörsbyte kan ske inom gällande tidsgränser. Detta drabbar konsumenterna. Riksdagen uppmanade i mars 2001 regeringen att utreda förutsättningarna och formerna för ett sanktionssystem mot nätbolag som inte uppfyller de regler som gäller vid byte av elleverantör. Utredningen har genomförts men dess resultat har överlämnats till nästa utredning, utredningen om konkurrensen på elmarknaden. Införandet av ett sanktionssystem kommer därför att dröja ytterligare.
Ca 30 % av slutkunderna har bytt elleverantör eller omförhandlat sitt avtal. Mer än 75 % av den levererade elenergin har berörts beroende på att det är de största elkonsumenterna som har utnyttjat konkurrensen på marknaden men detta utgör ingen grund för att inte snarast åtgärda de konstaterade brister som fortfarande kvarstår vid leverantörsbyte – tvärtom. Att en så stor andel av elen har varit föremål för förhandling visar att det finns ett stort marknadsintresse. Ett väl fungerande system är en förutsättning för att kunderna skall fortsätta att vara aktiva på marknaden. Regeringen bör därför snarast presentera förslag till sanktionssystem.
Som nämndes inledningsvis har Kristdemokraterna länge krävt att konkurrens inom fjärrvärmesektorn skall stimuleras för att nå produktivitetsökningar och därmed lägre priser. I vissa fall har kunderna ställts inför prisökningar på 20 %. Fjärrvärmenäten bör därför öppnas för tredjepartstillträde.
Distributionen av hetvatten utgör idag ett naturligt monopol med risk för monopolprissättning. Myndigheten bör därför åläggas motsvarande tillsynsskyldighet när det gäller prissättningen som i propositionen föreslås för elnättarifferna. Även inom fjärrvärmesektorn finns stora risker för korssubventionering, och vi anser att motsvarande regler som nu föreslås gälla för elsektorn även skall gälla för fjärrvärmesektorn.
|
Stockholm den 6 december 2001 |
|
|
Inger Strömbom (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Harald Bergström (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |
|
Per Landgren (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |