Riksdagen beslutar att villkoret för stängningen av Barsebäck 2 upphävs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att full leveranssäkerhet bör vara etablerad på elmarknaden senast den 1 juli 2002.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Barsebäck 2 skall stängas före den 1 juli 2002.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den aviserade reaktorsäkerhetsutredningen bör få i direktiv att även se över riskerna vid en eventuell attack mot kärnkraftverken.
För den händelse att riksdagen ej beslutar i enlighet med Miljöpartiets förslag under punkt 3, att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall redovisa resultatet av vidtagna åtgärder och sin bedömning av om tillräckliga förändringar skett.
Miljöpartiet de gröna står inte bakom 1997 års energipolitiska beslut. Vi förutsåg redan då svårigheter med att avveckla kärnkraften med den energipolitiska propositionen som grund. Det kännetecknande draget i denna proposition var ju att den saknade varje form av nytt styrmedelspaket för att ställa om energisystemet. Den energipolitiska majoriteten, bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet, förmådde inte att komma överens om en verkningsfull reform av energibeskattningen. I stället hemföll man åt ett för staten mycket kostsamt stimulans- och avvecklingspaket.
Den strategi Miljöpartiet föreslår för kärnkraftsavvecklingen skiljer sig från majoritetens och omfattar hela avvecklingen, inte bara inledningen. Vår strategi innebär ett aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska styrmedel för huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen utifrån grunduppfattningen att alla energislag skall betala sina fulla kostnader.
Skillnaden mellan Miljöpartiets energipolitik och den som för närvarande har riksdagens stöd är alltså avsevärd. Till följd av den förda politiken befinner sig svensk energipolitik nu i ett prekärt läge. Staten har förbundit sig att betala enorma summor för att avveckla den första reaktorn i Barsebäck. Den andra reaktorn är enligt Barsebäcksavtalet förhållandevis billig att avveckla. Miljöpartiet anser att vi bör utnyttja detta läge för att ytterligare minska miljö- och säkerhetsriskerna till följd av olönsam känkraftsproduktion i södra Sverige.
Händelserna den 11 september aktualiserar åter frågan om reaktorsäkerhet och risk för angrepp. Enligt pressuppgifter anser generaldirektören för Statens känkraftsinspektion, SKI, att de svenska kärnkraftverken inte är konstruerade för att klara till exempel en krasch av ett större flygplan. SKI har inte gjort några exakta beräkningar av vad som händer vid en sådan krasch. Regeringen har i budgetpropositionen aviserat en utredning för att se över reaktorsäkerheten och strålskyddet vid de svenska kärnkraftverken. Risk för angrepp är en av säkerhetsriskerna utredningen bör studera.
Den andra reaktorn i Barsebäck skulle enligt 1997 års energipolitiska beslut stängas av före den 1 juli 2001. Riksdagen beslöt hösten 2000 att biträda en senareläggning av stängningen och att avvakta en ny bedömning i en skrivelse under hösten 2001 av i vilken utsträckning villkoren är uppfyllda för att stänga den andra reaktorn i Barsebäcksverket. I denna skrivelse gör regeringen nu bedömningen att villkoren för en stängning av Barsebäck 2 inte är uppfyllda vad avser kraftbortfallet, effektbalansen samt miljö och klimat.
Avregleringen av elmarknaden har skapat en utveckling som snabbt gjort 1997 års energipolitiska beslut föråldrat. Miljöpartiet förutsåg det redan då, och nu är det ett faktum. Inte bara den nordiska elmarknaden, utan också övriga elmarknader i EU har avmonopoliserats och smälter successivt samman. Det ledde till en överkapacitet och följaktligen till ett överutbud av elkraft som pressade ned elpriserna. Under 2001 har elpriserna åter stigit, huvudsakligen till följd av ett kartelliknande samarbete om produktionsbegränsningar mellan kärnkraftverken.
Utvecklingen mot en friare elmarknad innebär, på gott och ont, att kraftverk kommer att byggas eller rivas där lönsamheten är god eller dålig, inte utifrån politiska mål om nationell självförsörjning. Därför är hela tänkandet bakom villkoret för stängningen av Barsebäck 2 och energiuppgörelsen föråldrat. Det är inte längre så att elförsörjningen är en nationell angelägenhet som innebär att bortfallet av el måste kompenseras fullt ut av åtgärder i Sverige.
Mot denna bakgrund föreslår Miljöpartiet att riksdagen beslutar att villkoret för stängningen av Barsebäck 2 upphävs.
Regeringen uppställer i skrivelsen ett antal kriterier för om villkoret för stängning av Barsebäck 2 skall anses uppfyllt. Så vitt vi kan förstå är dessa kriterier inte beslutade av riksdagen, utan de är regeringens egen operationalisering av det av riksdagen beslutade villkoret för stängningen av Barsebäck 2. Förutom kraftbortfallet anser regeringen att ytterligare två kriterier inte kommer att uppfyllas, nämligen kriteriet effektbalansen samt kriteriet miljö och klimat.
När det gäller effektbalansen pekar en rad remissinstanser och också regeringen själv på att detta egentligen inte är en fråga om effekt, utan att det numera är ett marknads- och kontraktsproblem, dvs. en fråga om leveranssäkerhet. Har en elleverantör åtagit sig att leverera el vid en viss tidpunkt är det dennes skyldighet att vidta åtgärder för att garantera leverans vid den kontrakterade tidpunkten. Det bör vara kraftleverantörerna som bär ansvaret och kostnaden för detta via Svenska Kraftnät. Trots att brister i regelverket på denna punkt kunnat konstateras länge, har regeringen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att tydliggöra leverantörernas ansvar i denna del. Nu används effekterna av detta undermåliga regelverk som argument för att Barsebäck 2 inte kan avvecklas. Först om några år kan de marknadsmekanismer som nu utvecklas få fullt genomslag, enligt regeringen. Detta är inte acceptabelt. Elmarknaden har nu varit avreglerad i ca 5 år. Förutsättningarna har varit kända för alla aktörer under ännu längre tid. Elkonsumenternas rätt till leveranssäkerhet måste säkerställas snarast. Åtgärder kan inte avvaktas med hänsyn till kraftleverantörernas ekonomi eller liknande. Det är fullt rimligt att ett regelverk som tydliggör kraftleverantörernas ansvar kan vara i kraft den 1 juli 2002. Riksdagen bör tillkännage regeringen detta.
Sverige ingår nu i en europeisk elmarknad som innebär stora miljöpåfrestningar. För att minska dessa är det nödvändigt med åtgärder både för att effektivisera och minska elförbrukningen och för att ställa om till förnybara och mer miljövänliga sätt att framställa elektriciteten. För att så skall ske krävs tydliga politiska signaler både när det gäller energibeskattning och andra styrmedel och när det gäller kärnkraftens avveckling. Att ytterligare skjuta på avvecklingen av Barsebäck 2 skapar endast otydlighet om statsmakternas verkliga avsikter, en otydlighet som riskerar få aktörer på marknaden att tveka att ta nödvändiga initiativ för fortsatt energieffektivsering och introduktion av förnybara energikällor.
Marknadens drivkrafter, i kombination med regeländringar för att uppnå leveranssäkerhet på elmarknaden, gör att avvecklingen av Barsebäck 2 inte behöver villkoras på det sätt som gjordes i det energipolitiska beslutet. Det finns i dag inga hinder för att verkställa den redan beslutade stängningen av Barsebäck 2. Riksdagen bör därför som sin mening tillkännage för regeringen att Barsebäck 2 skall stängas före den 1 juli 2002.
Regeringen redovisar att den har för avsikt att återkomma till riksdagen 2003 med en redovisning av sin bedömning av om tillräckliga förändringar har skett. I en bilaga till Energimyndighetens rapport om sitt arbete med det kortsiktiga programmet för omställningen av energisystemet redovisar tekn. dr Tomas Kåberger en rad åtgärder som skulle underlätta en omställning och kan vidtas på relativt kort tid. Regeringen bör redan 2002 redovisa för riksdagen resultatet av de kompletterande analyser och insatser för den fortsatta omställningen som föreslogs i skrivelsen till riksdagen förra året (skr. 2000/01:15) samt eventuellt andra insatser, för den händelse att Barsebäck inte då redan är stängt. Redovisningen bör i så fall även inkludera miljökonsekvenserna av fortsatt reaktordrift, och då även konsekvenserna för lokalbefolkningen i det land där brytningen av uran för kärnbränslet sker.
|
Stockholm den 31 oktober 2001 |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
|
Maria Wetterstrand (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |