1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 3
3 Inledning 4
4 Goda förutsättningar 4
5 Hinder för tillväxt 5
6 Ett nationellt ansvar 5
7 En samlad näring 5
8 Statens roll 6
8.1 Samordna de statliga insatserna 6
8.2 Samverkan mellan offentliga och privata aktörer 6
9 Turistnäringens växande områden 7
9.1 Storstadsturism 7
9.2 Konferensturism 7
9.3 Evenemangsturism 8
9.4 Natur- och landsbygdsturism 8
9.4.1 Skärgårdsturism 8
9.4.2 Vildmarksturism 8
9.4.3 Småskalig landsbygdsturism 8
9.5 Övrig turism 9
10 Tydliga trender inom turistsektorn 9
10.1 Kompletta resepaket 9
10.2 Internet 10
10.3 Event marketing 10
11 Villkor för utveckling 10
11.1 Regionala tillväxtavtal 10
11.2 Internationell anpassning 11
11.3 Allemansrätten 11
11.4 Infrastrukturens betydelse 11
11.5 Forskning och utbildning 12
11.6 Tillgång till riskkapital 12
12 Förbättrade villkor för utveckling av näringen 13
12.1 Likvärdiga villkor 13
12.2 Konkurrens på lika villkor 13
12.3 Flexibel arbetsrätt 14
12.4 Förenkling av regelverket 14
12.5 Myndighetskontroll och dubbla avgifter 15
12.6 Samordnad tillsyn genom branschkunniga företagshandläggare 15
12.7 Snabbare myndighetsbesked 16
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om turismen som en nationell angelägenhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens uppgift som marknadsförare av Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturens betydelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskningens betydelse för näringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillväxtpotentialen inom evenemangsturismen och konferensturismen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den småskaliga landsbygdsturismens och fjäll- och skärgårdsturismens betydelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av minskad byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skadlig kommunal konkurrensverksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkor för turismen avseende skatter och avgifter likvärdiga med dem som finns i andra länder.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om turistnäringens behov av tillgång till riskkapital.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av allemansrättens utformning när det gäller kommersiell verksamhet på enskilds mark.2
1 Yrkandena 9, 10 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 11 hänvisat till MJU.
Turism är enligt WTO:s definition: ”Människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för affärer, fritid eller andra syften.”
Turismen i Sverige under 1999 omfattade totalt ca 40 miljoner gästnätter, fördelade på hotell, stugbyar, vandrarhem och campingplatser. Andelen inhemska turister utgör ca 80 procent och utländska turister ca 20 procent. I mindre länder är den internationella turismen vanligtvis större än den inhemska. I Österrike svarar t.ex. de internationella turisterna för drygt 70 procent, i Belgien för 50 och i Danmark för 40 procent av det totala antalet turister. I Sverige är ökningen av antalet turister blygsam. Norge är den nation som ger oss de flesta turisterna, nära 2 miljoner övernattningar.
Turistnäringen omsätter drygt 125 miljarder kronor per år, motsvarande ca 3 procent av BNP. Sverige hamnade 1998 på tjugoåttonde plats bland världens länder när man jämförde turistinkomst. 1990 låg vi på plats 22.
Turismen är den näring som sysselsätter flest människor i världen. I Sverige arbetar ca 110 000 personer heltid inom turistnäringen. Turistbranschen inkluderar en mängd delnäringar, och förståelsen av vad ett enda turistbesök genererar i intäkter är av största vikt.
Sverige har goda förutsättningar för en växande turistnäring. Vi har en vacker natur, ren luft och rent vatten, en spännande historia och ett rikt kulturutbud över hela landet. Vi har också områden som kan erbjuda en upplevelse av tystnad, något som allt fler i våra mest tätbefolkade regioner i Europa efterfrågar. Sverige är ett naturskönt land med stor variationsrikedom i landskapet. De milsvida skogarna, sjöarna, älvarna och fjällen lockar människor från mer tätbefolkade områden i landet och från andra länder, liksom våra vackra kuster och skärgårdar. Även det odlade landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika kulturen är attraktivt. De gamla bruksorterna med deras historia, småstad och storstad, överallt finns sevärdheter och kulturmiljöer som lockar besökare. Svensk mat, inredning och design och svenskt hantverkskunnande är mycket uppskattat. Även vårt geografiska läge i norra
Europa utgör i sig en lockelse för både semesterturister och konferensturister. Vårt klimat, med en tydlig sommar- och vintersäsong, ger förutsättningar för ett brett och intressant utbud.
Vårt land är således rikligt försett med råvaror i form av natur, kultur, evenemang och aktiviteter som skulle kunna utvecklas för en växande turism. Vi har också kapacitet för utbyggnad av de fysiska anläggningar som krävs för boende, handel, restauranger m.m. Sverige har ett perifert läge och få landförbindelser med kontinenten. Avstånden i landet är också långa. Dock har vi en infrastruktur som på de flesta håll tål en tillväxt utan att komma i närheten av de trängselnivåer som förekommer på etablerade turistorter i andra länder. Men det krävs stora investeringar för en väl fungerande infrastruktur. Våra långa avstånd måste till viss del kompenseras genom att vi kan erbjuda god miljö samt hög säkerhet och kvalitet. Vi har också hög kompetens inom strategiskt viktiga områden som språk och IT. Sverige har också goda förutsättningar för en kraftfull ökning av konferensturismen som är den del av näringen som omsätter mest pengar per besökare.
För att Sverige skall kunna växa ordentligt som turistland krävs en ny öppenhet för turistföretagens situation och behov. Det behövs förändringar inom många politikområden. De som berörs är bl.a. näringspolitik, regionalpolitik, infrastruktur, utbildning, skatter och forskning. En rad konkreta behov kommer att behandlas längre fram i motionen.
Turism bör inte ligga inom EU:s kompetensområde. Turism är ett område som är typiskt nationellt till sin karaktär. Kristdemokraterna anser att i den mån politik ska bedrivas på turistområdet bör det därför i allt väsentligt ske nationellt, regionalt och lokalt. En europeisk turistpolitik behövs därför inte.
Turism är dock viktig för sysselsättningen och kan därmed spela en roll när det gäller EU:s stöd till ekonomiskt svagare regioner. Dock måste subsidiaritetsprincipen gälla, dvs. att initiativen måste vara främst regionala och lokala. Vidare kan turismen ha en negativ inverkan på miljön. Det bör därför finnas en EU-strategi för att motverka turismens negativa miljöeffekter, men det ska ske inom ramen för miljöpolitiken.
Rese- och turistindustrin är en näring bland andra och skall behandlas som en sådan. Det krävs en samverkan och samordning mellan offentliga och privata aktörer på olika nivåer och ett gemensamt agerande i övergripande frågor. De villkor som gäller för annat företagande gäller också turistnäringen.
Näringens möjligheter måste bli tydliga och dess potential bli uppmärksammad även av externa finansiärer. En hög servicenivå är en mjuk tillgång i ett turistföretag men service och kunnande måste värderas på samma sätt som en maskin i ett tillverkningsföretag. Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och dess rationaliseringsmöjligheter är begränsade.
Staten bör bära huvudansvaret för att sälja Sverige som turistland. Vad gäller marknadsföringen av Sverige som turistland behöver insatserna öka. En jämförelse med andra länder visar att Sverige satsar mindre än övriga nordiska länder och ligger näst sist i Europa när det gäller marknadsföring av vårt land. Den inkommande turismen skulle öka och föra med sig en mängd positiva effekter som följd om bara staten satsade mer på marknadsföringen. Momsintäkter vid inköp, ökad sysselsättning med tillhörande skatteintäkter, för att nämna några.
Näringen har ansvaret för att sälja turistprodukterna och -resorna. Det bör vara en självklar uppgift för svenska hel- och delstatliga representationskontor i utlandet att som en av de viktigaste uppgifterna marknadsföra vårt land. Ambassader, turist- och exportråd verkar i de flesta länder och bör i samarbete med t.ex. handelskammare och organisationer ännu bättre än idag kunna sprida budskapet om Sverige som turist- och konferensland.
Som det är nu delas de statliga insatserna inom turistsektorn upp på en mängd myndigheter och organisationer. Turistdelegationen är en myndighet med alltför vaga arbetsuppgifter. Turistrådet i sin tur är inte en myndighet men är till hälften statligt ägt och har som uppgift att marknadsföra Sverige som turistland.
NUTEK arbetar med att stärka företags och regioners internationella konkurrenskraft, vilket också inbegriper turistsektorn. Invest in Sweden Agency sysslar också med internationell marknadsföring av Sverige. Ur den så kallade Östersjömiljarden går pengar för att främja turismen.
Det behövs en översyn av statens engagemang och en samordning av insatserna så att bästa möjliga resultat kommer ur de insatser som bör göras.
Den svenska turistprodukten formas och utvecklas i samverkan och samarbete mellan enskilt företagande, turistorganisationer, kommuner och statliga myndigheter och ideella organisationer. De offentligt finansierade organen skall komplettera, men kan inte ersätta, enskilt företagande. Såväl de lokala som regionala turistorganisationerna har en central roll när det gäller att stärka det lokala nätverket av företag, offentliga och ideella organisationer, och för att initiera och stimulera tillkomsten av huvudentreprenörer där förutsättningar för detta finns. Dessa organisationer har också en central roll när det gäller att utveckla regionens profil på turismområdet. I de regionala tillväxtavtalen finns på många håll tillgångar som kan aktiveras, stimuleras och utvecklas inom turismens område.
Turismen i Sverige går mot en allt större specialisering. Det handlar om att lyfta fram det unika och erbjuda besökaren en alldeles speciell upplevelse.
Sveriges tre större städer Stockholm, Göteborg och Malmö utgör en stor andel av den totala ekonomin och är därmed viktiga för turismen. Enbart i Stockholmsregionen finns idag ca 68 000 anställda på ca 10 000 arbetsställen inom rese- och turistbranschen. Man räknar med att ytterligare 20 000 nya jobb kommer att skapas på området de närmaste åren.
Storstadsturismen är en viktig port till övrig inkommande turism i landet. Ett storstadsbesök med positiva upplevelser tjänar som inspiration till nya besök i andra delar av landet.
Stockholm lockar varje år ett ökande antal kryssningsfartyg med passagerare som spenderar stora pengar. År 2000 anlöpte 190 kryssningsfartyg stadens hamnar med totalt 157 000 passagerare som spenderade ca 200 miljoner kronor i staden.
Göteborg har kommit att bli en viktig evenemangs- och konferensstad och år 2000 omsatte turistnäringen ca 14 miljarder kronor i regionen, vilket innebär ca 8 000 direkta årsarbeten i Göteborg och 11 000 årsarbeten i regionen.
Malmö med goda förbindelser, tack vare Öresundsbron, närheten till kontinenten och Köpenhamn, lockar ett ökande antal inkommande turister för varje år. Staden har gjort sig känd för sitt rika utbud av kultur i olika former.
Konferensturismen är den del av turistnäringen som omsätter mest pengar per besökare. Inkomsterna kommer från kost och logi, transporter, kulturbesök och shopping. Sverige har idag i princip bara tre orter som kan klara stora internationella evenemang av världsformat med tiotusentals deltagare. Det är Stockholm, Göteborg och Västerås. De stora konferensköparna är intresserade av vad Sverige har att ge, men för att Sverige ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen om stora kongresser måste vissa förutsättningar finnas.
Förutom en harmoniserad skattenivå på turism gäller det bl.a. infrastruktur, hotell, restauranger och konferenslokaler. Särskilt infrastrukturen är en statlig angelägenhet. Det ska gå enkelt och snabbt att ta sig till konferensorten, och det ska vara enkelt och bekvämt att ta sig från hotellet till konferensen.
Barcelona är ett bra exempel på hur internationell konferensturism kan få regionen att blomstra och samtidigt bidra till landets inkomster. Så länge Sverige har en avsevärt högre turistmoms kan vi inte konkurrera fullt ut. Förutsättningarna för en skattesänkning bör därför utredas.
Evenemangssatsningarna har haft en kraftig tillväxt under den senaste tioårsperioden och Sverige har idag en stor, attraktiv och bred evenemangsstruktur som lockar till sig allt fler besökare. Inom sport-, kultur- och nöjesområdena har också en kraftull expansion skett. Utomhuskonserterna i Dalhalla utanför Rättvik är ett mycket fint exempel på hur en spännande miljö kan kombineras med fina musikupplevelser.
Akvarellmuseet på Tjörn är ett av de mest spännande kulturprojekten i Norden. Museet är ett nordiskt centrum för nutidskonst, forskning och utbildning. Med sitt speciella koncept har museet blivit en utvecklingsfaktor i regionen, främst när det gäller nyföretagande och investeringar i den egna kommunen, men även stora turistekonomiska effekter har uppnåtts.
Dessutom har många orter återupptagit marknadstraditioner och städerna lockar idag med expanderade och breddade nöjesområden, ofta i kulturhistoriska miljöer.
Våra vackra skärgårdar är en värdefull miljö för rekreation och turism. För att bevara en levande skärgård och kunna erbjuda en rimlig servicenivå måste förutsättningarna för åretruntboende stärkas. Turism och rekreation har bidragit till att kust- och skärgårdsfastigheternas taxeringvärden rakat i höjden. Kristdemokraterna anser att en nödvändig åtgärd är att sänka och på sikt avskaffa fastighetsskatten.
Under de senaste åren har vi sett en snabbt ökad efterfrågan på vildmarksäventyr som forsränning, kanoting, bergsklättring, mountain-biking och överlevnadskurser. Dagens aktiva människor kräver allt större och häftigare utmaningar för att tillfredsställa sitt behov av omväxling och rekreation. Stressade storstadsbor och utländska turister vill ut i naturen, ofta till avlägsna mål med snabb transport. I en rasande fart ska äventyret konsumeras, och det mesta är på något sätt tillrättalagt av arrangören. Arrangemangen upprepas också på samma plats, vilket innebär att slitaget ökar. På många håll fungerar vildmarksturismen väl men ibland står den i konflikt med naturskydd och allemansrätt.
Turismen är en av de viktigaste framtida näringarna för att bevara en levande landsbygd. Den småskaliga landsbygdsturismen bygger på ett lokalt engagemang som innebär att de som äger, driver och är sysselsatta inom näringen är bosatta och/eller har anknytning till orten. Naturen, kulturen och människorna är de främsta resurserna för att denna näring skall kunna utvecklas. Turistnäringen kan vara en möjlighet för många att bo kvar och verka på sin hemort. ”Bo på bondgård” är ett koncept som kan utvecklas ytterligare. I strävan att utveckla turism på landsbygden skall målsättningen vara att skapa förutsättningar för en ekologiskt uthållig näring.
Den småskaliga landsbygdsturismen kan bli en positiv sysselsättningsfaktor i framtiden om alla goda krafter blir medvetna om sin egen roll. Ett sektorsövergripande synsätt och samverkan för utvecklingen av en bygd är absolut nödvändigt. Kompetensutveckling och kunskapsspridning är också effektiva verktyg för utvecklingen av småskalig turism. Samarbete och en målmedveten samordning mellan flera intressenter kan ge fina resultat. En förebild kan vara det samarbete som etablerats genom IEF, Inlandskommunernas ekonomiska förening, där ett 20-tal kommuner från Halmstad i söder till Gällivare i norr aktivt samarbetar med Inlandsbanan och Inlandsvägen som de sammanhållande banden.
I en internationell jämförelse har Sverige stora möjligheter att utveckla turistnäringen inom relativt nya områden samt att bredda sig inom de traditionella turistområdena. Fjällturismen är sedan länge etablerad. Fisketurism utgör ett relativt nytt turistområde där det finns möjligheter till företagande. Våra rena vatten och vår rena fisk är attraktiva och sportfisket kan utvecklas som turistgren. Sverige kan bli ett ledande sportfiskeland. För detta bör införas en möjlighet till fiskevårdsområden i vissa områden där det nu råder fritt fiske. En annan populär turistattraktion är våra kanaler, exempelvis har staten bidragit till upprustning och underhåll av Göta kanal. Inlandsbanan är en annan attraktion där staten bidrog till att banan kunde räddas från nedläggning, och ett särskilt bolag bildades för att med lokala krafter utveckla och driva trafiken. Med rätt marknadsföring och samordning kan många turistområden utvecklas och få en större internationell genomslagskraft.
Allt fler turister vill köpa färdiga resepaket där allt ingår. Förvalet görs hemma och när resan startar skall allt fungera och allt ska finnas på plats, från hyrbilen till metmasken. Besökaren kommer inte att resa till den avlägset belägna sevärdheten om det inte backas upp av tillhörande bekvämlighetsservice. För att utveckla sådana erbjudanden krävs ett ökat samarbete mellan resebyråer, hotell- och campingvärdar, restauranger och lokala entreprenörer. Samarbete krävs också över kommun- och länsgränser. Indikationer finns på att de regionala tillväxtavtalen bromsar istället för att påskynda en sådan utveckling.
Enligt statistiken ökade antalet bokningar via Internet med 160 procent mellan 1997 och 1998. Internetanvändningen ökar dramatiskt i hela världen och de svenska turistföretagen måste ligga i framkant av denna utveckling för att nå sina blivande kunder.
En relativt ny bransch, som är en del av upplevelseindustrin och beroende av en fungerande turistnäring, är event marketing. Det handlar om marknadsföring genom evenemang och händelser, där evenemanget fungerar som ett redskap i marknadsföringen och skapar en positiv känsla som förknippas med det aktuella företagets varumärke eller produkt. Eventbranschen växer snabbt och de svenska eventbyråerna ökade sin omsättning med 40 procent under 2000.
Sverige ska utveckla en konkurrenskraftig och lönsam rese- och turistnäring med förutsättningar att fortsatt vara en värdefull näring i harmonisk samverkan med övrigt näringsliv. En god miljö är en grundförutsättning för turism. Utvecklingen inom turistsektorn måste därför vara långsiktigt hållbar. Det gäller såväl natur- och kulturmiljö som social miljö.
Sverige skall ha en långsiktigt konkurrenskraftig och lönsam rese- och turistindustri. Turistnäringen och regeringen bör träffa en överenskommelse om övergripande, mätbara mål och delmål för utveckling och sysselsättning inom svensk industri.
Arbetet med att utveckla de regionala tillväxtavtalen går vidare. Syftet är att lokalt och regionalt finna områden som kan aktiveras, stimuleras och utvecklas för att skapa lokal och regional tillväxt. Turismen kan här få en viktig roll, inte enbart den storskaliga utan framför allt den småskaliga verksamheten byggd på unika lokala förutsättningar. Som tidigare nämnts får inte konstruktionen av avtalen bli ett hinder för nödvändig gränsöverskridande samverkan inom turistsektorn.
I samarbetet i EU bör Sverige hävda behovet av minskad byråkrati. Anpassningen av våra svenska regler till EU-regler måste också ske i samma takt som i konkurrentländerna, där nationella särförhållanden inte motiverar annat. Även om det på vissa områden behövs genomgripande förändringar av regelverket handlar det till stor del om attityder och värderingar när det existerande regelverket tillämpas. Det är viktigt att tillämpningen inte hämmar verksamheten i turistföretag och andra småföretag.
Den svenska allemansrätten ger oss tillgång till naturen, oavsett vem som äger marken. Att vandra, fiska, jaga samt plocka bär och svamp är en frihet under ansvar, en frihet att nyttja naturen men inte att utnyttja den. Denna sedvanerätt är unik för Sverige och måste värnas. Allemansrätten kan dock missbrukas. Skador och olägenheter kan uppstå som följd av allmänhetens vistelse i naturen. Konsekvenserna för markägare och andra brukare har fått ökad uppmärksamhet under de senaste åren. Ridning och motorfordonstrafik i naturen är exempel på aktiviteter som kan medföra skador och olägenheter för jord- och skogsägare. Ett intensivt nyttjande av vissa fjällområden har gett allvarliga skador i naturen.
Nuvarande rättsläge gör det möjligt för den som vill starta turistverksamhet att utnyttja annans egendom, utan tillåtelse av ägaren, så länge det kan ske utan att det uppstår skada och olägenhet utöver vad som ryms i allemansrätten. Någon definition av vad som är skada och olägenhet finns inte. Därför kan konflikter uppstå. Kristdemokraterna anser att kommersiell verksamhet på annans mark inte får ske utan ägarens samtycke och skrivna avtal med markägaren. Allemansrätten får inte kommersialiseras.
Naturturismen kan om den utvecklas på ett sunt sätt bli ett viktigt komplement som inkomstkälla för dem som sysslar med traditionellt jord- och skogsbruk.
En väl fungerande infrastruktur är av avgörande betydelse för turismen på landsbygden. Exempelvis spelar priser på flyg- och tågresor en avgörande roll om perifera resmål skall få underlag för en på sikt lönsam turistnäring. Fjällturismen har under de senaste femton åren dragit sig söder ut. Allt fler söker sig till Dalarna och Jämtland/Härjedalen medan Västerbotten och Norrbotten tappar fjällturister.
Vägarnas standard betyder mycket. De små turistanläggningarna ligger ofta på sidan av de stora vägarna och tjälskador kan ställa till stora problem. De nedskärningar som gjorts på anslagen till vägunderhåll under en rad av år har försämrat framkomligheten. Anslagen till de enskilda vägarna måste värnas.
Järnvägstransporter är det klart miljövänligaste alternativet och bör nyttjas i högre grad. Det finns mycket som talar för att järnvägskapaciteten måste anpassas till säsongsvariationerna. Kombinationer med utökade godstransporter på järnväg skapar ibland bättre möjligheter även för person- och turisttrafiken.
Resan i sig kan ibland utgöra en lika viktig upplevelse som själva resmålet. Tågresa på Inlandsbanan är ett sådant exempel. Ekonomiskt stöd till en kraftfull internationell marknadsföring skulle innebära mycket för dem som lever på turism längs banan.
Kristdemokraterna anser att anslagen till infrastrukturinvesteringar, drift och underhåll måste ges en kraftfull ökning efter en lång period av minskade anslag. Vi satsar därför 5,7 miljarder kronor mer än regeringen under åren 2002–2004 på vägar och järnvägar, vilket redovisas närmare i vår motion på utgiftsområde 22.
Det är viktigt att Sverige deltar aktivt i den forskning som bedrivs kring turism. Lika viktigt är att de erfarenheter och de forskningsrön som framkommer på ett enkelt, snabbt och billigt sätt förs ut till näringen.
På utbildningssidan finns ett brett utbud av kurser på gymnasienivå, inom komvux och AMS och de mer kvalificerade yrkesutbildningarna och högskoleutbildningen. Den kvalificerade yrkesutbildningen som varvar teori och praktik finns på ett tjugofemtal platser. Utbildningarna har olika inriktning och de flesta kurser är på 80 poäng. Efterfrågan på kvalificerad arbetskraft ökar successivt inom rese- och turistnäringen och möjligheterna att få arbete efter utbildningen är goda.
Viktigt är att skapa utbildningsvägar för att de som har erfarenhet ska kunna komplettera med teori, dvs. man måste ha turismutbildning med flexibilitet. Andra problem är att logistikutbildning saknas i utbildningen idag och att den akademiska turismutbildningen har alltför mycket av storstadsprägel.
Turistnäringen består av en rik variation av företag med mycket olika behov av riskkapital. En stor hotellanläggning med skidliftar har ett behov av kapital, en fiskearrangör ett annat. En god service är ofta den största tillgången i ett turistföretag, och banker och andra vågar inte ge lån utan säkerhet i fasta tillgångar.
Kristdemokraterna inför därför ett riskkapitalavdrag som innebär att personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet till skattereduktion för investeringar upp till en nivå av 100 000 kronor per år.
För att den svenska turistnäringens betydelse skall kunna öka väsentligt krävs ett flertal förändringar av lagar och förordningar, myndigheters ageranden, statliga investeringar och annat som idag begränsar utvecklingen.
De regler som bestäms i politisk ordning måste vara långsiktigt stabila och likvärdiga med dem i andra länder och i andra näringar. De gäller bl.a. skatteregler, förutsättningar för finansiering och insatser för marknadsföring.
För framför allt små företag med endast ett fåtal anställda innebär arbetsgivaravgifterna en betydande kostnad i verksamheten och om man skulle vilja nyanställa. Kristdemokraterna vill att arbetsgivaravgifterna reduceras med totalt 10 procentenheter på löneunderlag upp till 900 000 kronor om året i hela landet. Detta förutom att vi stöder den nedsättning av företagens sociala avgifter från 5 till 15 procent av avgiftsunderlaget på löneunderlag upp till 852 000 kronor, som regeringen föreslår ska gälla i stödområde A.
Skattereglerna för fåmansbolagen, där turistföretagen ofta hör hemma, är ytterligt komplicerade. Ett särskilt problem gäller den utdelning ägaren tar ut, vad som ska ses som intäkt av kapital och vad som är inkomst av arbete, dvs. lön, där fåmansbolagen missgynnas med dagens regler.
Kristdemokraterna vill stödja den idé som presenterats av näringslivsföreträdare för att lösa problemet för fåmansbolagen. Lösningen innebär att man tillämpar en så kallad normallönemodell vilket innebär att en schablonmässig normallönenivå på inkomsten utgör underlag för inkomstbeskattning och att resterande intäkter beskattas som kapital.
För att ytterligare underlätta för turistnäringen anser vi att restaurangmomsen bör sänkas på sikt när det finns utrymme i statsfinanserna att göra detta.
Andra förslag som skulle hjälpa turistföretagen redovisas närmare i partimotionen på utgiftsområde 24.
En kommun ska inte engagera sig i sådana aktiviteter som privata företag kan sköta lika bra. Kommunala anläggningar sågs förut som sysselsättningsräddare, nu betraktar de privata dem som illojala konkurrenter. Neutrala marknadsekonomiska villkor skall gälla även inom turistnäringen. Det kommunala engagemanget på turismens område skapar svårigheter såväl för redan etablerade företag som för företag som vill komma in på marknaden. Det är fel om den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad finansieras med skattemedel och den fortsatta driften sker med kommunala driftbidrag. Detta ger en annan kostnadsbild än för de privata aktörerna.
När en kommun ger bidrag eller fördelaktiga lån till en av företagarna på orten eller ett kommunägt bolag förfogar över strategiskt viktiga resurser som man inte låter konkurrerande aktörer utnyttja på samma villkor, snedvrider man konkurrensen. Det är till exempel inte ovanligt att kommunerna satsar på guideverksamhet under sommarhalvåret, driver sommarcaféer eller hyr ut kanoter. Inga sysselsättningsaspekter får vara alibi för att sådan konkurrenssnedvridande kommunal näringsverksamhet bedrivs om det finns risk att privata aktörer slås ut.
Ett annat problem är att det kan vara svårt för företagaren att hävda sig mot kommunen i de fall tvister uppstår. Kristdemokraterna anser att kommunallagen måste ändras så att företag ges bättre möjligheter att överklaga beslut och möjlighet att i domstol pröva kommunalt stöd. Också annan än kommuninvånare bör få väcka talan i domstol i dessa frågor.
De arbetsrättsliga reglerna måste anpassas till de särskilda krav som finns inom turistnäringen. En god turistservice kräver bemanning i princip dygnet runt. Turistnäringen är också i hög grad säsongsbetonad, varför särskilda anställningsregler kan krävas. Det är idag svårt att gå mellan olika anställningsformer. Exempelvis kan en person som arbetar som anställd under del av året för att under turistsäsongen verka som egen företagare, svårligen göra detta i dagsläget. Regelverket behöver ändras för att det ska bli möjligt. Flexiblare arbetstider ger ökade möjligheter till varaktiga anställningar och ökad produktivitet.
Många regler och bestämmelser kan vara välmotiverade, men det finns alltför många exempel där systemet, som är till för att skydda och hjälpa, i stället stjälper företagen. Det lilla företaget kan inte på samma sätt som storföretagen hålla speciell kompetens för administrativa uppgifter. De rigida bestämmelserna innebär höga tillsynskostnader för alla företagare och då också turistföretagen. I en undersökning, gjord av dåvarande SAF, framkom att avgifterna till stat och kommun utgör cirka 5 miljarder kronor. Av dessa var 40 procent avgifter för att erhålla godkännanden eller tillstånd. 15 procent avsåg registerhållning och 20 procent avsåg löpande kontroller.
Krångliga och till synes onödiga regler får inte stjälpa företagandet. Det finns ett antal regler som bör förbättras och förenklas. Småföretagsdelegationen lade fram 81 konkreta förslag till regelförenklingar på regeringens bord för tre år sedan. Idag är två tredjedelar av förslagen fortfarande inte genomförda. Kristdemokraterna anser att nästan samtliga av dessa förslag kan och bör genomföras skyndsamt.
En stor del av lagstiftningen kring livsmedel och hälsoskydd utgår från företag som är knutna till byggnader och fasta inventarier. De turistföretag som är baserade på upplevelser i skog och mark stöter ofta på problem eftersom fasta byggnader ofta saknas. Det lilla turistföretaget har inte de resurser som reglerna är utformade för. Detta hämmar turistnäringens fortsatta tillväxt. För att inte hindra det lilla turistföretaget att bedriva sin verksamhet krävs flexibla regler. Det är orimligt att samma lagstiftning gäller för samtliga företag oavsett inriktning, lokalisering och storlek.
Myndigheterna bör fokusera på syftet med en regel och skapa flexibla lösningar. Ett tillsynsuppdrag bör inte inskränka sig bara till myndighetsutövning utan också uppfylla en viktig servicefunktion.
Idag måste ofta turistföretagen betala dubbla avgifter för myndighetskontroll. Vid kontroller av exempelvis kylanläggningar krävs att ett auktoriserat företag utför besiktningen. Efter denna kontroll sker en ytterligare kontroll av den ansvariga myndigheten. Turistföretagen betalar båda kontrollerna.
Ett system utformat på ett liknande sätt som kontrollen inom bilbesiktningen där myndigheten bara ackrediterar och granskar besiktningsföretaget skulle vara mycket smidigare för de små företagen. Är kontrollen utförd av en certifierad besiktningsman ska kvaliteten på besiktningen vara garanterad. Myndigheten kontrollerar alltså endast reparationsfirman och inte turistföretaget.
Vid nyetableringar är ofta många myndigheter inblandade vilket förhalar företagsstarten. Lagstiftningen inom olika sektorer kommer också ibland i konflikt med varandra vilket går ut över företagaren. Kristdemokraterna menar att det krävs en bättre samordning mellan de olika myndigheterna. Detta tas upp i vår näringslivsmotion, utgiftsområde 24, med anledning av budgetpropositionen. Myndigheterna bör minimera kontrollen av anläggningar som fungerat utan anmärkning under en längre tid och istället fokusera resurserna på de anläggningar som har problem.
Inför särskilda så kallade företagshandläggare som svarar för samordning av tillstånd för en viss bransch, till exempel hotell och restaurang, småskalig och naturnära turism, evenemang osv. Det borde vara möjligt med ett interkommunalt samarbete så att flera kommuner kan nyttja den specialkompetens inom en bransch som byggts upp i en kommun.
Myndigheterna bör åläggas att inom en viss tid meddela företagaren om tillstånd ges eller inte. I de fall där olika myndigheter ställer motstridiga krav ska detta hanteras mellan myndigheterna utan att dra in företagaren.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Inger Strömbom (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Harald Bergström (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |
|
Per Landgren (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |