Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av en utredning om förutsättningarna för återbäring av vattenkraften enligt norsk modell.
Frågan om återbäring från vattenkraften har diskuterats under lång tid. Klart är att förutsättningarna för de regioner i vilka det produceras vattenkraft kraftigt har förändrats jämfört med den tid då utbyggnader gjordes. Antalet arbetstillfällen vid kraftverken är starkt reducerade. Värdet av orörd natur har kraftigt ökat sedan utbyggnadstiden. Inga andra regioner med nationella tillgångar kan påvisa motsvarande negativa effekter.
I Norge har Stortinget slagit fast att vattenkraften är en ”nationell resurs med stark lokal tillhörighet”. Utifrån denna värdegrund råder enighet över alla partigränser i Norge om att vattenkraftskommunerna där har rätt till återbäring. Totalt erhåller de norska vattenkraftskommunerna cirka 3 miljarder norska kronor per år i återbäring från vattenkraften, varav cirka 1,7 miljarder norska kronor avräknas i skatteutjämningssystemet. Återbäringen sker i form av naturresursskatt, egendomsskatt, koncessionsavgifter och koncessionskraft.
Vi anser att det norska återbäringssystemet samt den eniga politiska viljan om rätten till återbäring är mycket intressant och bör kunna vara ett gott föredöme också för vårt land.
Därför bör enligt vår mening en parlamentarisk utredning tillsättas med uppgift att studera den norska modellen samt hur den kan omsättas till svenska förhållanden. Målet bör därvid vara att forma en svensk återbäringsmodell med stabila och förutsägbara intäkter till berörda regioner.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Åke Sandström (c) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Runar Patriksson (fp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |