Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ett fortsatt mobiliseringsarbete för att ytterligare stimulera till ökad medvetenhet och kunskap om den sociala ekonomin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den sociala ekonomins plats i regional- och näringslivspolitiken för att öka den lokala demokratin och ta till vara människors engagemang.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i likhet med andra regeringar i EU-länderna underlättar för den sociala ekonomins företag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ till att kunskapen om social ekonomi och dess möjligheter sprids till allmänheten och inom skolväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för ett nationellt uppdrag för forskning om social ekonomi med ansvar hos ett lärosäte.
Begreppet social ekonomi kom till Sverige i och med EU-inträdet. Vi är vana att tala om folkrörelser, kooperativ, ideella organisationer och annat föreningsliv, men social ekonomi är ett relativt nytt inslag i vårt ordförråd som står för ett sätt att betrakta dessa svenska företeelser.
Den sociala ekonomin utgår ifrån att genom mobilisering av lokala resurser, samarbete och bildande av olika nätverk utvecklas såväl näringsliv som sociala strukturer. Det handlar om att människor som har behov av arbete, service av olika slag, vård och omsorg själva skapar sina arbetstillfällen, sina system för distribution och försäljning av varor och tjänster, sina vård- och omsorgssystem.
Arbetsgruppen i Kulturdepartementet om den sociala ekonomin och dess utveckling överlämnade 1998 rapporten ”Social ekonomi i EU-landet Sverige” och 1999 rapporten ”Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt?”. I juni 2001 stod Sverige värd för den 7:e europeiska konferensen om social ekonomi. Konferensen genomfördes i samarbete mellan den sociala ekonomins organisationer och Regeringskansliet. Ett stort antal lokala och regionala konferenser genomfördes åren före huvudkonferensen.
Ovan nämnda aktiviteter har ökat intresset för och medvetenheten om social ekonomi som begrepp och som instrument för att utveckla demokrati, skapa arbetstillfällen, bygga välfärd och lokal utveckling.
Det är viktigt att regeringen fortsätter detta ”mobiliseringsarbete” genom ytterligare stimulans till ökad medvetenhet och kunskap om den sociala ekonomin samt synliggör den sociala ekonomin och alla dess uttryck i vårt samhälle. Detta bör ges regeringen till känna.
Det finns ett nära samband mellan arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitik. Det är av stor vikt att förstärka den pågående utvecklingen av samordning av insatserna för företagande och arbete. Den sociala ekonomin har i många fall framgångsrikt utvecklat metoder och former för detta.
Genom den sociala ekonomins aktörer med sin mångfald och sitt ”underifrån-perspektiv” på problem och möjligheter kan lokalsamhället leva och växa utifrån sina egna förutsättningar. Människors engagemang och ansvarstagande tas till vara och nya dynamiska allianser bildas. Detta bidrar i högsta grad till lokal demokrati, och gör att människor känner större ansvar för samhällsutvecklingen.
Det är viktigt att regeringen ger den sociala ekonomin plats i regionalpolitiken och näringslivspolitiken, för att öka den lokala demokratin och ta till vara människors ansvarstagande och engagemang. Detta bör ges regeringen till känna.
Trots högkonjunktur har det visat sig att många människor har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller psykiskt funktionshindrade, människor med tidigare alkohol- och narkotikamissbruk, människor med språk- och kultursvårigheter i det svenska samhället och andra marginaliserade grupper.
Det har visat sig att många människor tillsammans under senare år skapat eget arbete inom den sociala ekonomin i så kallade sociala företag.
I och med att socialt företagande är en relativt ny företeelse i Sverige är begreppsapparaten fortfarande ofullständig och under utveckling. Det handlar om företagande i olika former, till exempel i föreningar, kooperativ, stiftelser och samfälligheter. Det gäller företagande som skapar både privat och samhälleligt mervärde och som sätter medlemsnytta och samhällsnytta i centrum.
Redan idag växer i tysthet antalet arbetskooperativ drivna av människor som ställts utanför den reguljära arbetsmarknaden. På tre år har denna form av socialt företagande vuxit från uppskattningsvis 30 till närmare 150 kooperativ.
Det är av stor vikt att den svenska regeringen, som ett antal andra EU-länder, exempelvis Italien och Spanien, redan gjort, uppmärksammar och underlättar för den sociala ekonomins företag. Detta bör ges regeringen till känna.
Trots att Sverige har en lång tradition av folkrörelser och föreningsliv, har den sektorn av samhället ägnats förhållandevis litet intresse inom skolväsendet. Flera granskningar har visat att till exempel den kooperativa företagsformen och ekonomiska föreningar nästan utan undantag ej finns med i läroböcker på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå.
Nyligen har Nutek utvärderat Näringsdepartementets satsning ”Starta eget tillsammans”. Kampanjen bedrevs under 1998–2000 och var en satsning på att informera om den kooperativa företagsformen. Många positiva reslutat kan avläsas av satsningen, men utredarna konstaterar också att mycket återstår.
Samma sak gäller naturligtvis begreppet social ekonomi med all dess mångfald av verksamheter. Social ekonomi är för många ett nytt och något diffust begrepp. Därför är det viktigt att kunskapsspridningen till skolor och universitet likväl som till allmänheten fortsätter.
I Kooperativa institutets nationella uppföljningsuppdrag efter den 7:e konferensen om social ekonomi, ställdes en fråga till svenska folket via FSI om kunskapen om den sociala ekonomin. Minst 83 procent av svenska folket kan inte relatera till detta begrepp, vilket understryker behovet av kunskapsspridning till allmänheten.
Det är viktigt att regeringen tar initiativ till att kunskapen om social ekonomi och dess möjligheter sprids till allmänheten och inte minst inom skolväsendet. Detta bör ges regeringen till känna.
Det bedrivs idag en viss forskning med anknytning till social ekonomi av forskarlag på vissa universitet och högskolor. Forskning pågår inom en rad relevanta forskningsområden. Dessa forskningsinsatser bör intensifieras och ha utgångspunkten i den sociala ekonomins betydelse ur både ekonomisk och social synvinkel. Spridandet av forskningsresultaten till det omgivande samhället är en viktig uppgift för forskningen. Det underlättas om ett lärosäte får ett särskilt uppdrag att göra det. Ett nationellt uppdrag för forskning om social ekonomi med ansvar för informationsspridningen hos ett lärosäte bör därför utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Margareta Andersson (c) |
|
|
Gustaf von Essen (m) |
Alice Åström (v) |
|
Maria Larsson (kd) |
Runar Patriksson (fp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |