Riksdagen beslutar riva upp beslutet om en förtida avveckling av kärnkraften.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en energipolitik som underlättar tillkomsten av ny el- och energiproduktion.
Regeringen konstaterar i skrivelsen 2001/02:22 En förnyad prövning av stängningen av Barsebäck 2 att villkoren för stängning av Barsebäck 2 inte är uppfyllda. Ett villkor för stängning av den andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av energiproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny energiproduktion och minskad användning av el. Det viktigaste kriteriet för att villkoren skall anses vara uppfyllda är att kraftbortfallet kan kompenseras så att stängningen inte medför påtagligt negativa effekter för elpriset, tillgången på el för industrin, effektbalansen eller för miljön och klimatet.
Regeringens bedömning är att villkoren för stängning av Barsebäck 2 skall ligga fast och att en ny prövning om villkoren är uppfyllda skall göras 2003.
Man kan redan nu konstatera att villkoren inte kommer att vara uppfyllda 2003. Vid en stängning kommer produktionsbortfallet att ersättas med import. Eftersom möjligheterna att importera el är begränsade kommer det att leda till stigande elpriser och ökad risk för elbrist. Tillgången försämras för industrin, och effektbalansen försvagas oroande mycket. Dessutom kommer en avveckling av Barsebäck 2 att leda till kraftigt ökade utsläpp av koldioxid.
I Energimyndighetens elmarknadsrapport 2001:1 Scenarier för eltillförseln med eller utan Barsebäck 2 framgår att en stängning av ytterligare en kärnkraftsreaktor skulle skapa stora problem för elförsörjningen. Trenden är att elförbrukningen ökar, och för ett normal år 2010 kommer det att finnas ett avsevärt importbehov också om Barsebäck 2 fortfarande är i drift. I ett scenario med ett torrår 2005 bedöms importbehovet vara 9 respektive 11 TWh beroende på om Barsebäck 2 drivs vidare eller ej. Det finns därför, enligt Energimyndigheten, risk för energibrist i Norden under ett torrår.
Enligt Energimyndigheten finns vid en längre tids kyla risk för att ett kraftigt effektunderskott kan uppstå i Sverige. Det är främst i Syd- och Mellansverige som risken är störst. Vid en stängning av Barsebäck 2 minskar marginalerna ytterligare och det kommer då krävas att alla delar i elsystemet fungerar för att inte effektbrist skall uppstå.
I Energimyndighetens scenarier för eltillförseln fram till 2010 visas att mellan 2 och 11 TWh el behöver nettoimporteras per år. Eftersom denna el importeras ger detta inte upphov till ökade utsläpp av koldioxid i Sverige men väl i de länder vi importerar ifrån. Under ett normalår bedöms elimporten ge upphov till ökade utsläpp av koldioxid med 2–3 miljoner ton. Under ett torrår handlar det om ökade mängder koldioxidutsläpp på 4–6 miljoner ton beroende på om Barsebäck drivs vidare eller ej.
En stängning av Barsebäck 2 leder till att 4 TWh måste ersättas med annan produktion. För närvarande finns i huvudsak ledig kapacitet i kolkondenskraftverk. Skulle en stängning av Barsebäck 2 fullt ut ersättas med kolbaserad elproduktion ökar utsläppen av koldioxid i norra Europa med i storleksordningen 4 miljoner ton per år.
Den faktiska utvecklingen på energimarknaden visar att det finns problem som behöver åtgärdas. Sverige blir i takt med ökande elförbrukning alltmer beroende av elimport. Det finns en uppenbar risk att Sverige i framtiden inte kommer att kunna importera tillräckligt mycket el för att undvika elbrist. Vidare är risken för akut effektbrist i Syd- och Mellansverige överhängande. Samtidigt har Sveriges riksdag fattat beslut om att Sverige skall driva en ansvarsfull klimatpolitik och därmed sträva efter att utsläppen av växthusgaser skall minska såväl i Sverige som i övriga världen.
Med dessa utgångspunkter vore det mycket märkligt om Sverige medvetet skulle fortsätta att driva en energipolitik som förvärrar problematiken kring hotande elbrist, risken för akut effektbrist samt utsläppen av växthusgaser.
Vad som behövs är en energipolitik som syftar till att komma till rätta med dessa problem. Diskussionen måste därför inriktas på hur framtagandet av ny el- och energiproduktion kan underlättas, inte på hur och när väl fungerande och säkra elproduktionsanläggningar kan tas ur drift.
Riksdagen bör därför riva upp beslutet om en förtida avveckling av kärnkraften. Som en konsekvens av situationen på el- och energimarknaden bör regeringen dessutom lägga kraft och resurser på en energipolitik som syftar till att underlätta tillkomsten av ny el- och energiproduktion. Detta arbete är mycket behövligt och bör kunna göras betydligt mer effektivt när regeringen inte behöver lägga tid och kraft på stängning av ytterligare kärnkraftsreaktorer.
Det energipolitiska omställningsprogrammet som tillkom 1997 i syfte att möjliggöra en stängning av Barsebäck 1 och 2 har hittills kostat skattebetalarna mer än 9 miljarder kronor. Trots denna penningrullning är alltså inte villkoren för att stänga Barsebäck 2 uppfyllda. Själva stängningen av Barsebäck 1 kostade ca 8,3 miljarder kronor. Att stänga Barsebäck 2 kommer att kräva att ytterligare miljarder skattekronor betalas ut till ingen nytta.
Vi moderater uppmanar regeringen att lägga prestigen i kärnkraftsfrågan åt sidan. Låt oss samlas kring en politik som löser Sveriges verkliga problem på energiområdet. Folk i gemen och inte minst den svenska industrin behöver en säker och tillförlitlig tillgång på energi till rimliga priser. En säker tillgång på energi till rimliga priser är en viktig förutsättning för att företag skall vilja investera i Sverige. Låter vi situationen på energimarknaden ytterligare förvärras riskerar det leda till minskad sysselsättning. Dessutom leder det ökande importberoendet till att utsläppen av växthusgaser i Europa ökar.
|
Stockholm den 31 oktober 2001 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Karin Falkmer (m) |
Ola Karlsson (m) |
|
Ola Sundell (m) |
Stefan Hagfeldt (m) |
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Sten Tolgfors (m) |
|
Jan Backman (m) |
Mikael Odenberg (m) |
|
Olle Lindström (m) |