Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en statlig politik som ökar möjligheterna att eliminera flaskhalsar och ta till vara utvecklingsmöjligheter i östra Mellansverige och utveckla moderna utvecklings- och planeringsinstrument för morgondagens samhälle.
Sverige behöver regioner av världsklass, där näringsliv och kunskapsmiljöer tillsammans skapar grogrund för nya affärsidéer som klarar den tilltagande globala konkurrensen. Sådana regioner måste erbjuda miljöer som attraherar och behåller den bästa kompetensen i världen och där förmågan till gränsöverskridande samspel är väl utvecklad. Kort sagt handlar det om regioner som ger människor förutsättningar för ett gott liv.
Stockholmsregionen har många av dessa egenskaper men kan inte ses isolerad. Den skall snarare ses som en del av en framväxande sammanhållen region, östra Mellansverige. Ett storstadsnära tillväxtområde som sträcker sig från Örebro län i väster fram till Stockholm i öster och från Gävle i norr till Linköping i söder. Vi tror att Stockholmsområdet och Mälardalen tillsammans kan bli en naturlig centralpunkt för den expansiva Östersjöregionen. En region som kännetecknas av att vara en innovativ kunskaps- och samarbetsregion som alltmer håller på att förvandlas till en gemensam arbets- och bostadsmarknad som erbjuder en uppsjö av olika boendemiljöer.
Genom att skapa många livskraftiga kärnor i regionen kan vi skapa bra livsmiljöer där människors möjligheter att kombinera familj, boende, arbete och studier vidgas. Det skall vara lätt att bo i en del av området och samtidigt studera eller bo i en annan. En målmedveten satsning i regionen kan innebära stora fördelar för hela Sverige och för invånarna vårt området.
Östra Mellansverige är Sveriges i särklass största och starkast växande stadsregion. Internationellt så har den emellertid en bit kvar för att uppnå samma utvecklingsdynamik som jämförbara storstadsregioner. För att komma i kapp och i bästa fall förbi många av dessa regioner är det nödvändigt att skapa grogrund för en långsiktig regional konkurrenskraft i regionen. För att uppnå detta mål krävs ett antal strategiska insatser.
En framåtsyftande samhällsplanering i Stockholmsregionen på 50- och 60-talet gav förutsättningar för dåtidens främsta kollektivtrafik och uppbyggnad av ABC-städerna. Nu fordras ett nytt språng, där en region inom ett geografiskt område, som omfattar många kommuner och flera regioner, kan belysas, studeras och dokumenteras gemensamt på ett sektorsövergripande sätt. I dag är sektoriseringen alldeles för stor. Vägverket planerar för sig, Banverket för sig och de enskilda kommunerna, landstingen och länsstyrelserna för sig. Ej heller sker någon samplanering av näringspolitik, högskoleutbyggnad och bostadsförsörjning inom ett större geografiskt område. Sambanden med den statliga ekonomiska planeringen blir bristfälliga.
Östra Mellansverige är Sveriges motor och utvecklingsdynamo. I dag har denna region omkring 35 procent av befolkningen och närmare 50 procent av ekonomin och än högre andelar av den som kan ses som den nya ekonomin. Regionen har således avgörande betydelse för nationens samlade inkomster och måste därför ges bästa möjligheter att vidmakthålla och stärka sin position.
Östra Mellansverige har goda förutsättningar för en ännu mer dynamisk utveckling eftersom regionen har goda livsmiljöer, välutbildad befolkning, innovativa företag och goda möjligheter till en mångfald i bostadsmiljö.
De senaste 10 åren har dock utvecklingskraften till viss del hämmats. Hög tillväxt i storstadsområdena, utan framsynt samhällsplanering, riskerar ge en överhettad arbets- och bostadsmarknad (bostadsbrist, höga lokalkostnader etc.). Med en samlad syn på kunskaps- och innovationsmöjligheterna har regionen stor potential att utvecklas.
Strategiska satsningar på infrastrukturen utgör en förutsättning för fortsatt tillväxt och ett uthålligt samhällsbyggande i östra Mellansverige. Snabbtågsstandard på vitala tågsträckor, ny spårkapacitet i Stockholm, upprustningar av vägar och järnvägar, förbifarter och nya motorvägssträckningar, rationella transportsystem för en miljömässigt hållbar utveckling är viktiga delar i en sammanhållen strategi. Vi menar att det inte är tillräckligt med enstaka förslag till förbättringar utan, för att finna bra lösningar både för ett hållbart miljö- och tillväxttänkande, krävs ett systemtänkande som överskriver traditionella gränser för planering.
Regeringen bör ta initiativet till att det inom myndigheter och verk utvecklas nya former för planering som överskrider gällande förvaltningsgränser och bygger på den utvecklingspotential som finns i att se större geografiska områden som naturliga gemensamma bostads-, studie- och arbetsorter. Genom krav på samverkan mellan enskilda län kan t.ex. flaskhalstendenser i östra Mellansverige undanröjas och regionens ekonomiska dynamik och tillväxt bli till gagn för hela landet. De viktigaste frågorna för en sådan planering är regionförstoring (integration av kommunikationer, bostadsplanering), i praktiken om än inte formellt, samt specialisering (näringspolitik mot innovationssystem och klusterutveckling och kompetensförsörjning) för större regioner än vad nuvarande länsindelning skapar förutsättningar för.
Tanken är att den storregionala samhällsplaneringen framför allt skall syfta till att åstadkomma ett för olika samhällsorgan gemensamt kunskapsunderlag av mycket hög kvalitet. Avsikten är inte att planeringen skall utmynna i bindande planbeslut. En modern planerings- och utvecklingsfilosofi handlar sannolikt mer om att ta fram gemensam kunskap av hög kvalitet samt att åstadkomma samråd och samsyn än att skapa nya fasta planinstitut och planeringsbeslut.
Sverige skulle ånyo kunna gå i spetsen när det gäller att utveckla de moderna utvecklings- och planinstrumenten för morgondagens samhälle.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Reynoldh Furustrand (s) |
|
|
Berndt Sköldestig (s) |
Mats Berglind (s) |
|
Sven-Erik Österberg (s) |
Inger Lundberg (s) |
|
Tommy Waidelich (s) |
Ingemar Josefsson (s) |