Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om intensifiering av det internationella samarbetet för att rädda Östersjön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en särskild strategi bör utarbetas för att få heltäckande forskningsprogram runt frågor som rör vattenkvalitet och hälsotillståndet för fisk.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag rörande omställningsersättning till de fiskare i skärgården eller skärgårdsnära områden som kan komma att mista hela eller delar av sin försörjning med anledning av eventuellt myndighetsbeslut rörande dioxinhalt i fisk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt utvecklingsprogram för tillväxt och utveckling i landets skärgårdar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av ett heltäckande trafiksystem i skärgårdarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på lösning av skärgårdarnas telefon- och datakommunikationsproblem.
De svenska skärgårdarna representerar unika natur- och kulturvärden. För att dessa ska kunna bevaras för framtida generationer krävs enighet över partigränser för vissa grundläggande principer.
Skärgårdarnas unika miljöer är mycket känsliga för föroreningar och andra miljöstörningar. Särskilt bekymmersamt är det för Östersjön som är ett innanhav med relativt liten vattenväxling. Föroreningar kommer dels från Sverige men också från andra stater både runt Östersjön och luftvägen också från områden längre bort än så. Det krävs ett tydligt engagemang för att genom internationellt samarbete förändra detta och minska föroreningarna. Det är fullt möjligt, vilket samarbetet runt ambitionen att sänka kvicksilverhalten i Östersjön har visat. Genom en tydlig strategi har halten av kvicksilver också kunnat sänkas. Det är därför av största vikt att arbetet med internationellt samarbete för att rädda Östersjöns miljö intensifieras.
Många gånger har fiskarnas organisationer slagit larm om olika sjukdomstillsånd på fisk. Det har t ex rört gäddor som fångats i mycket dåligt skick med stora sår på kroppen. Det har rört ål som under perioder av året också haft liknande symptom. Det är också tydligt att fiskbeståndet i Östersjön har minskat vilket särskilt drabbat det kustnära fisket. Det måste vara en överordnad prioritering att se till att forskning som kan förklara dessa fenomen sätts igång. Ostkustfiskarna har t ex länge frågat efter insatser just när det gäller ålsjukan, utan att få något ordentligt svar från ansvarig minister. Det behövs därför en särskild strategi för heltäckande forskning om Östersjöns vattenkvalitet och hälsotillståndet hos fisk.
Ett exempel på okunskapen runt Östersjöns miljö är frågan om gränsvärden för dioxin som under året ska beslutas av den europeiska unionen. Varför och hur dioxin finns i Östersjön är inte helt utrett. Frågan om påverkan på den feta fisken som t ex lax och ål är inte klarlagd och sambandet för folkhälsan mellan detta och vikten av att ha ett varierat intag av olika fetter har inte diskuterats. Samtidigt har samhällets näringslivsutvecklande organ koncentrerat sig på att få unga familjer att bosätta sig i skärgården eller skärgårdsnära områden med fisket som hel- eller delförsörjning. Dessa familjer har uppmuntrats att investera tungt i byggnader, båtar och redskap. Frågan för dem är om de över huvud taget kan bo kvar och hur de ska kunna betala sina räkningar om fisket som inkomstkälla försvinner. Det är därför av största vikt att ett katastrofprogram snabbt tas fram för att hjälpa dem i det fall EU:s rekommendationer blir verklighet. Frågan om omställningsersättning måste snabbutredas och regeringen måste omgående återkomma med förslag till riksdagen om sådan ersättning.
På många håll har länsstyrelserna tillsammans med boende och företagare i skärgårdsområdena lagt ner ett stort arbete på utarbetandet av skärgårdsprogram. Tekniken att i partnerskap arbeta fram förslag för utveckling och tillväxt har visat sig fungera bra på många håll. En förutsättning är dock att myndigheter och regering faktiskt ställer upp och bidrar till att förslagen förverkligas. Så är hittills inte fallet. Länsstyrelsen i Östergötland har t ex lett ett arbete tillsammans med skärgårdsrepresentanter och presenterat ett utvecklingsprogram om 38 konstruktiva och genomförbara förslag. Inte ett enda har hittills genomförts. Det är uppseendeväckande att kunskapen och intresset för skärgårdarna är så litet trots att de representerar så stora värden! Det bör därför omgående presenteras ett nationellt utvecklingsprogram för skärgårdarna som syftar till tillväxt och utveckling i dessa områden.
Staten har ett ansvar för den nationella infrastrukturen och för att kommunikationer finns och fungerar i alla delar av landet. För skärgårdarna är det extra viktigt eftersom de människor som bor där annars har svårt att ta del av samhällsservice och själva lämna sitt bidrag till tillväxt och utveckling. På vissa håll har det gjorts försök i form av EU-projekt med utökad båtservice i skärgårdarna. Det har handlat dels om att garantera de boende möjlighet att ta sig till affär, skolor, och annat nödvändigt, dels om att ge kunder som t ex turister möjlighet att ta sig ut i skärgårdarna. I Stockholms skärgård finns ett nät av båtlinjer som gör det möjligt att t ex båtluffa i skärgården. Detta skapar i sin tur ett underlag för företagande av olika slag. Det skulle vara av stor betydelse för skärgårdarnas utveckling om ett sådant båtlinjesystem kunde byggas ut i alla skärgårdar. Frågan om trafiklinjer bör därför utredas skyndsamt.
En utvecklingsmöjlighet för skärgårdarna är distansarbete. I diskussionen om sådant kretsar ofta föreställningen om att det enbart är okvalificerade kundtjänster. Ingenting kan vara mera fel. Det finns exempel på distansutveckling av komplicerad mjukvara, av distansstyrning av oceangående lastfartygs reparationsplatser liksom av välutvecklade turisttjänster. Förutsättningen är dock att det finns möjligheter till bredband. Idag är situationen katastrofal. Skärgårdarnas företag och befolkning har inte tillgång till heltäckande mobiltelefonnät. De har inte bredband och när de vill köpa en ISDN-uppkoppling (dvs sammankopplade koppartrådar) får de inte ens offert av det bolag, Telia, där staten är största ägare. Frågan om telefoni och datakommunikation måste lösas för skärgårdarna om de inte ska ha ett evigt kommunikationshandikapp som hindrar utveckling och tillväxt istället för att bidra.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lena Ek (c) |